Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag siktar på att bli 1 000 år"

/
  • Sedan 30-årsåldern har Eric tränat stenhårt. Det gör han fortfarande och är ovanligt vältränad för sina 76 år.
  • Bilden är från början på 1960-talet då Eric Hodin fortfarande hette Roland Bergman.
  • I sin barack har Eric smyckat taket med klistermärken från de otaliga bananer som han har ätit genom åren.

Eric Hodin, även kallad Bananmannen, är en sökare och filosof med intresse för religion och existentiella frågor. Han tror att meditation, träning och strikt diet kan ge människan evigt liv. Själv siktar han på att bli 1 000 år, eller åtminstone 500...

Annons

Eric Hodin, tidigare Roland Bergman, blev känd som Bananmannen från Gävle när han i många år levde på bananer och mjölk. Hans ensidiga diet uppmärksammades på 1970-talet av Arbetarbladet, Gefle Dagblad, Expressen och Aftonbladet och olika veckotidningar.

– Jag känner mig lite skamsen när jag berättar att jag i 15 år levde på 30 bananer om dagen, medger han.

Läs också: Jag bjöd Bowie på en halv banan

Han bor enkelt i en barack på en äng i Lexe, utan vare sig toalett eller rinnande vatten.

– På vintern blir det för kallt att bo där, det brukar bli nollgradigt på golvet. Men det är inte synd om mig, jag har själv valt det. Under vintermånaderna bor jag i stället i Gambia.

Vi träffas på Arbetarbladets redaktion i Gävle, dagen innan Eric ska åka till Gambia. Han har skrivit ned sin levnadsberättelse. Han kommer cyklande i ruskvädret med en fullmatad pärm med maskinskrivna sidor för att berätta om sitt liv.

– Det kanske kan vara av intresse för någon, säger han fundersamt.

Han föddes som Roland Andersson och fick en tuff start i livet. De första fyra levnadsåren tillbringade han på ett barnhem i Sandviken på 1940-talet.

– Jag var en så kallad horunge. Min mamma var bara 20 år när hon fick mig och min pappa var alkoholist. Myndigheterna ansåg att jag skulle få det bättre på ett barnhem. Min biologiska mamma har senare berättat att det skedde mot hennes vilja.

Som fyraåring blev han adopterad av paret Bergman i Lexe. Då kunde han inte tala ett enda ord.

– Jag var troligen traumatiserad av min tid på barnhemmet. Men mina fosterföräldrar gav mig trygghet och jag lärde mig snabbt att tala.

I skolan var han duktig och när han genomgick en sinnesundersökning i sena tonåren visade han sig ha en IQ på 130.

Redan i tidiga tonåren hamnade Eric i kriminalitet. Han genomförde rån, langade, slogs och missbrukade alkohol och droger. Han hamnade på uppfostringsanstalt och senare i fängelse. I många år använde han sex på ett närmast tvångsmässigt sätt för att kunna hantera sin ångest, ett beteende som han beskriver som sexuell neuros.

– Jag har suttit i fängelse och på hispan. Under perioder gick jag till sjöss och levde sjömansliv med barer, sprit och horor. Jag är en vildhjärna och kan vara gränslös i mitt sätt att vara.

Men när han var 30 år bestämde han sig för att bryta med sitt destruktiva leverne. Han började träna hårt varje dag, blev vegetarian och flyttade till baracken. Han sprang olika maratonlopp och åkte Vasaloppet. Även om det var snö och 20 minusgrader kunde han ses springa på vägarna runt Tolvfors och Lexe i bar överkropp, mössa och vantar.

Läs mer: Så tränar du inför Vasaloppet

– En gång var det en polisbil som körde efter mig, efter någon kilometer vevade polismannen ner rutan och sa: "Du är en tuff kille du". "Visst", svarade jag och sprang vidare.

Eric skrattar åt minnet. Han gillar att dela med sig av dråpliga berättelser från sitt liv.

Träningen har han fortsatt med, men nu när han är 76, nöjer han sig med att gå på gymmet några dagar i veckan och springa en halvmil fyra gånger i veckan.

I samband med sin livsomvändning gick han också med i Martinus kosmologi, grundad av en dansk mystiker.

– Ända sedan jag var ett barn har jag varit intresserad av de stora frågorna. Mitt andliga sökande grundade sig i att jag blev övergiven som barn och ville ha något att klamra mig fast vid, jag ville bort från ensamhet och kärlekslöshet.

Han sökte även upp sina biologiska föräldrar för att få en förklaring.

– Det blev pinsamt. De såg skyldiga ut. Min pappa var en suput men jag fick god kontakt med min biologiska mamma.

Efter tio år tyckte han att Martinus böcker inte gav något längre och han började i stället meditera varje dag.

– Det förändrade mitt liv. Jag fick sinnesfrid och kunde tränga bort stressen, oron och otryggheten. Man kan frigöra sig från sina förträngningar genom meditation, men det är en långsam och smärtsam process. När man går in i meditation lämnar man den här galna världen och går bortom sinnet och blir helt tom i skallen.

Eric knackar sig själv i huvudet med knogarna och kastar sig bakåt i fåtöljen med ett skratt.

– Det låter kanske pretentiöst men jag har kommit fram till att det finns en sann guru och den finns inom en själv. Jag har även läst österländsk filosofi och tagit in allting och skakat om, säger han och demonstrerar genom att skaka på huvudet.

Kost, träning och meditation är nyckeln till välbefinnande.

– Jag är galet intresserad av kroppens evangelium. I universum finns inget som är så fantastiskt som den mänskliga kroppen och hjärnan.

Men banandieten har han slutat med.

– Jag tröttnade. Nu äter jag till lunch opreparerad havre, sex mosade bananer och sojamjölk och lite honung och olivolja på det. På kvällen äter jag hårt bröd med jordnötssmör.

Han tror att hans asketiska livsstil kan ge honom evigt liv.

– Vi vet inte än vad vi kan göra med den mänskliga organismen. Jag tror att vi skulle kunna leva hur länge vi vill. Jag siktar på att bli 1 000 år gammal.

Mer läsning

Annons