Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag hoppasingenting. Jagär bara rädd.”

/
  • RÄDD. Aliev Arturs framtid är minst sagt osäker. Sverige skickar honom till Armenien där han inte har bott sedan han var åtta år. Själv vill han till Tyskland, som inte tar emot honom. ”Just nu hoppas jag inte på nånting. Jag är bara rädd”, säger han.

Aliev Artur vill återvända till Tyskland, eller stanna i Sverige men ska skickas till Armenien dit han inte är välkommen. Sedan tre månader sitter han inlåst hos Migrationsverket i Gävle. Han var nära att följa med på den senaste rymningen därifrån, men avstod.


– Nu ångrar jag mig nästan, säger han.

Annons

Aliev Artur, 27 år, är en av de många som sökt en bättre framtid i Sverige genom att ta sig hit och söka asyl. Han är en av de många som ser ut att misslyckas. Migrationsverkets utredare underkänner hans asylskäl. Vilken dag som helst sätts han på ett plan ut ur landet, eskorterad av polis.

När han fick sitt utvisningsbeslut för tre månader sedan bestämde sig de svenska myndigheterna för att låsa in honom, för att han inte skulle kunna hålla sig undan. Sedan dess är han ofrivillig gäst i myndighetens förvar i Gävle.

När Arbetarbladet bad att få träffa en av de 30 inlåsta ställde han upp frivilligt. Han berättar sin historia om familjens flykt från Armenien till Ukraina när han var åtta år. Hans pappa är muslim från Azerbadjan och hans mamma armeniska.

– Det finns ett hat mot min fars nationalitet i Armenien, säger Aliev.

När Aliev blev myndig flyttade han till Schweiz och slutligen Tyskland, som han nu betraktar som sitt hemland. Han har bott där i fem år och hade jobb i en livsmedelsbutik. Men han har inget medborgarskap, vare sig i Tyskland eller något annat land.

I Tyskland lovade armeniska ambassaden honom ett medborgarskap. Han fick ett tillfälligt pass och åkte dit, men det blev problem, löftet uppfylldes aldrig.

Vilket problemet är, berättar Aliev inte för Arbetarbladet. En del av hans bakgrund får bara Migrationsverket veta, säger han.

Det var då Aliev Artur bestämde sig för att åka till Sverige. Han hade hört att det var ett humant land, där han kunde få stanna. Nu är han besviken på det svenska Migrationsverket.

– Det fattar utvisningsbeslut mycket snabbare än andra länder, och de vägrar att lyssna på mig, säger han.

Han är också besviken över att han måste sitta inlåst. Samtidigt är han nöjd med den dagliga tillvaron i förvaret.

– Personalen är mycket bra och anstränger sig för att vi ska ha det bra. Och vi får mat fyra gånger om dagen, säger han, nästan med lite förundran i rösten.

Den senaste gruppen som rymde från förvaret i Gävle erbjöd Aliev att följa med, men han sa nej.

– Då hoppades jag ännu på att få stanna. Och förresten hade jag blivit tagen av polisen igen rätt snart. Jag har ju inga handlingar, konstaterar han.

Nu undrar han om det inte hade varit lika bra att han också hade rymt. Nu ser han ändå ingen framtid.

Aliev Artur känner ingen i Armenien. Han tror att han blir fängslad när han kommer dit. Till Tyskland är han inte välkommen. Inte till något annat land heller.

– Jag hoppas ingenting. Jag sitter bara och är rädd och vågar knappt göra någonting, säger han.

Mer läsning

Annons