Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Katarina hittade en ko på Stortorget

/
  • kokäke. Arkivarie Katarina Eriksson på Länsmuseet visar upp den största av de käkar som hittats i groparna på Stortorget. Käken har förmodligen tillhört en ko som levde på tidigt 1700-tal.

Fynd av en gammal bosättning från tidigt 1700-tal gjordes i går i en av groparna på Stortorget. Gamla timmerstockar, skärvor från keramik och glas och stora käkben från boskap hittades på 1,5 meters djup. Länsmuseets arkeologer tror att det kan vara dödgrävarens gamla hus.

Annons

Länsmuseet håller järnkoll på de markarbeten som just nu pågår i det första steget av ombyggnaden av Stortorget. Två gånger om dagen besöker de groparna och förhoppningen är att hitta saker som kan öka kunskapen om hur livet såg ut i den medeltida staden Gävle. I‑går gjordes de första fynden. De är visserligen från en lite senare tid, tidigt 1700-tal, men bedöms ändå som intressanta.

– Vi vet mycket från folkbokföring och kartor från den tiden. Däremot vet vi inte så mycket om vardagslivet och där fyller arkeologin upp en lucka, säger antikvarie Katarina Eriksson på Länsmuseet.

Fynden gjordes på ungefär 1,5 meters djup i torgets sydöstra del, precis utanför butiken Hildebrands Guld. Käkben som troligtvis kommer från kor och får, keramikskärvor med blått mönster och mindre glasbitar har nu samlats ihop för att analyseras. Det största fyndet var dock en massa gamla stockar som har utgjort en så kallad rustbädd.

– Det var så blött på torget då att man var tvungen att lägga ett eller ett par lager stockar under husen. Den våta marken gör att det är väldigt välbevarat för att ha legat där i trehundra år, säger Katarina Eriksson.

Nu ska Länsmuseets personal leta i sina arkiv efter vem som kan ha bott på den tomt man nu har hittat resterna efter. Det man vet är att platsen på tidigt 1700-tal utgjordes av kvartersbebyggelse.

– Vi vet att det bodde en dödgrävare i kvarteret, men är inte säkra på att det var exakt där. Man bodde ganska tätt på den tiden, säger Katarina Eriksson.

När Stortorget byggdes om förra gången på 70-talet var inte kulturminneslagen lika stark som i dag. Dessutom var inte de centrala delarna av Gävle klassade som fornminnesområde, vilket de är nu. Det gör att arkeologerna har större möjlighet att kräva att få vara med vid när markarbetena görs. På Länsmuseets hemsida finns en bilddagbok om utgrävningarna.

Mer läsning

Annons