Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är det dags för fika

/
  • MUNTERT. Mimmi Pliakas, Ingrid Bergqvist och Maria Svedjebrant har roligt tillsammans vid                       kaffeautomaten.

Sjukgymnasterna på Gävle sjukhus håller benhårt på sin fikakultur.

– På 40 år har jag aldrig missat en fikarast. Det är dagens viktigaste aktivitet, förutom arbetet med patienterna, säger Ingrid Bergqvist och brister ut i skratt.

Annons

Varje förmiddag klockan kvart i tio är det stor uppslutning i fikarummet som döljer sig bakom en anonym dörr, en bit ifrån sjukgymnastiken. Sjukgymnasterna delar rum med arbetsterapeuterna, som fikar en stund före.

Maria Hedlund berättar att hon brukar gå runt och göra utrop, innan hon går mot fikarummet.
– Till och med vår chef uppmanar oss att gå på fikarast.
Det blir en tydlig avlösning i soffan när klockan närmar sig tio. Alla förvarar sina privata koppar i ett vitrinskåp intill kaffeautomaten. Till kaffet bjuds det på skorpor och pepparkakor. Många har med sig frukt eller matiga mackor. Det doftar te och mitt på bordet står ett ståtligt pepparkakshus som de senaste praktikanterna nyligen har bakat. Det pratas och skrattas högt i sofforna.
– Fikarasten ger så mycket. Jag får en snabb påfyllning av energi och positiva endorfiner. Här kan vi prata, skratta och känna gemenskap. Annars tar vi oss aldrig tiden att prata annat än arbete, säger Ingrid Bergqvist som är en hängiven fikare.

På fredagarna dukas det upp smörgåsfika med olika sorters bröd och pålägg.
– Sedan måste man förstås bjuda på fika när man fyller år eller om man ska på semester längre än en vecka, det brukar bli ett intensivt fikande på försommaren, säger Niklas Gille och ler.
Har någon varit utomlands är det också praxis att bjuda på något när man kommer tillbaka. På köksbänken står en stor taxfree-påse med daim som den senaste utlandsresenären tagit med sig.
– Fikarasten är viktig eftersom vi alla jobbar på olika avdelningar. Här får vi tillfälle att utbyta erfarenheter och informellt lösa problem, men det är sällan som vi är särskilt allvarliga, säger Maria Hedlund.

Mer läsning

Annons