Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mats blev världskänd för sina höga värden

/
  • Försiktig med bär. Förklaringen som Mats Eriksson fick till de höga cesiumhalterna i hans kropp handlade om maten han åt. Då blev han försiktigare och är det än i dag när det gäller svamp från skogarna runt omkring. ”Vi äter lite grann, plockar och förväller. Men vi skulle nog äta mer om det inte fanns cesium i. Lingon äter vi däremot som sjutton”, säger Mats.

Radioaktiviteten i hans kropp efter Tjernobylolyckan gjorde honom världskänd. Som mest uppmätte Trödjebonden Mats Eriksson nära 15 000 becquerel cesium – det normala är i dag 196.

– Jag är bara glad att jag inte märkt något av det, säger han.

Annons

Paret Erikssons idylliska gård i Trödje badar fridfullt i aprilsolsken. Bara som ett bleknande minne – och i jorden – finns resterna av regnet som för 25 år sedan lämnade ett osynligt täcke av radioaktivt nedfall efter sig och ställde vardagen på ända.

Numera är det i stort sett bara besöken från medier som likt kluster hopar sig till årsdagar av Tjernobylolyckan som påminner om paniken på gården för ett kvarts sekel sedan.

– Ganska snart fick vi reda på att regnet hade radioaktivt nedfall med sig. Då började de gå med mätare i marken och det sprakade och grejer, säger Mats.

Ingen visste någonting, ingen kunde ge besked. Korna fick inte släppas ut på bete och i en anteckning från 22 maj 1986 har Mats hustru Birgitta skrivit att gräset från åkrarna skulle köras bort och ”gömmas”.

– Vi tänkte mest på själva arbetet, hur det skulle fungera. Det är klart att man var lite osäker på vad det kunde göra med oss, men det var inte det första vi tänkte på, säger Mats.

Värdena steg

Men sedan valdes han ut av Strålskyddsinstitutet (SSI) att ingå i en grupp lantbrukare och jägare som regelbundet mättes för radioaktivt cesium i kroppen. Och Mats värden bara steg och steg.

Som mest hade han nästan 15 000 becquerel cesium 137 i kroppen. Medelvärdet för män i Sverige ligger i dag på 196.

Plötsligt blev Mats världskänd. Hösten 1987 knackade västtysk television på dörren och väntade sig att finna honom mer eller mindre halvdöd. Även fransk tv och National Geographic hittade till gården i Trödje, liksom ett stort antal svenska tidningar.

SSI tonade dock ner att den höga cesiumhalten skulle öka cancerrisken för Mats.

– Men gissa om man var helt säker på det för det?

– Jag är bara glad att man inte märkt något av det, sedan vet jag inte hur stor risken är att det kommer senare. Men nu är det så många andra risker när man börjar bli lite äldre. Något är det ju man faller på, säger Mats som nyligen gick i pension.

Inte emot kärnkraft

När Arbetarbladet träffade honom för fem år sedan hade han svårt att se hur vi skulle klara oss utan kärnkraft. Och den allvarligaste kärnkraftolyckan sedan Tjernobyl som inträffade i början av mars – Fukushima – har inte ändrat något.

– Jag försöker låta bli att ändra uppfattning just nu. För man ska inte ändra uppfattning precis när det skett en olycka, den måste man få lite distans till. Hur löser de det här? Vad blev det av det här? Då först får jag se om jag ska omvärdera de tankar jag haft.

Än i dag är Mats och Birgitta försiktiga med att äta svamp från skogarna runtomkring, men annars har följderna efter Tjernobyl ingen plats i vardagen. SSI slutade att mäta lantbrukarna redan för 15 år sedan.

– Det blir mer historia hela tiden, säger Mats.

Mer läsning

Annons