Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Najwa sjuk av oro för släktingarna i Gaza

/
  • Uppgiven. ”Jag hoppas att världen gör någonting. Människor bara dör framför våra ögon”, säger Najwa Abusagr.
  • Ovetande. Ettårige Karim i pappa Mohammeds famn är född i Sverige.

Från tidig morgon till sen kväll följer familjen nyhetssändningarna med en klump av oro i magen.
Najwa och Mohammed Abusagr i Gävle har släkt och vänner kvar i Gaza.


– Det måste bli ett stopp för det här. Varje minut är viktig, det dödas hela tiden, säger Mohammed.

Annons

Själv var han bara ett år när föräldrarna kom till Sverige som invandrad arbetskraft. Mohammed kommer inte ihåg hur det var att bo i Gaza. Hustrun Najwa har tydligare minnesbilder. Hon var 18 år när hon kom hit 1990.

– Jag hann uppleva den första intifadan. Det var en svår tid. När vi satt i skolan kastades tårgas in i klassrummet och jag svimmade, berättar hon.

Najwa vittnar om att det räckte med att sticka ut huvudet genom fönstret för att bli skjuten.

– Vårt hus ockuperades många gånger. Soldater sköt från vårt tak, det var det värsta. Att folk som kastade sten blev skjutna från vårt eget tak, säger Najwa Abusagr.

I dag är hon ute ur oroshärden. Men sedan oroligheterna i Gaza blossat upp efter att en sex månader lång vapenvila bröts 19 december följer gnagande skuldkänslor henne.

– Jag har svårt att njuta av maten när jag vet hur många där nere som inte kan få tag i något att äta, säger hon.

I söndags hade hon telefonkontakt med släktingar i Gaza.

– Min brors barn kan inte sluta skrika, de blir rädda för de höga ljuden av bomberna, säger Najwa.

Ljudvågorna var så starka att de spräckte fönsterrutor i broderns hus.

Även Mohammed oroar sig för sina anhöriga.

– Jag har morbröder, mormor, fastrar och kusiner där, säger han.

Via sina släktingar har Mohammed fått veta att det råder brist på mat, mediciner och elektricitet. Han ser konflikten som ett politiskt maktspel, en ond spiral av våld som palestinierna och israelerna inte klarar att ta sig ur på egen hand.

– FN, EU och USA måste ta sitt ansvar. Palestinierna lider oerhört, säger Mohammed Abusagr.

– Jag hoppas att världen gör någonting. Människor bara dör framför våra ögon, säger Najwa.

Hon tror att palestinierna måste få en egen stat innan freden kan bli ett faktum. Både Najwa Abusagr och hennes make hoppas trots allt på en fredlig samexistens.

– Om viljan finns går det. Men det kräver nog att FN och EU gör ordentliga insatser, säger Mohammed.

Mer läsning

Annons