Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Margareta vill ge barnen rösträtt

/
  • Vågar. Margareta Rönnberg är barnkulturforskaren som inte räds uppmärksamheten utan gärna publicerar sig utanför den akademiska världen.

Margareta Rönnberg är barnkulturforskaren som inte blygs för att synas och höras. Med jämna mellanrum publicerar hon böcker och artiklar med åsikter som får många att hicka till.

Annons

– Jag har alltid varit tvärs emot de rådande meningarna. Det är väl nån felkoppling i hjärnan, säger hon och skrattar åt sig själv.
Hon undersöker hur barnkulturen förändras när mediesituationen och samhället förändras. I sin forskning strävar hon efter att se saker och ting ur barnens perspektiv.

På 50-talet var serietidningarna med sitt torftiga språk och våldsskildringar det stora hotet mot barnen, på 60-talet var det tv, 80-talet videovåldet och numera är det internet och datorspel.

– Man oroar sig alltid för det som är nytt, fnyser hon. Barn får inte ADHD av tv-tittande eller dataspel! Det kan tvärtom vara så att tittandet och spelandet är bra för barnets koncentration.

– Förbjud barnvagnar i stället – tänk så många hus och ansikten som hela tiden svischar förbi det lilla barnet i vagnen, säger hon halvt på allvar, halvt på skämt.

Just nu förespråkar Margareta rösträtt för barn. Alla över 12 år ska få rösta själva, yngre barns rösträtt ska föräldrarna dela på. Hon är övertygad om att det skulle driva fram ett annat samhälle.

– Föräldrarna skulle nog fundera över hur de skulle rösta för barnens räkning och barnen själva skulle kanske rösta för kortare arbetsdagar för sin mamma och pappa.

Barn saknar visserligen erfarenhet, men de saknar inte förmågan att tänka och reflektera, menar Margareta. De är lika rationella, eller orationella som de vuxna.

Margareta själv växte upp i ett arbetarhem utanför Piteå och dialekten finns fortfarande kvar i henne trots att hon bott söderöver i 40 år. Ju ivrigare hon blir desto mer kommer norrländskan fram.

Hon var först i släkten med att ta studenten och att läsa vid universitet. ”Jag var det stora geniet som ständigt lyftes fram av mina föräldrar”. Vid studenten fick hon ett USA-stipendium och läste under ett år ”political science” och ryska på college i Kentucky. De var sju av totalt 9 000 studenter som läste ryska.

– Självklart fick jag frågan om jag var kommunist. Javisst, sa jag och fick snabbt tyst på dem.

Efter USA blev det London ett halvår som au-pair. Hon tog hand om två barn som bara åt gröna oliver (!). Sen landade hon i Uppsala och läste in tre fil. kand- och en fil. lic-examen samtidigt.

– Jag läste flera ämnen parallellt. Att bara läsa ett ämne i taget vore slöseri med tiden. Dessutom var det så himla roligt att läsa.

Därutöver läste hon på lärarhögskolan och blev ämneslärare i svenska och engelska. Senare doktorerade hon i filmvetenskap i Stockholm.

– Man ska jobba hårt och göra rätt för sig, det har jag fått med mig hemifrån. Det var också viktigt att ha ett riktigt yrke, därför läste jag till lärare.

Efter universitetet jobbade Margareta bland annat åt Filminstitutet, var tidskriftsägare och redaktör, var styrelseledamot för filmcensuren, hon skrev tv-krönikor i DN och undervisade innan det blev forskning på heltid. Hon har skrivit ett hundral artiklar och 13 böcker om barnkultur och medier.

Under många år var hon frilans – barfotaforskare – och hyllade den friheten. Men för 14 år sökte hon en tjänst för första gången. Det var vid högskolan i Gävle och där är hon fortfarande kvar.

– Jag kan nästan ångra att jag framhärdade så länge med att vara frilans. Den stora fördelen med att vara anställd är ju att man pushas in på nya områden! Till exempel att handleda studenter i ämnen som man inte behärskar, men som man tvingas lära sig.

I alla år har hon bott kvar i Uppsala och har pendlat till Gävle de dagar hon behövt vara på plats.

Men för tre år sen blev det flytt av. Till Visby.

– Jag har min dotter med familj i Visby, därför flyttade jag. Jag trivs enormt bra. Varje kväll går jag runt muren längs havet. Jag skulle unna varje människa att få bo i Visby, säger Margareta entusiastiskt.

Hon bor i en charmig våning i ett äldre hus innanför ringmuren. Hon åker upp till Gävle några dagar i månaden för att ha föreläsningar och bor då på ett enkelt hotell.

– Jag har mest distanskurser numera och de kan jag sköta via datorn hemma.

I vår ska hon ha tre distanskurser med sammanlagt 150 elever. Kurserna i filmvetenskap är mycket populära med långt fler sökande än platser.

Hennes arbetsdagar hemma börjar och slutar vid datorn på matsalsbordet. Hela världen finns ju på internet. Via datorn håller hon sig à jour med nyheterna inom sina områden, håller personlig kontakt med sina studenter, skriver sina rapporter och böcker och kan fastna en halv dag på nån intressant sida eller artikel.

– Och så lyssnar jag på radio, bara på P1. Jag har P1 inställt på alla mina sex apparater i lägenheten.

Och så umgås hon med barnbarnen förstås. De tittar bland annat på barnprogram och video tillsammans.

– När min dotter Anna gick på dagis var tv-apparaten där inlåst i en garderob. I dag har tv:n klivit upp på statusstegen, nu är det datorspelen som har bottenplatsen.

Nyårsafton 2000 beslutade Margareta sig för att aldrig mer köpa nya kläder, miljövän som hon är. Hon nöter på sina gamla kläder och övertar dotterns och sin systers kläder.

– Det tvingar mig att hålla mig i form så jag kommer i kläderna, skrattar hon.

Handväska har hon skippat. Pengar, kort och mobilen får ju plats i fickan.

Hon lever efter mottot ” stå stadigt på jorden, gå aldrig i högklackade skor, ha händerna fria ifall...” samt att en kväll utan fotbollsmatch på teve är en förlorad kväll.

– Jag har en lång lista på sånt som jag har kvar att göra. Bland annat ska jag jämföra Astrid Lindgren och Disney, jag vill doktorera i etnologi, men det får vänta tills jag blir pensionär. Jag ska fortsätta skriva debattartiklar som DN ”Skendebatt” refuserar, men skam den som ger sig. Det är så himla kul att skriva så det kommer jag att göra tills jag ramlar ihop!

Mer läsning

Annons