Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag lät förfärligt illa i radio i början"

/
  • En av Kerstin Carlssons favoritplatser i Gävle är Esplanaden, bara ett stenkast från hennes arbetsplats.

Trots att Kerstin Carlsson var en, som hon själv säger, usel radiopratare när hon värvades till Radio Gävleborg har hon lärt sig att älska mediet. Efter 20 år på stationen är hon, som nybliven 50-åring, på väg att bli kanalchef.
– Jag har varit här skitlänge och det är fortfarande så kul! säger hon entusiastiskt.

Annons

Kerstin Carlsson har genom åren blivit en välkänd röst på lokalradion, även om det är sju–åtta år sedan hon senast satt bakom mikrofonen. Men det är nog få som känner till att hon egentligen alltid har brunnit för det skrivna ordet.

– Jag har alltid skrivit mycket och i tonåren skrev jag noveller som jag sålde till "Mitt livs novell".

Kerstins skrivarkarriär började i Västerås där hon är född och uppvuxen. Efter gymnasiet blev det ett år som au pair i USA innan hon, via utbildning och jobb i turistbranschen, kom in på journalistbanan. Efter en mediautbildning i Bollnäs fick hon fast jobb som nyhetsreporter på Hälsingekuriren.

Men Kerstin ville vidare, så när ett erbjudande om sommarjobb på Radio Gävleborg dök upp tog hon chansen, och sa upp sig från tidningen.

– Men jag lät förfärligt illa i radion. Jag hade svårt för betoningar och tyckte radiospråket var fattigt – det fanns inga semikolon och bisatser, det funkade ju inte i radio. Och jag var jättenervös.

Kerstin fick i uppdrag att läsa in massor av telegram och sedan lyssna på sig själv och göra om. Till slut hittade hon sin "radioröst" och blev fascinerad av radions flyktighet och snabbhet.

Skrivandet har hon dock kvar, det finns i kroppen. Full av självförtroende författade hon en bok under sin föräldraledighet och skickade in till olika förlag.

– Jag skrev och skrev och skrev. Det blev en fiktiv roman som jag sturskt skickade i väg. Sedan undrade jag bara vilka som skulle svara ja först.

– Men buntarna kom tillbaka och jag läste igenom allt. Det var inte bra, så jag lade undan allt, berättar hon och skrattar åt minnet.

Kerstin har inga problem med att bjuda på sig själv och sina tillkortakommanden – det gör hon gärna och glatt när vi ses. Hon berättar även om sin mindre lyckade karriär som skärmflygare, med bland annat sönderslaget ansikte och hoppande på kryckor som resultat.

– Jag upptäckte att jag blev handlingsförlamad i kritiska situationer. Det var en märklig upptäckt och krockade med min bild av mig själv. Det är lika när jag dyker: "Jaha, nu stiger jag för fort..." Men jag gör ingenting. Fast jag är en väldigt ansvarstagande person i andra sammanhang, påpekar hon.

Och mer ansvarstagande lär det bli när hon blir kanalchef från 1 december. Hon ser fram emot uppdraget, bland annat för att hon då slipper pendla till och från sitt nuvarande jobb inom SR i Stockholm. Arbetsdagarna blir ofta långa, och för Kerstin är det viktigt att kompensera det med ledig tid, som hon gärna lägger på att resa eller bygga på huset.

– Jag försöker hitta så många som möjligt att resa med, vänner, sonen och hela familjen. Men jag reser även gärna själv då man lättare får kontakt med andra.

Hon har avverkat en rad länder, men har några önskeplatser kvar: Tanzania, Cocosöarna, Påskön och Kambodja. Resandet stillar hennes nyfikenhet på andra kulturer och människor, hur de har präglats av den plats de har växt upp på.

– Jag är över huvud taget intresserad av andra människor och tycker om att betrakta folk, till exempel på tåget, och fantisera om hur personer är, hur de har haft det, deras erfarenheter. Vi dömer och sätter etiketter så jäkla fort på människor och jag jobbar med mina egna tankar om varför jag tänker si eller så om vissa.

Kerstin har även tankar på att en dag få börja prata i radion igen.

– Ja, jag saknar det otroligt mycket, så jag har alltid tänkt att jag ska sända igen. Det är en befriande tanke.

Mer läsning

Annons