Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miraklet i Valbo

/
  • ÖVERLEVDE MOT ALLA ODDS. Det är många lyckliga omständigheter som gör att Per Brahn lever i dag. Goda vännen, grannen och undersköterskan Anna Nordlöw svarade i telefonen när hans hjärta stannat och sambon Kajsa behövde blixtsnabb hjälp. Anna och Kajsa hade egentligen planerat att vara borta under kvällen. Hade de åkt iväg kunde barnen Kalle och Oskar ha hittat sin pappa död i badrummet.

26 mars 2011 kunde ha blivit dagen då tvåbarnspappan Per Brahn i Valbo miste livet.

När han på kvällen stod i badrummet i huset i Västbyggeby slutade hans hjärta plötsligt att slå och han föll ihop livlös på golvet.

Annons

I dag kan Per mirakulöst sitta i soffan, gosa med sina söner Kalle, 8, och Oskar, 4, och berätta hur tillvaron har förändrats.

Tack vare grannen Anna Nordlöws ihållande hjärt-lungräddning fick han en chans att överleva.

Och den tog han.

Klockan kvart i tio på kvällen 26 mars i år höll Kajsa Paulusson på att göra lite te.

Hennes sambo Per hade nyss lagt barnen Kalle, 8, och Oskar, 4, och fortsatte vidare in i badrummet på övervåningen.

Medan Kajsa väntade på att tv:n skulle starta på kommandot från fjärren hörde hon en duns uppifrån.

– Jag tänkte att det var någon av grabbarna. Eller att Per dragit ut en byrålåda för långt. Men efter ett tag hörde jag att det lät konstigt.

Hon gick upp och hittade Per liggande på mage i badrummet. Han krampade och gav ifrån sig ett dovt, rosslande läte.

– Jag gick direkt och ringde SOS. Jag tänkte att han kanske fått ett epilepsianfall, eller däckats när han ramlat och slagit sig. Just då var jag ganska lugn, eftersom jag tyckte att han rörde på sig.

Kajsa försökte vända på Per, men han var för tung och hal. Hon såg att han hade munnen full av spyor och att han hade slagit sig i ansiktet.

– SOS frågade om andningen och plötsligt hörde jag att Per slutade andas helt. Han blev alldeles blåsvart nästan på en gång. ”Ambulansen har åkt” sa de på SOS. ”Nu måste du påbörja hjärtmassage”.

Kajsa avslutade samtalet och ringde till grannen Anna Nordlöw som var i färd med att ställa sig i duschen. Hon hann höra att det ringde.

– Kajsa bara skrek: ”Kom nu – han dör!”.

Anna, som har undersköterskeutbildning, och hennes man Pete rusade över och när de tillsammans vänt på Per påbörjade hon genast hjärtmassagen, och fortsatte över tio minuter tills ambulansen kom.

– Det var så märkligt, plötsligt mindes jag ett radioprogram om första hjälpen som jag hörde för ett år sedan, utan att jag lade någon vikt vid det då. Nu mindes jag tydligt hur viktigt det är att hela tiden hålla samma snabba takt när man trycker på bröstkorgen, att bara köra på och inte sluta.

– Det var så fantastiskt, berättar Kajsa. När Anna började med hjärtkompressionerna gick färgen från blåsvart till askgrå nästan på en gång. Man kunde se direkt vad hjärt-lungräddningen gör för cirkulationen. I vanliga fall är det hemskt att se någon så grå, men för mig var det underbart.

Annas man Peter guidade ambulanspersonalen till huset. De tog över och fortsatte hjärt-lungräddningen med hjärtstartare. I 40 ändlösa minuter arbetade de i badrummet med att rädda Pers liv – och till sist hörde Kajsa orden hon väntat på: ”Nu kan vi åka till sjukhuset!”.

Per Brahn minns ingenting av händelsen.

– Jag minns att vi var på kalas den dagen och att jag mådde illa senare på eftermiddan. Men jag tänkte att det var för all tårta och fika man ätit, berättar han.

Vid ankomsten till sjukhuset sövdes han, och de två första dygnen låg han nedkyld till 34 grader, en åtgärd för att hjärna och hjärta ska återhämta sig och skadorna minimeras.

När han värmdes upp drabbades Per av både lunginflammation och blodförgiftning på grund av spyor han dragit ned i lungorna, och tillståndet blev åter kritiskt. Läkarna kunde inte göra mer utan bara hoppas på att hans kropp skulle svara på all antibiotika.

– Det var så fruktansvärt, säger Kajsa. Vi hade ingen aning om hur Per skulle vara när han vaknade. Läkarna sa att vi måste vara förberedda på hjärnskador.

Nästa minne Per har är från uppvaknandet. Han vaknade av sig själv trots tung narkos, reste sig till sittande i sängen, drog ur respiratorslangarna ur halsen själv och hostade. Hans syster Lena fanns hos honom då.

– Det var jättejobbigt. Jag var så drogad och hade hallucinationer. Jag såg skarpa kontraster och starka färger. De som var runtom hade jättestora näsor, som på gummimasker, och jag försökte slå Kajsa på näsan för att få bort den. ”De kan inte lura mig”, minns jag att jag tänkte.

Kardiologerna konstaterade att ”det händer mirakel på IVA”. Per hade ett mycket långt hjärtstopp. Chansen att han skulle överleva var minimal. Att han skulle klara sig helt utan hjärnskador på grund av syrebristen var otänkbart.

En av läkarna åkte in på sin lediga dag när Per vaknat, för att se det med egna ögon.

– Han tillfrisknade otroligt fort. ”Alldeles för pigg för sitt eget bästa” som alla sa. Du var alldeles vinglig i benen och kunde ha ramlat omkring, fortsätter Kajsa och tittar ömt på Per.

Per var bara sjukskriven i tre månader, och tog därefter pappaledigt och semester under sommaren. I augusti var han igång på jobbet på Publikator, nu med pacemaker och en så kallad ICD, en implanterbar hjärtstartare, inopererad.

– Det finns apparater som läser av hjärtrytmen. Om det blir onormala värden ringer de från sjukhuset och kollar om jag är okej, förklarar Per och får samtidigt ett lite generat leende över läpparna.

– De ringde en gång, men jag kunde inte komma på varför hjärtat larmat. Jag frågade efter klockslag och till slut sa jag till dem att ”det kanske var lite sexuell aktivitet”... ”Kom in så ställer vi om larmvärdena”, svarade de då, berättar Per med ett roat skratt.

Livet har börjat om hos familjen Brahn-Paulusson. Barnen Kalle och Oskar fick veta allt om vad som hänt när de vaknade nästa dag och pappa var borta.

– Vi försökte inte linda in det, och använde rätt ord, förklarade vad hjärtstopp och medvetslöshet är, berättar Kajsa. Kalle slöt sig och sa inte så mycket, medan Oskar hela tiden bearbetar det i sin lek. Om han till exempel berättar en saga, kan pappa plötsligt dyka upp i hans berättelse och behöva gå på toaletten och kräkas.

Det visade sig att Per hade ett något förstorat hjärta. Det i kombination med en väldigt stressig vardag var förmodligen orsakerna till hjärtstoppet.

– Jag mår bättre i dag än jag gjorde innan. Jag var dålig på att se mig själv och är mer medveten om mina tankemönster nu. Alla tankar jag hade på allt jag hela tiden måste göra, eller att jag inte dög till är borta. Jag hade i och för sig kunskapen, men tog den inte till mig innan.

Kajsa var rädd för hur det skulle bli när Per kom hem. Skulle hon över huvud taget våga lämna honom ensam med barnen? Men oron gick över när vardagen åter tog vid. Tidigare i höst vandrade de i Österrike.

– Jag insåg först när vi stod på en bergstopp att ”oj, här står jag med en hjärtpatient och vägarna är rätt oframkomliga, det här kanske inte var så smart”. Då blir man påmind.

Kajsas metod för att greppa vad som hänt var att ta reda på allt om hjärtstopp, händelseförloppet och behandlingen. Livräddaren Anna Nordlöw var både snabb och handlingskraftig när det hände, men känslorna har kommit ikapp henne senare och hon har nära till tårarna när hon berättar om dramat.

– Första veckorna var jag på helspänn. Det räckte med att min man Peter harklade sig på en annan våning så sprang jag till honom. En gång ropade Kajsa: ”Anna, du måste komma och göra en räddningsinsats här!” och jag bara rusade skräck-slagen till henne. Men det var bara en stor, äcklig skalbagge hon ville att jag skulle ta ut...

Mer läsning

Annons