Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maine stöttar utsatta på Migrationsverkets förvar

/
  • Ett svårt uppdrag. De frivilliga som besöker Migrationsverkets förvar träffas i grupper en gång per månad, för att hjälpa varandra att hantera det ofta påfrestande uppdraget.  ”Förståelse för andra människor ligger mig varmt om hjärtat, men samhället är inte utbyggt så att alla tycker likadant”, säger Maine.

Människorna i Migrationsverkets förvar har förlorat hoppet om att få bo i Sverige. Snart kommer de att forslas ut ur landet.
Många mår mycket dåligt och behöver stöd. Därför finns Maine och andra frivilligarbetare från Röda Korset där.

Annons

På Kaserngatan i centrala Gävle ligger Migrationsverkets förvar. De 30 förvarsplatserna rymmer 30 människor vars liv är i spillror. Maine är en av de handplockade som frivilligarbetar med det svåraste av Röda Korsets uppdrag i Gävle.

– Förståelse för andra människor ligger mig varmt om hjärtat, men samhället är inte byggt så att alla tycker likadant, säger Maine, som enligt Röda Korsets säkerhetsrutiner inte får avslöja sitt efternamn. Risken finns att hon annars skulle bli nedringd på fritiden av personer som vill ha hjälp.

En pratstund

Maine är skötare inom psykiatrin och arbetar frivilligt på Migrationsverket ungefär var 14:e dag. Besöken sker alltid tillsammans med en kollega från Röda Korset. Det första de gör är att tala om att alla som vill kan få en pratstund. Men frivilliguppdraget handlar också om att hålla ögon och öron öppna för brott mot mänskliga rättigheter.

– Alla får chans att prata med oss, men vissa är så ledsna att de inte kan.

För två år sedan började Maine som frivilligarbetare. Hon var bekant med ledaren Carina Sundin sedan tidigare och kände att hon ville hjälpa Röda Korset på något sätt. För uppdraget på förvaret krävdes att hon gjorde flera av Röda Korsets endagsutbildningar, bland annat ”Kris och medmänskligt stöd” och ”Människor på flykt”.

Efter några besök på förvaret märkte Maine att de flesta som finns där bär på liknande erfarenheter.

– Majoriteten vill stanna för att de flytt från en farlig situation och är rädda för vad ska hända dem när de kommer tillbaka. En del vill stanna eftersom de har en familj här, eller så har de träffat en tjej eller kanske fått barn. Oavsett är det lika hemskt för alla.

Förklarar

Det är vanligt att Maine till att börja med får berätta om varför de är inlåsta. Hon läser igenom beslutet och förklarar hur systemet fungerar.

– Ingen av dem sitter på förvaret för att de har gjort något brottsligt. Många känner sig orättvist behandlade och är uppgivna. Andra blir frustrerade när de förstår att jag inte kan hjälpa dem. Men nästan alla blir med tiden tacksamma när de inser att någon ändå finns där för dem.

Frustrerande

Vissa personer har Maine fått extra svårt att skiljas från.

– Det händer att det uppstår en slags relation. Några är mer öppna och pratar mer, de är tyngda men kan ändå skoja.

– Ibland märker jag hur stämningen höjs när vi kommer, det är skön känsla.

Hur känns det att veta att du inte kan göra något åt deras situation?

– Det är ofta väldigt frustrerande. Samtidigt hoppas och tror jag att jag gör skillnad bara genom att lyssna och finnas för dem.

Mer läsning

Annons