Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag trodde att han skulle döda mig”

/
  • SVÅRT MED TILLITEN. Det har gått ett par månader sedan Therese och socialtjänsten polisanmälde familjehemmet                       hon bodde i. Men rädslan finns kvar, och hon har svårt att lita på folk. ”Jag försöker men jag är rädd, jag skulle bli förkrossad om någon skulle göra som han”, säger hon.
  • SPÅR AV SKADAN. Drygt två månader efter händelsen som är polisanmäld syns fortfarande märken på Therese hand.
  • SVÅRT MED TILLITEN. Det har gått ett par månader sedan Therese och socialtjänsten polisanmälde familjehemmet                       hon bodde i. Men rädslan finns kvar, och hon har svårt att lita på folk. ”Jag försöker men jag är rädd, jag skulle bli förkrossad om någon skulle göra som han”, säger hon.

Ett av Gävle kommuns familjehem har polisanmälts för misshandel.

Arbetarbladet har träffat 17-åriga Therese, som är livrädd för sin fosterpappa.

– Jag trodde verkligen att han skulle döda mig.

Här är hennes berättelse; om rädslan, utsattheten och känslan av att socialtjänsten inte tror henne.

Annons

Therese ser på mig med allvarliga ögon. Hon har röstinspelningar med sig, som styrker hennes historia. Ett par gånger under intervjun undrar hon om det räcker som bevis.

Hon är van att inte bli trodd.

Hon berättar att hennes styvpappa har slagit henne och hennes mamma, och när han hotade att ge sig på hennes lillebror kontaktade hon socialtjänsten.

Därför blev Therese i våras placerad i ett familjhem, eller fosterfamilj som det kallades förr.

– Det gick inte bra i den familjen. Pappan brukade dricka mycket, skrika och gå in i mitt rum utan att knacka, säger hon.

En dag i juli upplevde Therese att situationen blev hotfull. Hon hade varit sjuk en tid och ville boka tid hos en läkare.

– Han skrek åt mig att jag inte fick använda telefonen. Jag visste att han skulle slå mig, så jag sprang till mitt rum och hämtade min mobil och mp3-spelare.

Sprang ut i pyjmasen

Det som händer sedan finns inspelat.

När Therese tar telefonen för att ringa sin kontakt på socialtjänsten som kan ordna en läkartid blir hon tillsagd att lägga ifrån sig telefonen.

– Han slet den ur handen på mig. Han rev mig med naglarna och slog mig.

– Jag sprang ut från huset i tofflor och pyjamas och gömde mig vid grannarnas hus. Jag trodde verkligen att han skulle döda mig om han skulle hitta mig.

Therese ringde sin kontakt på socialtjänsten. Hon grät och sa att hon var rädd, men i stället för att få tröst blev hon ifrågasatt. När hon bad socialsekreteraren ringa polisen fick hon frågan: ”Har du inte upplevt det värre än vad det är?”

Här avbryter hon sin berättelse och börjar gråta.

– Jag ville försvinna, ville inte vara där. Sedan när jag visade röstinspelningen sa de att de kanske kunde leta en ny plats åt mig. Men först ville de lämna mig där en vecka. Då sa jag ”nej, då rymmer jag”.

Therese blev flyttad samma dag, till ett jourhem.

Orolig för sin lillebror

Både hon och socialtjänsten gjorde en polisanmälan.

Polisen har beslagtagit hennes mobiltelefon och anmälan utreds nu.

Therese hoppas att inget barn ska behöva uppleva det hon har varit med om.

– Min värsta mardröm är att min lillebror skulle hamna i den familjen, säger hon.

Fotnot. Therese heter egentligen något annat. Arbetarbladet har valt att inte använda hennes riktiga namn för att skydda henne och familjehemmet som är polisanmält från att kunna identifieras.

Mer läsning

Annons