Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kaijas bukett tog Elsa på sängen

/
  • Elsa låg och vilade efter maten när Kaija kom och överraskade med blombuketten. Ett tack för att Elsa och hennes make för 68 år sedan förbarmade sig om ett litet krigsbarn från Finland och lät henne bli deras dotter. ”Du har ställt upp på alla vis i alla år”.
  • Vem ska få den här buketten? Kaija Hansson tar fram tulpanerna och gör sig redo för att överraska.

Kaija Hansson var bara fem år när hon kom som krigsbarn från Finland till Gävle.

När kriget var slut vägrade hon åka hem – hon blev kvar hos Elsa Blom i Hille.

– Hon förtjänar en bukett för att hon ställt upp för mig i alla år, säger Kaija.

Annons

Elsa Blom är i dag 93 år och bor på äldreboendet i Hille. Maken Kalle gick bort för många år sedan men Kaija finns fortfarande vid hennes sida. Hon kom till dem som krigsbarn från finska Karelen för snart 68 år sedan och blev kvar.

– Varför skulle jag åka tillbaka? Jag hade det ju så himla bra.

Trots att föräldrarna i Finland ville ha hem henne vägrade hon.

– Vi åkte över med henne till Finland när hon var nio år, men det gick inte. Vi fick ta med henne hem igen, minns Elsa.

– Jag sa att jag skulle dränka mig om de lämnade mig – och det hade jag gjort, säger Kaija så bestämt att man tror henne.

Att hon hamnade hos Elsa och Kalle Blom var en slump. Släktingar till dem hade tagit emot hennes 2,5-åriga lillasyster och för att syskonen inte skulle förlora kontakten frågade de om Elsa och Kalle kunde ta hand om Kaija.

Dagen då de hämtade henne från skolan på Brynäs dit krigsbarnen hade kommit glömmer Elsa aldrig.

– Det var fullt av små rädda barn som klamrade sig fast vid varandra och ropade ”äiti”, mamma på finska. Den synen bär man med sig resten av livet.

Även Kaija var rädd. Hon var fem år, mager som en sticka och kunde inte ett ord svenska. Ändå tydde hon sig snabbt till Elsa och Kalle.

– Om vi lämnade henne ensam blev hon hysterisk och skrek, berättar Elsa.

Minnena av kriget fanns också kvar. Kaija minns den första julaftonen i Sverige.

– Jag gick och öppnade när jultomten knackade på dörren men blev sedan livrädd. Jag trodde att det var ryssen som kom för att hämta mig!

Hon bröt aldrig helt banden med sin familj i Finland och hon har fortfarande kontakt med alla sina biologiska syskon som bor utspridda i Finland, Sverige och Norge. Men det är Kalle och Elsa som är pappa och mamma.

– Det blev så, vi växte ihop och har alltid haft det bra tillsammans, säger Elsa.

Mer läsning

Annons