Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon såg till att alla kunde ta sig ut i tid

/
  • tjockt med rök. När Ann-Marie Norén Dahlman kände lukten av rök gick hon ut och ställde sig på loftgången. ”Här stod jag och tittade ner, men jag så ingenting! Det var alldeles tjockt med gråvit rök”, berättar hon.

Ann-Marie Norén Dahlman bor granne med CH.

Tillsammans med en granne fick hon se till att alla hyresgäster evakuerades ur huset medan brandmännen fokuserade på att få ut hotellgästerna.

– Att ingen skadades är ett mirakel, säger hon.

Annons

När Arbetarbladet träffar Ann-Marie står CH:s nya lägenheter klara. På innergården till Ruddammsgatan 50 skiner solen. Branden för fyra år sedan känns långt borta.

Men Ann-Marie minns natten 17 maj i detalj.

Hon skulle just gå och lägga sig när hon kände hur det luktade rök. Hon gick ut på loftgången mot innergården.

– Där var det fullständigt tjockt med vitgrå dimma, jag såg absolut ingenting! Jag undrade först om det var snö... Men när jag gick ut på balkongen såg jag branden och brandbilarna.

Ann-Marie, och en granne som också hade vaknat, skyndade sig ner till brandmännen som jobbade febrilt.

Väckte alla grannar

– De höll på att utrymma hotellet och undrade om vi kunde väcka alla grannar i huset. Kan man göra något är det såklart man gör något, så vi ringde och knackade och bultade...

Ungefär 40 lägenheter finns i huset, och Ann-Marie och hennes granne lyckades väcka och få ut alla.

– Ingen blev skadad och det är ett under alltså! säger Ann-Marie, märkbart lättad.

Hon beskriver annars stämningen som sansad. Även hon själv behöll lugnet.

– Jag var faktiskt inte rädd. Jag är ganska fattad när det är något så jag fick ingen panik.

– Men det var väldigt nära att vårt hus började brinna. Senare fick de riva ner hela väggen i vardagsrummet och utrymma hela min lägenhet. Bara gardinstången lämnade de kvar. Allt var rökskadat!

Till olika hotell

Mitt i natten fick Ann-Marie och de andra hyres- och hotellgästerna föras iväg till olika hotell. Ann-Marie hamnade i Sandviken, på Hotell Princess. Där bodde hon ett par nätter innan några vänner lät henne bo i deras övernattningslägenhet medan saneringen pågick. Först fyra månader senare kunde hon flytta hem igen.

Hur känns det att branden kanske är på väg att få en lösning efter så här lång tid?

– Det är en lättnad! man vill såklart att de som har begått ett brott ska få stå till svars. Men jag trodde inte att det här skulle få en lösning, fast det vet vi ju inte säkert än heller...

Har du funderat på skadestånd?

– Det har jag inte funderat alls på för jag har haft ett försäkringsbolag som har täckt precis allt, utan krångel.

– Det viktigaste tycker jag är att utrymningen gick så bra. Att ingen skadades är ett mirakel!

Mer läsning

Annons