Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon sitter på kommunens hetaste stol

/
  • Tuff uppgift. Omvårdnadsnämndens ordförande Lena Lundgren kom till Arbetarbladets redaktion i går eftermiddag för att intervjuas om neddragningarna inom äldreomsorgen. Hon håller fast vid att cheferna i första hand ska försöka spara på annat än personal, men vägrar gå i fällan att peka på vad som ska bort. ”Vi kan inte låtsas som att resurserna är obegränsade”.

Nu är det alla mot Lena Lundgren. Det är så hon upplever det, omvårdnadsnämndens ordförande. Omsorgen om äldre och funktionshindrade ska spara omkring 50 miljoner. Utan att dra ner på personal? Vad tror hon egentligen?

Annons

Nästa år har omvårdnadsnämnden i Gävle 1 450 000 000 kronor att använda till omsorg om gamla och funktionshindrade.

Nästan en och en halv miljard. Ändå räcker det inte riktigt till all den omsorg som utförs, all den personal som finns, alla utgifter som omvårdnadsnämnden har.

Det ska anpassas här och tightas till där.

– Kalla det besparingar om du vill. Jag tycker att det är rimligt att vi håller oss inom de ekonomiska ramar som kommunfullmäktige har tilldelat oss. Det är min roll och uppgift, säger Lena Lundgren.

Hon suckar en del. Det gör hon rätt i.

När hon tillträdde som ordförande för snart ett år sedan ärvde hon ett ökande budgetunderskott. Nu undrar hon om hon borde ha dragit hårdare i nödbromsen redan då.

– Vi har inte sett en tillräcklig krismedvetenhet i verksamheterna under året. Det är nu, när de fått budgeten inför 2012 som de förstår att något måste göras, att det inte är okej att fortsätta använda mer pengar än vi har. Och då ropar de att det inte går. Du får nog ingen chef nu att säga ”jo vi fixar det här”, då är man skurken.

Lena Lundgrens upprepar som ett mantra:

– Det är inte personalen vi ska spara på, det är inte där vi ska börja.

Det där har retat upp en del. Ute i hemtjänstgrupper och på boenden sitter chefer och försöker få budgeten inför 2012 att fungera i praktiken.

Många får betydligt mindre att röra sig med nästa år än i år.

De räknar om summorna i antal anställda, vikarietimmar som kan skippas, kanske går någon i pension och så kan schemat skrivas om.

Samtidigt säger Lena Lundgren, omvårdnadspolitiker nummer ett, att det inte är personalen man ska spara på. Att man då gör det lätt för sig. Att de som skär på personal i stället för andra kringkostnader, de får räkna om. Att det inte handlar om att springa fortare.

Ändå är det precis vad många på golvet uppfattar att de ska göra.

Konsekvensbeskrivningar som gjorts av fack och chefer ihop talar om att personalen bara kommer att kunna erbjuda det mest basala, att det kan bli färre valmöjligheter för de äldre, att utbildningar och gruppmöten måste prioriteras bort.

– En chef ringde till mig och sa att det är fel på vår blankett för konsekvensanalys. Det finns ingen kolumn för sannolikhet. Alla beskriver ett worst case scenario, det gjorde hon också. Om man hade haft en spalt för sannolikhet och resonemang hade vi kanske fått mer realistiska konsekvensbeskrivningar.

Men om det faktiskt blir så illa som de beskriver?

– Vi får följa det här noga, låta alla chefer jobba med sin budget i lugn och ro ett tag och se var det landar. Människorna behövs, så är det. För mig är inte utevistelse eller trevliga måltidssituationer något extra som går att ta bort. Det är därför jag säger att man måste titta på alla olika kostnader, inte bara räkna om slantarna i antal huvuden.

Men de stora kostnaderna är ju personal. Är det verkligen rimligt att så här stora pengar ska gå att spara genom annat än personalminskningar?

– Jag tror ju det. Åtminstone en hel del. Men jag kan ha fel. Om det visar sig att jag verkligen har fel kan jag ställa mig och göra avbön på Slottstorget eller ropa ut i klockstapeln på Rådhuset: ”Lena Lundgren hade fel”.

Och vad händer då?

– Ja du, vad händer då? Det får jag fundera på.

Mer läsning

Annons