Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Klart att jag är pinsam – jag finns ju

Annons

För tio år sedan var jag mamma till en tvååring, och som de allra flesta föräldrar kände jag mig ganska ny och osäker i rollen. De små rackarna kommer ju inte med någon instruktionsbok. Mycket kärlek och vanligt förnuft brukar räcka rätt långt. Men du vet ändå att du kommer att begå misstag, skit samma hur många böcker av Jesper Juul du läst.

När dåvarande chefredaktören ville att vi medarbetare skulle komma med förslag på nysatsningar, föreslog jag så klart en barn- och föräldrasida. Jag tyckte att Arbetarbladet skulle skildra problem och glädjeämnen i familjers vardagsliv, ge stöd till föräldrar men även ge barnen en självklar röst i tidningen.

Sedan maj 2005 har vi kört Små & stora varje måndag i Arbetarbladet. Det är sjukt att det redan har gått tio år. Det är det roligaste jag har gjort på Arbetarbladet. Vilken chans att få grotta ner mig i ämnen som intresserar mig personligen! Men om jag har blivit en bättre förälder, det vete fan. Däremot är jag glad och tacksam för alla kloka barn, kämpande föräldrar, bråkande syskon och hjälpsamma experter som jag har haft förmånen att träffa under åren.

Mycket har hänt sedan dess. Jag har även fått två till ungar att älska och oroa mig för. Och den där lilla tvååringen med mjuka kinder, knubbiga fingrar och outtömlig energi och enorm svada har förvandlats till en gänglig, smart och mindre pratsam tolvåring. Någon idol är jag inte heller längre, tvärtom. Han är i samma ålder som tjejerna i artikeln intill var när jag träffade dem första gången och jag har blivit smärtsamt medveten om hur det är att vara en pinsam förälder.

Jag minns hur jag både förfasade mig och roades av Elins, Saras och Wiktorias beskrivningar. Deras föräldrar verkade vara fullkomligt normala typer men ändå var de tydligen hopplöst töntiga och daterade. I min krönika då lovade jag min blivande tonåring att jag skulle vara normal, hålla käften och inte synas som tonårsmorsa. Vi får väl se hur det går med det där löftet. Det är nog dömt att misslyckas. Klart att jag är pinsam, jag finns ju.

Mer läsning

Annons