Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krigar för att få vara sitt barns föräldrar

/
  • FADERSKAP RÄKNAS INTE. Anders starka längtan efter ett barn förde honom och frun Ewa-Leena till Ryssland. Där har de fått hjälp av en surrogatmamma. Men väl hemma igen med månadsgamla Gabriel visade det sig att Anders, trots att han är biologisk pappa till sonen, inte får bli laglig vårdnadshavare.
  • Finns hopp. Efter Arbetarbladets artiklar kan pappa Anders få ensam vårdnad av sonen Gabriel. Nu kan Anders ansöka om detta till tingsrätten, även om det är risk för att det kan dröja ett tag.

Gabriel, snart fyra månader gammal, är en efterlängtad bebis. I åtta år har Anders och Ewa-Leena försökt få barn. Nu är han här, men trots att Anders är biologisk pappa har Gabriel inga lagliga föräldrar.

Annons

Anledningen är att han har fötts av en rysk surrogatmamma. Nu tvingas Anders och Ewa-Leena kriga mot myndigheterna för att få vårdnaden om sin son.

Hemma i köket hos Anders och Ewa-Leena står en gammaldags barnvagn bäddad med filt och leksaker. Gabriel själv ligger i sin babysitter på matbordet.

– Det käraste man har får stå på bästa platsen, säger Ewa-Leena och går fram och smeker honom på kinden.

Hon och hennes man Anders har längtat efter ett gemensamt barn ända sedan de träffades. I åtta år har de på både naturlig och konstgjord väg försökt utan att få till det.

– Jag har haft tre missfall, säger Ewa-Leena.

Nu har hon hunnit bli 49 år och av olika anledningar kan hon inte föda själv. Anders är yngre och har inte som Ewa-Leena något barn sedan tidigare. Hans längtan efter att bli pappa blev till sist så stark att paret bestämde sig att ta hjälp av en rysk surrogatmamma.

– Det är kontroversiellt i Sverige och därför hade vi dubier redan innan, men vi har tänkt efter noga, garanterar Anders.

Efter flera besök i Ryssland var det i våras dags för Sandvikenparet att åka och hämta hem sin nyfödde son. Då började krånglet.

I samband med förlossningen på sjukhuset i Moskva skrevs Anders och Ewa-Leena in som Gabriels föräldrar. De fick födelsebevis och alla andra nödvänliga handlingar för att kunna bevisa för svenska myndigheter att Gabriel är deras son. På ambassaden stötte de på patrull.

Gabriel räknades inte som deras son trots att hans ryska surrogatmamma skrivit över vårdnaden på Anders och Ewa-Leena.

Först efter en månads byråkratiskt strul fick paret till slut ett provisoriskt pass till lille Gabriel och de kunde åka hem till Sverige.

Nu har de varit hemma i Sandviken sedan slutet på maj, men trots att svenska myndigheter till slut gått med på att ge Gabriel svenskt medborgarskap får Anders och Ewa-Leena inte bli hans lagliga föräldrar. Den ryska surrogatmamman står fortfarande som vårdnadshavare. Inte ens faderskapstestet som bevisar att Anders är biologisk pappa till sin son räcker för att han ska få bli förälder.

– Maktlöshet är vad vi känner. Vi har frågat om vi på något vis brutit mot lagen eller gjort något fel, men de svarar att nej det har vi inte gjort, säger Anders.

Enligt svensk lag är den födande kvinnan och ingen annan vårdnadshavare. Att den ryska surrogatmamman har avsagt sig vårdnaden godtar inte Sverige eftersom Ryssland inte skrivit på Europarådskonventionen av 1980.

Förutom att Gabriel riskerar att hamna på ett ryskt barnhem om något händer Anders och Ewa-Leena ställer hans brist på föräldrar till med en hel del andra praktiska bekymmer; problem att hämta ut mediciner på apoteket, utebliven föräldrapenning och svårt med sjukvård. Vem ska bestämma vilken behandling Gabriel ska få när han inte har några föräldrar? Familjen kan heller inte åka på semester eftersom varken Anders eller Ewa-Leena har rätt att utfärda pass åt Gabriel.

– Det ska inte behöva drabba ett spädbarn. Han kan inte säga till, ska han heller inte ha några rättigheter, frågar sig Ewa-Leena och undrar var barnkonventionen tog vägen.

– Där står att man alltid ska se till barnets bästa, det gör man verkligen inte och det tycker jag är horribelt, säger Ewa-Leena.

Hur mycket strul det än blivit ångrar sig varken Anders eller Ewa-Leena en sekund att de valde att anlita den ryska surrogatmamman. Det var deras sista chans att få ett barn.

– Vi har ju längtat efter dig i åtta år, säger Ewa-Leena och pussar Gabriels kind. Han jollrar och ler med hela ansiktet tillbaka.

– Det känns ju bara så positivt att ha fått Gabriel, men allt byråkratiskt krångel gör att det blir ett stort moln över det. Vi skulle vilja kunna koncentrera oss på glädjen, säger Anders och får medhåll av sin fru:

– De tar ifrån oss en del av lyckan.

Anders och Ewa-Leena vill låta sitt efternamn förbli anonymt.

Mer läsning

Annons