Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linnea byter rullstolen mot bil

/
  • Nu byter hon rullstolen mot bil istället. Lagom till 18-årsdagen är det dags att ta körkort för Linnea Smedberg.
  • MINNS ALLT. Vattenplaning och vägbanan som var i dåligt skick gjorde att olyckan var framme. Först var Linnéa i chock, sedan svimmade hon och åkte ambulans till sjukhuset. Det senaste året har hon röntgas nästan 20 gånger
  • NY BLICK. Direkt efter olyckan åkte Linnéa rullstol eller hoppade på kryckor längre sträckor. Hon kunde inte öppna en mjölkförpackning. I dag får hon leva med smärta från höften. Men glimten i blicken återkommer ofta och hon tycker själv att hon lever ett normalt liv.
  • TAR EGET KÖRKORT. Några gånger har Linnéa övningskört tillsammans med mamma. Lite läskigt i bland tycker hon. Men hon stressar inte inför 18-årsdagen om några veckor.

En allvarlig bilolycka för ett och ett halvt år sedan förändrade Linnéa Smedbergs liv. Hon har fortfarande ont i höften, ryggen och käken efter kraschen. Men Linnéa är envis och tar körkort lagom till 18-årsdagen.

Annons

– Först ville jag inte ens åka på Riksväg 80, där olyckan skedde. Men jag måste ju, jag kan inte undvika det, säger hon.

Lördagen 19 januari 2008, kvart över 10. Linnéa Smedberg, 17 år, Pelle Wallin, 19 år och Linnéas kusinbarn Thindra, 14 månader åker från Forsbacka på Riksväg 80. De har varit kattvakter i Bovik och är på väg hem. Thindra börjar gråta i baksätet och Linnéa tar sig från framsätet för att trösta Tindra. Men hon glömmer att spänna fast säkerhetsbältet.

– Det är första och sista gången som jag glömmer bältet, säger hon.

 

Regnet gör att vägbanan blir hal och Pelle får vattenplaning . Under bron kör de upp på räcket och flyger in i betongfundamentet . Sedan upp i skogen och landar i diket.

– Jag minns att Pelle skriker nu går det åt helvete.

Sedan när de ska ta sig ur bilen kommer chocken.

– Jag svimmar. När jag vaknar tar jag av skorna för jag vill inte smutsa ner sätet.

Pelle ringer ambulansen. Han tar med sig Tindra och går upp på vägen för att vinka in hjälp. Men ingen stannar.

– Varför stannar man inte? Det är jag mest arg på. Man kanske drar sig från verkligheten och bara bryr sig om sig själv.

Ambulanserna kommer. Pelle och Thindras skador är lindriga. Men för Linnéa är det värre, för henne väntar ett år med sjukhusbesök och åka rullstol längre sträckor. Hon röntgas elva gånger innan läkarna inser att hon brutit vänster höftben.

– Jag låg bara tre dagar på sjukhus. Sedan ville jag upp och gå och röra på mig, då svimmade jag och fick morfin.

 

Det ena knäet är fyllt med blod och hon har brutit käken på två ställen. Hon åt värkmedicin ett halvår.

– Efter några månader såg de att de var en inflammation i käken. Jag fick bara äta passerad mat, barnmat. De opererade käken och nu har jag åtta skruvar där, säger hon.

Snart märkte familjen att Linnéa hade problem att öppna mjölkförpackningar med höger tumme. Det visade sig att ledbandet var av.

Det blev problem när hon kom tillbaka till Polhemskolan, som då inte var anpassad för rullstol eller kryckor. Linnéa gick på IV-programmet. Men hon fixade skolan förra våren och nu ska hon börja tvåan på Hotell och restauran programmet.

– Tur att man serverar mat med vänster hand och plockar disk med höger. Då klarar sig tummen, säger Linnéa och ler. Det glimtar till i hennes ögon.

 

Nu övningskör hon med mamma. Om mindre än en månad fyller hon 18 år.

– Det har varit ett jobbigt år. Första tiden var det läskigt att åka bil när det var blött på vägen.

I dag fortsätter livet nästan som vanligt. Hon känner smärta i höften och rygg om går långt eller sitter länge.

– Läkarna säger att jag nog får leva med det.

– Jag är så glad över att Thindra satt rätt i barnbilstolen. Det här har absolut påverkat mig psykiskt även om det känns bättre nu.

 

 

 

Mer läsning

Annons