Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag hade alibi för Palmemordet

/

Annons

Jag vaknade av min flickväns klockradio i hennes lägenhet och förstod att något var väldigt fel. Första tanken var Mandela, men sedan hörde jag gatunamn i Stockholm nämnas och då började jag förstå...


Palmegruppens polis framför mig i Sandvikens polisstations förhörsrum höll fingret på bandspelaren. Jag minns inte tidpunkten, förmodligen en bit in på 1990-talet. Hans ansikte var uttryckslöst, så där som man kan förvänta av en gammal erfaren kriminalpolis.

Din flickvän kan alltså bekräfta detta? frågade han och tittade lugnt vidare på mig.

Jag blev överrumplad av förhörets vändning.

Egentligen var jag ju där i egenskap av kassör. Pistolskytteföreningen hade troligen köpt ett parti av den speciella ammunition som användes vid mordet. Det hade skett många år tidigare. Efter en hel del jobb lyckades jag hitta vapenhandlaren som vi hade köpt ammunitionen av, samt spåra en del av de personer vi sålt den vidare till. Dessutom hade jag hittat en obruten ammunitionsförpackning som jag triumferande visade för polisen.


Så i mitt inre hade jag känt mig betydelsefull när jag åkte till mitt avtalade möte på polisstationen lite som en detektiv liksom. Men den euforiska Philip Marlowe-känslan var plötsligt som bortblåst.

Jo, hon kan bekräfta. Och jag hade helgjour på Arbetarbladet, så jag jobbade hela dagen med mordet, pladdrade jag vidare.

Jag insåg att jag lyssnade på min egen röst, om den lät trovärdig.

Polismannen satt med oförändrat uttryck, tittade i anteckningsblocket och sträckte sig efter bandspelaren. Sedan rabblade han mekaniskt, som han gjort hundratals gånger tidigare, tidpunkten och att förhöret med Dan Törnström var avslutat.

Då, så. Jag tackar för hjälpen, sa han medan han samlade ihop grejerna på bordet.
Jag dröjde lite och kunde till slut inte motstå frestelsen:

Du, det där sista...?
Polismannen hejdade sig och tittade på mig över glasögonen:

Jag vet inte. Vad tror du?

Efter en obehagligt lång sekund lade han an ett finurligt fritidsleende, för polismannen hade förmodligen slutat för dagen:
– Du, så där avslutas alla små eller stora förhör i den här utredningen. För dig och tusentals andra.

Dan Törnström
jägare från Torsåker

Mer läsning

Annons