Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag känner mig lite som en partypajare”

/
  • Auran tvättas. Arbetarbladets reporter blir healad med ljus från Plejaderna, medierad genom änglar, ärkeänglar, och Ebba Lindes händer.Tarot. Kia Enbarr förklarar vad hon ser i korten.
  • ALLT KAN INTE PASSA ALLA. En                  seans under Alternativmässan i Forsbacka Bruk.
  • Högteknologiskt. Lena Yngvesson får sin aura fotograferad.
  • Avslappnande. Anette kan det här med indisk huvudmassage.
  • Inte så arga? Eija Vilppola och Marika Mulari pratar om att lösa upp ilska med healern Stefan Hedman.
  • Färdig snart? Engla Wikström-Bohlin sitter och väntar på att mamma ska bli klar.

Det pågår en alternativmässa i Forsbacka just nu. Där talas det en hel del om auror, chakran, kristaller och energiflöden. Arbetarbladets reporter åkte dit för att testa det helande stjärnljuset från Plejaderna.

Annons

”Du slappnar inte av ordentligt!”

Jag ligger på en brits inne i ett rum på Labbis i Forsbacka och tittar upp i taket. En lysrörslampa hänger lite på sniskan. Färgen har börjat flagna. Jag försöker lyda healaren Ebba Lindes förmaning, men det är svårt att slappna av på beställning. Ebba går runt mig, varv efter varv, och tvättar min aura. Man har tydligen nio lager, och alla måste tvättas noga. Hon viftar lite med händerna i luften ovanför min kropp, gröper ur de negativa energierna som om de vore intorkat damm, och sedan slår hon händerna rena och blåser bort smutsen innan hon går vidare till nästa auraskål. När jag frågar henne hur det kommer sig att hon håller på med stjärnljushealing – som det här heter – svarar hon att hon kände en medicinkvinna som gav en kurs i det, och eftersom hon redan höll på med ljus och schamanism och plejaderna kändes det naturligt för henne att hoppa på den.

Plejaderna?

Ebba berättar lite mer om grunderna. All healing är kärlek och ljus. I stjärnljushealing strålar ljuset från den högsta stjärnan (som uppenbarligen heter Plejaderna) via änglar och ärkeänglar ner hit till Labbis, och Ebbas händer, som är änglarnas redskap. Sedan healar hon mig med dem.

Det låter rätt spejsat. Men jag vet inte om det känns något särskilt. Jo, jag blir lite mer avslappnad efter ett tag förstås, men det blir man ju av att ligga stilla, det blev jag nyss också, när jag fick indisk huvudmassage i stora mässhallen.

Men jag tror ju inte på det här. Tror inte på plejaderna och änglar och helande kraft genom ljus i händerna. Faktum är att jag nästan inte tror på någonting på den här alternativmässan i Forsbacka. Jag tycker inte ens att medicin ska handla om tro, utan om vetande. Genom vetenskapliga tester kan man avgöra vilka metoder som kan göra en friskare, och vilka som inte kan det. Alternativmedicin är metoder som inte klarat testet. Men då har vi förstås bortsett från placeboeffekten, som är en mäktig effekt. För den kan faktiskt få en att bli friskare, inte genom att behandlingen fungerar, utan genom att man t-r-o-r att den fungerar.

Därför känner jag mig också lite som en partypajare när jag går omkring inne i mässhallen och frågar efter vetenskaplig evidens. För dem som är här handlar det inte alls om vetande, utan det handlar just om tro. Och tro får man ju göra lite som man vill. Alla har änglar, säger Ebba. Till och med Hitler hade en. Men alla lyssnar inte på sina änglar. ”Jag känner mina änglar – de är mitt bevis. Men sedan kan jag naturligtvis inte bevisa någonting för någon annan”.

Man tror som man vill. Kia Enbarr som är tarotläsare och djurkommunikatör uppmanar mig att dra ett fraktalenergikort ur en lek på hennes bord. Jag ska själv försöka tolka vad jag ser. Hm. Det ser ut som två blåa utomjordingar i en matsked olivolja? Vad kan det betyda? Jag får kolla facit, en tillhörande folder. Enligt den betyder kortet en uppmaning till mig att dagligen sätta mig i samband med mina änglar och vägvisare. Jag frågar Kia vad det betyder. Hon säger att det betyder att jag ska vara ”i kontakt”. Med vad får jag bestämma själv. Kanske går jag i skogen? Kanske mediterar jag? Jag får bestämma själv. Man tror som man vill.

Jag frågar om hon alltid är så pragmatisk i sina tolkningar och hon svarar ja: ”Det är lätt hänt att man börjar styra folk, men det viktigaste är ju vad man kommer fram till själv”. Sedan tar Kia leken och flyttar sig till ett litet furubord med en duk med silverstjärnor och månar på. Det har blivit dags för henne att spå Eva Enmarker, som bokat tid med henne nu.

Jag stannar kvar och lyssnar. Tänker att mycket av det som Kia säger till Eva är ganska allmängiltigt. Tänker att det lika gärna kunde stämma in på mig själv. (”Du är en tankemänniska. Ibland ger du inte dig själv tid att känna efter. Du skulle må bra av att släppa kontrollen. Släpp fram känslorna mer – och inte bara för vännerna!”)

Jag frågar Eva om det där efteråt. Säger att mycket av det jag hörde stämde väl in på mig också. Men hon bryr sig inte så mycket om det, hon känner att Kia i alla fall prickade rätt med mycket saker på henne. ”Sedan om du tycker det stämmer på dig också så är det väl bra. Är du också skytt eller?”

Vi träffar en healare som kan lösa upp folks ilska och bota ryggsmärtor. Fotografen berättar att hon har ont i ryggen och får genast handpåläggning. Healaren ställer sig helt enkelt bredvid henne och börjar skaka. Han ser ut att falla i någon sorts trans och skakar så ett tag, intensivt, sedan långsammare och långsammare tills han slutar och tittar på Britt och hon säger: ”Ja, men nu... Nu känns det lite bättre, inbillar jag mig.”

Vi hinner kolla på aurafotografering, rökelser, kristaller, schamantrummor och prata med en dam som leder meditationer som renar kroppen genom att tömma cellerna på minnen (!): ”Det behöver inte vara svårt att leva, du behöver inte blockera så mycket, du kan bli en friare människa... Sen kan jag inte utreda i domstol om det fungerar, men jag har blivit hjälpt och jag vet många som har blivit det.”

Man tror som man vill.

Vi hinner till och med bevittna lite av en seans innan vi åker från Forsbacka. Jag tycker det är uppenbart att det är nån sorts manipulationsshow och blir lite beklämd.

När vi sätter oss i bilen frågar jag Britt om hur det är med smärtorna. Är de fortfarande borta eller har de kommit tillbaka.

”Äh, du vet...”, säger hon.

”Jag vill ju inte såra någons känslor”.

Mer läsning

Annons