Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jashar är nöjd att tjäna kaffepengar

/
  • KAFFEPROFIL. Jashar Jawanbakhtrad, kafé Javas ägare,  var elva när familjen kom till Sverige. Att föräldrarna valde just Sverige som framtidsland var för att mormor redan bodde här, och för att andra landsmän talat gott om Sverige.

– Jag ser det från den ljusa sidan, säger Javas ägare, Jashar Jawanbakhtrad trots att dammet, maskinerna och larmet från Stortorgsbygget rör sig närmare för varje dag som går.

Annons

Hans ljusa syn beror inte enbart på att det ska bli gågata utanför hans Coffee Shop nästa sommar, vilket gör att han kan bygga ut sin uteservering.
Utan för att han redan nu utökat den med bord och stolar i Nygatans gamla bussfil.
– För mig är det viktigare att kunderna är nöjda och trygga än att jag ska tjäna en tusenlapp extra, säger Jashar.
Själv vill han ”bara” leva ett vanligt liv utan lyx tillsammans med sin familj och bli gammal.


Utanför Java har våren landat i uteserveringens vita möbler. Serveringen är extra stor i år eftersom Nygatan stängts av på grund av den pågående ombyggnationen av centrumkärnan, vilket tillåtit Jashar att även ha sittgrupper på Nygatan.
Men, han tar lätt på de förestående gatuarbetena och gläds i stället åt sommaren 2010.
– Vi ska ha småbord, som i Frankrike och Italien, som kan ställas samman om man är ett större sällskap.

Jashar målar upp småprat och skratt under parasoller och esplanadens gröna lövtak. Gäster som njuter av varandra, av förbipasserande och av nya gäster som kommer för en kopp java.
– Jag ser en kvinna med ett litet glas vitt vin och en sallad, och en man med ett glas öl.
Inga överdrifter nu heller.
– Det räcker med ett glas vin eller en öl, menar han. Det viktiga är inte att gästerna konsumerar, utan att de känner sig hemma.

Och september, oktober 2010 sitter vi, i Jashars vision, i filtar och njuter av höstens ljus, dofter och – blåst. Med den skillnad, tänker jag, att vi svenskar tycker det är okej att huttra om våren, men inte om hösten.
– Mysigt, tycker jag, och vi kommer överens om att vi Gävlebor nog måste bli mer kontinentala i vårt sätt att umgås med årstiderna.
– Fyra årstider med regn och snö har vi även i Iran, inflikar Jasher.

Det var i största hemlighet som Jashar, hans föräldrar och syskon lämnade Iran.
– Mamma och pappa är lärare och ville ge oss barn bättre framtidsmöjligheter än vad vi kunde få i Iran. Hade myndigheterna fått veta att vi skulle flytta hade vi inte fått åka.

Jashar var elva när familjen kom till Sverige. Att föräldrarna valde just Sverige som framtidsland var för att mormor redan bodde här, och för att andra landsmän talat gott om Sverige.
– Jag är stolt och tacksam över att mina föräldrar valde bort sin egen trygghet för vår skull. Jag skulle aldrig välja bort Sverige för Iran. Jag skulle hellre stanna och kämpa.

Efter ett år i Sandviken flyttade familjen till Gävle och i höstas köpte Jashar och hans föräldrar ett hus på Skolgatan i Strömsbro. Här bor Jashar och hans föräldrar halvkollektivt i varsin del av huset och enligt iranska seder och bruk. Att husköpet gjordes just i höstas beror på det stora som inträffar i slutet på maj.
– Då får min fru Raha, som går i konstskola i Iran, sin examen och kan flytta hit, berättar Jashar, som inte träffat Raha sedan han var i Iran i oktober 2008.

Och naturligtvis kommer hon i likhet med Ashar och hans syskon att arbeta på Java.
– I alla fall tills hon hittat sitt konstnärskap i Gävle.

Med Raha får en ännu en av Ashars drömmar liv: att få barn.
– Helst tvillingar. Då får man två på en gång.
Annars drömmer Jashar mest om att alla i familjen ska få vara friska. Ett annat glädjeämne är trädgården hemma i Strömsbro.
– Jag älskar att arbeta i jorden, men måste fråga grannarna om allt möjligt, fast de hjälper gärna till.

Glädje är också de ständigt pågående samtalen i huset, och mellan Sverige och Iran (läs Raha.)
Liksom att stiga upp klockan 07.07, varje morgon.
– Det är mitt lyckonummer!

Att träna på gymmet en timme innan han går till Java, och att spela fotboll med iranska föreningen är också glädje. Tidigare har hn även tävlingsbrottats och har ett par DM-utmärkelser.
– Och att tolv timmar om dagen diska, svabba golv, baka bröd, servera gäster och att ställa ut och ta in uteserveringens möbler tillsammans med sina anställda ger arbetsglädje.

Javas interiör har bruna toner från café au lait och latte till mörkaste espresso i blomtapeter, enfärgade väggar och läderstolar och -soffor. Här finns inget lullull, men desto mer funktion och atmosfär.
– Inredningen är mina tankar, men det är Art Work som gjort jobbet.

Jashar har tre meningar i livet. Som väntat Java, familjen och hälsan.
Ibland räknar han även Gud till sin inre krets.
Som då pappa Reza fick en hjärtinfarkt för tio år sedan.
Men till vardags – då allt rullar och går – väljer han att ”bara” se livet-från-den-ljusa-sidan.
– Tro är något personligt och i min tro tror jag på alla religioner och filosofier och ibland tror jag inte på någonting alls. Men, jag är född muslim och går därför med Gud varje dag.

Mer läsning

Annons