Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Joel klarade nålsögat

/
  • Kungliga Musikhögskolan nästa. Joel Svensson är en av fyra elever som antagits till årets utbildning.
  • Spelar med farfar. Joel Svensson har figurerat i pressen då han spelat med farfar som grundade Nicke Svenssons Orkester.
  • Tre generationer. Bo Svensson, Joel Svensson och Nicke Svensson, alla med gitarren som gemensam nämnare.

Joel Svensson från Gävle är på väg mot sitt livs mål: Att bli yrkesmusiker. Som ett led i detta sökte han till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och blev antagen direkt. Endast fyra elever antogs till årets platser.

Annons

Svenssons har det i släkten; en musikalisk gåva med gitarren i fokus.

Först var det Joels farfar Nicke Svensson som var proffsmusiker med jazz som specialitet, många minns säkert ännu Nicke Svenssons Orkester. Sedan kom pappa Bo Svensson som lirade rock och blues med olika Söderhamnsband.

Och nu Joel. Som länge titulerades musikaliskt underbarn så snart han fick en gitarr i händerna. Den här veckan börjar han, som en av fyra antagna, på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Joel som lirade andan ur publiken på Högbo bruk när han två år i rad vann den prestigefyllda Hendrixfestivalen. Första året som 14-åring, och nästa år vid 15 års ålder.

– Klart det stärkte självförtroendet att lira med så många erfarna vuxna sologitarrister från hela landet, och så vinna två år i rad som tonåring.

När han ser bakåt minns han nioåringen som började spela klassisk gitarr på Kulturskolan med pappa och farfar som förebilder.

Det blev mycket klassisk gitarr, och Joels lärare på Kulturskolan hette faktiskt också Joel Svensson.

Samtidigt som han spelade klassiskt, lärde pappa Bo Joel sitt första riff typ Richie Blackmore.

– Åh, det var kul. Samtidigt började jag spela på Rockskolan i Norrsundet i tioårsåldern. Ledaren där, Patrik Silén, kom att betyda mycket för mig. Han var så snäll, hjälpte mig med inspelningar, gav tips och råd. Det var skitkul på Rockskolan, och de senaste terminerna har jag själv undervisat där, det känns häftigt, menar Joel.

Det var efter att ha hört Yngwie Malmsteen som Joel verkligen började öva.

– Han tände min spellust något otroligt, det blev en utmaning. Han blandade in klassiskt och gjorde bra tricks på scenen. Hela konceptet tilltalade mig, förklarar Joel.

Det var här och nu som Joel slutade med i stort sett allt utom att spela. Han övade jämt.

– Mamma och pappa tyckte att det var bra. De visste att jag hade talang, och de uppmuntrade mig.

Steven Kautzky gav lektioner, och Joel blev ännu bättre. I tid och otid ringde han Steven för att fråga sådant som dök upp.

– Han fick mig att tänka i andra banor.

I högstadiet gick Joel på en spelning i konserthuset. Det var Andreas Öberg som spelade, och nu öppnades Joels öron på allvar för jazz.

– Den här jazzen var ungdomlig, fräsch, det var svängigt, och jag ville bara in i den världen. Det fortsatte med att jag tog lektioner av Andreas i Stockholm under en tid.

Det blev givetvis jazzlinjen på Vasaskolan, och under gymnasietiden hade Joel flera rockgrupper som huvudsakligen spelade hårdrock, sedan blev det Gävle Ungdoms Big Band, GUBB.

Vi återkommer då och då till Hendrixfestivalen i Högbo. Lite rysningar får Joel då han berättar om finalen då han improvisationsspelade med Sky High och Claes Yngström. Andra tävlingar han vunnit är JC Tour med startfält från hela landet och finalen på Hultsfred. Även den vanns av unge Svensson.

Sedan blev det jazzmusik på heltid, egen trio; Joel Svensson Trio, som haft en massa gigs.

– Musiken betyder mycket för mig. De meriterade artister jag spelat med är bland andra Hector Bingert från Uruguay, vi har haft en egen konsert, sedan Kjell Öhman, Jörgen Smeby och Tommy Johnsson. Många jazzklubbar har det blivit under åren också.

Bästa solist. En helgjuten instrumentalist som svänger så det svartnar, är ett av många utlåtanden som finns på diplomen hemma i radhuset. Här finns också bilder på farfar och pappa, och givetvis Joel själv.

Och nu, som kronan på verket, blev Joel antagen som en av fyra elever till årets intag till Kungliga Musikhögskolan. Det är ytterst ovanligt att en elev kommer in vid första ansökningen.

– Jag blev inte förvånad, men jag blev väldigt glad, förklarar Joel. Jag visste att jag hade kapacitet till det, men teoriprovet var en pärs, menar han.

Först var vi ett 60-tal som hade sökt, sedan silades alla utom tio bort, sedan slutade det med att fyra kom in. Vissa år kommer ingen in alls, tillägger han.

Valet av gitarr är inte alltid helt lätt, och Joel har en hel del av den varan, bland annat tre stycken Gibson. Favoriten är en Les Paul de Lux som hans pappa också spelat på.

– Den känns som ett par slitna jeans, det är helt naturligt att spela på den. Det är den gitarr jag aldrig skulle göra mig av med.

Joel har precis kommit till Stockholm, och nu börjar hans steg mot målet, att etablera sig som yrkesmusiker.

– I morgon tar jag fyrans buss till musikhögskolan, jag är lite nervös, men nu har jag spikat upp min favorittavla, en abstrakt sak, och gitarrerna är på plats. Det blir nog bra.

Mer läsning

Annons