Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Misshandlad baby fick inte flytta till farmor

/
  • Karinas barnbarn är placerats i familjehem.
  • Allt verkade klart. Karina fick klartecken att börja handla bebiskläder och prylar för att kunna ta hem sitt barnbarn. Sedan ändrade socialtjänsten inställning och hänvisade till att de inte kunde erbjuda barnet tillräckligt skydd från sina föräldrar.
  • Karina och hennes man Örjan förstår inte varför socialtjänsten har agerat som de har gjort. Hon har bland annat skrivit insändare för att få utlopp för sin frustration.

Karinas son är missbrukare. När hans son omhändertogs av myndigheter ville hon ställa upp och ta hand om sitt lilla barnbarn.
Allt verkade gå vägen, hon fick klartecken att köpa bebiskläder, säng och barnvagn. Men strax därpå vände socialtjänsten och meddelade att hon och maken inte skulle få ta emot sitt barnbarn.
– Vi förstår ingenting, det är inte klokt, säger hon med gråten i halsen.

Annons

Karina berättar att mardrömmen började i vintras. Hennes son och hans fru häktades misstänkta för att ha misshandlat deras gemensamma bebis, som då var två månader. Barnet omhändertogs och placerades i ett jourhem. Tiden däromkring var turbulent. Karina berättar hon fick rycka in och ta hand om två av svärdotterns barn sedan ett tidigare förhållande.

Efter några veckor inleddes en utredning för att se om hon och hennes man kunde få ta hand om barnbarnet. Många möten med socialtjänstens utredare följde. Men redan från början upplevde Karina och hennes man Örjan situationen som hoppfull. Socialtjänsten ställde krav på Örjan att han skulle gå ned i tid och arbeta mindre. Han gjorde det och allt verkade vara till socialtjänstens belåtenhet.

– På torsdagen efter den långa utredningen sa de åt mig att gå hem och vila, jag skulle tänka på mig själv som höggravid, berättar hon.

Nästan en månad gick och Karina och Örjan fick det efterlängtade beskedet:

– Vi blev godkända, mycket väl godkända till och med, och de sa åt mig att det bara var att börja handla... och att jag måste komma och visa upp underverket sen.

Allt var frid och fröjd. Det var så de uppfattade det. Bara ett möte återstod innan beslutet skulle verkställas, och de skulle få hämta hem barnbarnet. Men då vände socialtjänsten helt om; Karina och Örjan fick veta att socialtjänsten inte kan lämna barnbarnet till dem. Förklaringen var att de inte skulle kunna skydda det lilla barnet gentemot pappan.

– Men min son har varit missbrukare i 15 år. Jag vet att jag måste säga nej till min son, jag vet allt det där. Och det har jag sagt till dem. Jag fick ju välja sonen eller sonsonen. Och Niklas (sonen) ställde upp på det, han vill ju bara att det skulle ordna sig, säger hon.

Det är känslosamt när hon berättar om vad som hänt, och ett par gånger under intervjun kommer tårarna.

Örjan är också bedrövad. Han ser att familjen mår dåligt och kan inte göra något åt saken. Han säger att han ser att de bryts ned och att han bävade för att Niklas - som har varit drogfri i ett par år - ska börja igen.

– Jag hatar att säga att jag har fått rätt.

De är besvikna på socialtjänsten som de tycker har skött ärendet dåligt. De förstår inte varför de inte anses lämpliga åt barnbarnet som är under utredning för en ny placering.

– Det har gått prestige i det här. Och nu ska mitt lilla barnbarn flytta igen, till sitt tredje hem och han är bara nio månader, säger Karina.

Hon får träffa honom två timmar var tredje vecka. Sonen har dragit sig undan och bonusbarnbarnen får hon inte träffa alls.

– Det känns som om jag varken har barn, barnbarn eller bonusbarnbarn, säger hon.

Alla namn i artikeln är ändrade av hänsyn till alla inblandade. Karina heter egentligen något annat.

Mer läsning

Annons