Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kurdvännerna som fick fler till valurnorna

/
  • Schalak Hamad och Alan Hunar Azad är kurder och har flytt till Sverige från norra Irak. De är stolta över både sitt ursprung och sitt nya hemland.

De är från samma stad.

De kom båda till Sverige i 20-årsåldern.

Schalak Hamad, 36, och Alan Hunar, 25, träffades i Gävle och har blivit som bröder.

Tillsammans vill de kämpa för ett bättre samhälle.

Annons

Schalak Hamad växte upp i Erbil i norra Irak i en politiskt engagerad familj. Hans pappa ingick i den politiska oppositionen mot Saddam Hussein.

– Min familj var förföljd av den politiska regimen, våra egendomar frystes och en bror dog i kriget 1982.

– I bergen blev vi attackerade av kemiska vapen, min syster fick hudskador av det, berättar han.

Schalak Hamads pappa kom till Sverige som politisk flykting 1990. Ett par år senare följde familjen efter. Schalak Hamad har två systrar och två bröder i Sverige.

Nu har han bott i Sverige 18 år. Efter de obligatoriska svenskkurserna drev han en pizzeria i Bollnäs i tre år. Han har arbetat som montör på Ericsson, kört buss och fungerat som språkstöd åt några elever på Nynässkolan.

Nu är han arbetslös och hoppas få jobb som bussförare igen.

– Om jag får råd vill jag hjälpa fattiga i tredje världen. Jag är emot barnarbete, jag vill att alla barn ska få gå i skolan minst nio år. Om jag får möjlighet vill jag göra något för barnen; jag vill hjälpa andra, säger Schalak.

Han är stolt över att vara svensk medborgare, tycker att Sverige är ett bra land som stöder länder i tredje världen.

De båda vännerna har ett intresse för politik. Än har ingen av dem engagerat sig för något parti, men de är några stycken som brukar träffas och diskutera politik.

Det var i den gruppen idén till Kurdvänner föddes. Det mynnade ut att Schalak Hamad och Alan Hunar försökte och sannolikt lyckades förmå en del invandrare att använda sin rösträtt.

De samtalade med folk, ordnade en paneldiskussion och en fest till demokratins ära.

– Innan valet hörde vi att invandrare inte går och röstar. Vi ville visa Sverige att vi också bryr oss om Sverige och Sverige är viktigt för alla, säger Alan Hunar.

17 december 2006 är en speciell dag för Alan Hunar. Han minns den väl. Det var dagen då han kom till Sverige.

– Jag kommer aldrig glömma det. Det var jättekallt men fint tyckte jag, säger Alan med värme i rösten.

Alan Hunar utstrålar en positiv inställning och återkommer många gånger till att han är tacksam och vill ge samhället något tillbaka för att han har fått chansen till ett liv här.

– För fyra år sedan var jag mellan död och liv, men nu är det skillnad. Man ska kämpa, aldrig ge upp. Mitt mål är att en dag ska jag jobba som lärare eller något annat som ska vara med människor. Det är lätt att integrera folk med mig, säger han.

Han sitter i styrelsen för flera föreningar och ser uppdragen och ideellt arbete som ett sätt att bidra till samhället. Han tror också att föreningsarbete är ett bra sätt att integreras i samhället.

Alan Hunar är glad att ha träffat Ylva Larsson på Hyresgästföreningen och musikern Ale Möller, som han har fått sjunga med.

– Jag är jättelycklig för att jag har träffat rätt personer, säger han.

Gävle betyder mycket för Alan Hunar. Det är hemma, tryggt och trevligt, faktiskt lika mycket hemma som hans hemstad, säger han.

Men som boende i Anderberg fick han sig en tankeställare i och med valet, när Sverigedemokraterna fick 14 procent av rösterna i stadsdelen.

– Man blir ledsen, men jag ska inte ge upp. Jag ska visa dem att vi invandrare också är med och bygger samhället. De som jag känner här är alla goda människor, det är tack vare dem som jag älskar Gävle, säger han.

Föreningen Kurdvänner föddes inför valet.

Nu fortsätter arbetet för integration. Vännerna har till exempel planer på seminarier speciellt riktade till kvinnor med vardagsinformation, om exempelvis lagar och regler som styr skolan.

En dröm de vill kämpa för är att Gävle kommun ska bli vänort med en stad i Kurdistan.

– Man kunde ha kulturellt utbyte. Sverige och Gävle kunde bevaka utvecklingen med demokrati och allt som har med samhället att göra, man kunde ha studentutbyte, säger Schalak Hamad.

Mer läsning

Annons