Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Integration kan börja med ett hej

/
  • Deltagarna i integrationsprojektet tycker att de får stort utbyte av att lära känna varandra och har fortsatt att träffas trots att projekttiden egentligen är över.
  • Småpratet sprider sig i köket under tiden som de bakar.
  • Mohammed Hamidi, Abraham Ngongo och Maja Silén hjälps åt.
  • När de bakat klart blir det picknick i solskenet på skolgården.
  • Maja Kristiansson är en av initiativtagarna till integrationsprojektet på Borgarskolan.
  • Muhammed Mlyhn fixade degen
  • Rage Yusuf drar upp skjortärmarna för Muhammed Mlyhn.
  • Ungdomarna träffas regelbundet och tycker att de får stort utbyte av att lära känna varandra.

Integration behöver inte vara särskilt krångligt. Det har Maja Kristiansson, 17 år, och hennes klasskompisar upptäckt.
– Det handlar bara om att våga säga hej, börja prata och visa respekt, säger Maja som varit med och startat ett integrationsprojekt på Borgarskolan.

Annons

Det är onsdag eftermiddag, lektionerna är slut för dagen. Maja Kristiansson och Alva Brodin har en kasse med ingredienser som de har fått från Konsum Eken som sponsrar deras integrationsprojekt. I dag ska de baka tillsammans med några nyanlända ungdomar. De har under våren träffats regelbundet kring olika aktiviteter. Tjejerna möter upp Rage Yusuf, Abraham Ngongo och Abdy Shakuur. De ringer och messar runt för att kolla vilka fler som kommer. Sedan beger de sig mot ett kök på skolan som de har fått tillåtelse att låna. De småpratar på vägen dit. Maja är angelägen om att få veta hur muslimer vet vilket väderstreck de ska vända sig åt när de ber.

– Men hur vet ni åt vilket håll Mecka ligger?

Rage Yusuf från Somalia skrattar och slår ut med armarna:

– Man får väl chansa!

På Borgarskolan finns två klasser med nyanlända ungdomar som flytt från krigsdrabbade områden, majoriteten kommer från Somalia och Syrien. När eleverna på samhällsvetenskapliga programmet fick i uppgift att genomföra ett projekt på sin kurs i humanistisk- och samhällsvetenskaplig specialisering valde sex av tjejerna att satsa på integration.

– Vi såg att det var mycket "vi och dom" i skolan. De nyanlända hade sin våning och vi höll till på vår våning och man hejade knappt. Jag och några till tyckte att det vore kul om vi kunde lära känna varandra, att vi kunde lära mer om andra kulturer, samtidigt som de fick känna sig välkomna i ett nytt land. Det känns viktigare än någonsin, speciellt nu när rasismen växer och SD når stora framgångar, säger Maja Kristiansson.

Läs mer: Språkpraktik och simundervisning ska underlätta integration i Sandviken

Tjejerna besökte klasserna och började med att erbjuda läxhjälp.

– Många har ingen möjlighet att få hjälp med läxorna hemma eftersom de oftast inte har någon hemma som talar svenska. Men sedan har det mer övergått till att vi bara träffas.

Tolv ungdomar droppar in i det lilla skolköket. De samlas runt köksön. Sorlet tilltar. Maja plockar fram mobilen och googlar fram ett recept på chokladbollar sedan börjar hon dela ut instruktioner.

Muhammed Mlyhn, 17 år, är en av dem som knådar degen.

– Brukar du baka? Frågar Fanny Åkerlund.

Muhammed nickar och berättar att han jobbar extra på ett kafé, men chokladbollar har han aldrig gjort tidigare.

– Vill du kanske bli bagare då? Fortsätter Fanny.

– Nej, jag vill börja på fordonsprogrammet, svarar han.

Muhammed flydde från Syrien till Sverige för ett och ett halvt år sedan. Här vill han försöka hitta en ny och trygg tillvaro med sin familj.

– Träffarna är skitbra för jag lär mig svenska språket.

Läs mer: Svält som vapen

Rage Yusuf tycker också att det fungerar bra.

– De är snälla och vi gör roliga saker tillsammans. Vi lär känna varandra, jag får nya vänner och lär mig svenska.

Petronella Westin berättar att de träffas under lättsamma former, tidigare har de till exempel haft filmkvällar.

– Vi har mest umgåtts och pratat. Nu har vi faktiskt lyckats få sponsrade GIF-biljetter och ska gå på fotboll tillsammans.

Fotboll verkar vara ett gemensamt intresse, flera av tjejerna spelar i Hagaströms IF, och några av de nyanlända ungdomarna var och kollade på deras senaste match.

– Vi borde kanske ordna en vänskapsmatch och spela mot varandra, föreslår Maja.

Hon är förvånad över att integrationsprojektet har gått så bra.

– Nu pratar vi i korridoren och följer varandra på sociala medier, vi har bildat en särskild grupp på Facebook.

– Men det känns konstigt att kalla det projekt nu när vi alla är kompisar.

Maja tror att integrationen i samhället skulle öka om människor bara vågade prata mer med varandra.

– Det är ingen fara att fråga vad de har varit med om och man behöver inte vara rädd för andra kulturer. De flesta är väldigt öppna och berättar gärna om det de upplevt och hur de trivs nu. Det är bättre att prata om det än att bara vara tyst.

Hon tycker själv att hon har lärt sig mer om andra kulturer och att hon blivit mer öppen.

– Jag vill uppmana andra att våga ta steget, våga hälsa, prata och framför allt; respektera varandra.

Läs mer: Vi ensamkommande flyktingbarn är inga små monster

Mer läsning