Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Huset vid Gavleån vann Calles hjärta

/
  • HAR ALLT. Utsikten över avsatsernas rörelse ner mot ån leder tankarna bort från staden och ut på landet. I nivå med terrassen närmast ån, där Calle Norberg och dotter Linnéa tar en pratstund tillsammans, finns en jordkällare från 1700-talet, och i ån en ”pool” av bakvatten. På den mellersta terrassen eldas det året runt för dopp i badtunnan, och på terrassen i gatuplanet äts både frukostar och supéer.
  • GÄVLES MINSTA? Fastighetens lilla grå hus på 27 kvadrat har egen ingång, kök, dusch och WC, vardagsrum, ett sovloft, en egen trädgård ner mot ån, är byggt på 1700-talet och var från början en egen fristående fastighet.
  • BRA TEAM. ”Vi är en emotionell familj som stöttar varandra känslomässigt och praktiskt i snart sagt allt,” säger Calle Norberg, som flitigt använder dotter Linnéas favoritcitat ”Livet är en gåva” sedan han vintern 2010 kollapsade på jobbet.

Doften av kaprifol hänger tung längs husen på Slottsträdgårdsgatan på Söder i Gävle. I rabatter paraderar tulpaner och liljor. Innanför plank och staket står växtligheten späd i släntens terrasser ner mot ån.
I fastigheten närmast Gammelbron – känd för sitt lilla grå hus och som äldre Gävlebor relaterar till som ”Swärds” – bor Calle Norberg och dotter Linnéa.

Annons

Calle Norberg köpte fastigheten 2009; året efter skulle han komma att kollapsa på jobbet, och köpet bli rena investeringen i Calles hälsa.

– Det var hjärtat och långvarig stress, berättar Calle, som tvingades att drastiskt styra om sin livsstil. På ett halvår har han lyckats halvera sin arbetstid, gå ner 20 kilo och minska på antalet projekt.

• Var köpet spekulation eller ”bara” ännu ett projekt?

– Kärlek, säger Calle och berättar att han älskar vatten.

– Med läget mitt i stan var det även en bra affär. Att det är gammalt och har massor av möjligheter spelade också in.

Calle var ute och gick när han såg att huset var till salu och ringde omedelbart mäklaren. Budgivningen var samma dag och Calle fick en kort visning.

Nån timme senare var han ägare till 125 kvadrat boyta fördelat på kök, fyra rum, en möblerbar hall i två plan och 425 kvadrat tomt. Och ett litet grått hus på 27 kvadrat med loft, egen trädgård, egen ingång och byggt på 1700-talet som en egen fristående fastighet.

Det enda som finns kvar av huvudfastigheten, som byggdes på 1800-talet är timmerstommen eftersom de tidigare ägarna Nils Swärd, som var vd på Gavlegårdarna, och hustru Kersti lät bygga om hela huset 1969.

– Ett monument över 1970-talet med bjälklag av betong. Jag hade inte kunnat få ett mer gediget bygge, säger Calle.

Intygar husets kvalitet gör också vännen och grannen Bosse Tranberg, som bor en bit bort och som hade Swärds bygge som bygglärlingsjobb, och vänner och grannar till paret Swärd.

– När vi rustade huset kom många äldre förbli för att se vad vi gjorde. Några försökte till och med få oss att behålla tapeterna eftersom fru Swärd hade vävt dem, berättar dotter Linnéa.

Linnéa, 18, och bröderna Tobias, 25, och Nils 23, som är hemma på besök från Stockholm, är i färd med att duka till frukost på gårdsterrassen när jag ansluter.

Utsikten över avsatsernas rörelse ner mot ån leder tankarna bort fån staden och ut på landet. I nivå med terrassen närmast ån finns en jordkällare från 1700-talet, och i ån en ”pool” av bakvatten. På den mellersta terrassen eldas det året runt för dopp i badtunnan, som har sin plats mot hönshuset, sedan 1969 sammanbyggt med boningshuset som vardagsrum.

Här har Calle allt han älskar och håller högt, vilket hade en avgörande betydelse för att han skulle komma igen efter kollapsen.

• Vad berodde din stress på?

– När pappa köpte huset hade han inte känt sig hemma sen vi lämnade huset i Lexe 2006 och flyttade till lägenhet i Gävle, svarar sonen Nisse under tiden Calle tänker.

Jag får veta att flytten 2006 var ett uppbrott från både äktenskap och familjeliv, och att skilsmässan kom ungefär samtidigt som Calles företag Rivermen sattes i konkurs av finansiärerna på Stureplan i samband med att IT-bubblan sprack.

Vi pratar en stund om vikten av att ha ett hem i meningen fristad, och sjukskrivingen som också gav Calle 30 dygn för reflektion.

– Barnen har alltid varit viktigast i mitt liv. Den jag hade försummat var mig själv.

Sen november har Calle gått ner 20 kilo på att träna sex till tio gånger i veckan – med stöd av Linnéa och ”för att inte gå sönder och för att lära” en personlig tränare.

Calle har även infört projektstopp – om man inte räknar Lidingöloppet – och i att gå ned i spagat som projekt.

• Spagat?

– Spagat är den yttersta formen av smidighet och jag har bara nån decimeter kvar!, försvarar han sig mot barnens och mitt fnitter.

– Fram till i vintras var jag ett projekt hela jag, fortsätter Calle.

I dag arbetar han 40 timmar i veckan mot tidigare 70–80 och har även renodlat sin ägarroll i Sweden Carnica Groups.

Vägen hem till sig själv har han hittat genom att träna på att leva i medvetenhet om nuet. Nuet i dag är projektet att ta upp en trappa mellan vardagsrummet och tvättstugan i källaren.

Att lära sig att njuta är ännu en nyhet i Calles liv.

– Farfar var en kreativ njutningsmänniska som fiskade till havs till han var 94, och är min stora förebild. Han var tekniker på Korsnäs och kallades professorn fast han bara gått fem år i skolan.

Calle ber att någon av ungdomarna hämtar farfars ångmaskin.

– Han byggde den för att barnbarnen skulle kunna se hur ångmaskinerna i Gävle hamns bogserbåtar såg ut vid förra sekelskiftet.

Miniatyren ryms i två handflator, luktar maskinrum, och symboliserar familj och kontinuitet. Ett arv Calle vårdar genom att involvera barnen i både sitt liv och koncernen, där alla arbetat.

– Vi är en emotionell familj som stöttar varandra känslomässigt och praktiskt, säger Calle och citerar Linnéas favoritord ”Livet är en gåva”.

Mer läsning

Annons