Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl-Åke begravdes under takets snö

/

Han skulle bara skotta bort den sista snön på garage­taket. Då brakade Karl-Åke Andersson fem meter rakt ner i garagets betonggolv och begravdes i snömassorna.
– Snön var det värsta, den var så tung, säger han.

Annons

Det var tidigt en söndagsmorgon i februari förra året när 59-årige Karl-Åke Andersson och hans dotter klättrade upp på garagetaket för att skotta bort den sista snön. Dagen innan hade han kommit halvvägs.

Tanken att det isolerade plåttaket skulle kunna ge vika slog honom inte ens – hela garaget var ju nästan nybyggt.

Men plötsligt gav det vika under hans fötter.

– Jag hann tänka att jag såg golvet, sedan small det, berättar han.

Hans fot stack fram

Karl-Åke föll handlöst fem meter rakt ner i garagets betonggolv och begravdes under snömassorna som kom vällandes efter honom.

– Det blev helt dödstyst, man hörde ingenting.

Snöns tyngd naglade fast honom vid golvet och gjorde det svårt att andas, men tankarna gick till dottern.

För henne hade det gått bättre. Hon gled in på plåttaket, men fallet blev inte lika högt och hon kunde ta sig loss själv.

Allt som syntes av Karl-Åke var en fot som stack fram.

Hans dotterson som blev vittne till olyckan sprang in i huset efter hjälp.

– Sedan kom mågen och grävde lös mig. Det tog väl inte många minuter, två–tre kanske.

Säkrare tak i dag

När Karl-Åke grävdes fram låg hans ben på varsin sida om traktorns schaktblad.

– Hade jag landat rakt på hade det kunnat gått mycket, mycket värre, konstaterar han.

Nu klarade han sig undan med ”bara” ett brutet hälben och ömhet i ryggen.

I dag är garagetaket bytt och ska vara säkrare. Men när det skottades för första gången innan jul stod Karl-Åke med båda fötterna på marken.

– Jag skickade upp dottern i stället, säger han med glimten i ögat.

Men inte utan att ha henne fast förankrad i en säkerhetslina. Den läxan har han lärt sig.

– Man lär ju tänka sig för tre gånger innan man går upp igen. Och jag kommer aldrig att gå upp utan lina. Så man vet att man hänger där om det händer något.

”Jag kommer aldrig att gå upp utan lina”

Mer läsning

Annons