Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är Lurbergets karlar skäggiga igen

/
  • Skäggigt. Att ”Lurberget” reser sig ännu en gång ur havet som omger Hedesunda vittnar byns femton nya oansade skägg om. Bland andra Sören Almgren, Hedesunda och Gävle, Erik Wiklund och Kjell Sörling.
  • ETT VÅGSKVALP. I Lurbergets begynnelse är allt tyst och ur tystnaden, som kommer att brytas av ett vågskvalp, ska ett skäggigt mansfolk resa sig. Ett tålmodigt kvinnfolk. Och ur deras kärlek: barn.
  • Skäggigt. Att ”Lurberget” reser sig ännu en gång ur havet som omger Hedesunda vittnar byns femton nya oansade skägg om. Bland andra Sören Almgren, Hedesunda och Gävle, Erik Wiklund och Kjell Sörling.

Det tisslas och tasslas, och frågas efter biljetter, och visst; ”Lurberget” reser sig ännu en gång ur det hav som omger Hedesunda.

Det vittnar byns femton nya oansade skägg om.

Att kyrkoherden Jan-Erik Isakssons håller kyrkan, som är spelplats, stängd två veckor i november.

Och att Lennart E och Christer B syns allt oftare på byn.

Annons

I Lurbergets begynnelse är allt tyst – lika tyst som Hedesundas rakapparater år 2010 – och ur tystnaden ska ett skäggigt mansfolk komma att resa sig. Ett tålmodigt kvinnfolk. Och ur deras kärlek: barn.

På självaste Lurberget – där kompositörerna Kjell Sörling och Erik Wiklund, som även skrivit originalmanus, bor – kluras det just nu på nya effekter. Bland annat ska blixten som slår ner i kyrkan synas bättre i år.

Årets repetitioner har kommit lika långt som ensemblens skägg vuxit. Men för uppsättningens nya orkester – delar av Sandvikens symfoniorkester – är ”Lurberget” nytt.

Förra veckan mötte de ouvertyren, sångerna och gånglåtarna för första gången.

Spellokal är Hedesunda kyrka, som precis som förra gången byggs om för de fem speldagarna.

På frågan hur berättelsen kom till berättar Erik Wiklund att han ville göra något stort. En musikberättelse.

– Jag ville göra något större än vanligt och som vuxna och barn i Hedesunda kunde samlas kring, och som kunde påminna om vårt ursprung och vägen till i dag.

Erik är kompositör, låtskrivare, dirigent, manusförfattare och har i många år skrivit och arrangerat musik, också poplåtar på 1960-talet. Han berättade om sin idé för hembygdskännaren Sven-Olov Rask.

– Han tyckte jag skulle skriva en berättelse om hur de första människorna kom hit, hur de byggde upp sina liv här och hur de levde.

Och Erik skrev; om ett vågskvalp som förvandlade inlandsisen till öppet hav, ur vilket ett berg reste sig.

2003 fanns ett manus Erik var redo att dela med sonen Erik och kompisen Kjell Sörling. De tre for iväg till seniors stuga för att klura på ”Lurberget”.

Med far och sons känsla för toner, Kjells känsla för ord, och en klang som far och son kunde skriva musiken utifrån, växte fram ett första originalmanus och sångtexter.

– Dov, melankolisk och lite vemodig, förklarar Erik berättelsens musikaliska accent, något som Kjell språkligt sett fångat väldigt fint.

Kjell berättar att han fått sitt intresse för språk av att läsa poesi, något han börjat med på äldre dar.

– Tack vare Kjell finns otroligt vackra ordbilder, och som publik ska man lyssna noga, inflikar Erik.

– Från början såg jag framför mig ett årligt återkommande spel, som kanske till och med kunde sättas upp på Cirkus i Stockholm, säger Erik.

Men idén föll på finansieringen, och allt det praktiska varje uppförande skulle innebära.

– Engagemang finns hur mycket som helst, och motivation, men ideella krafter räcker inte hur långt som helst.

Ändå har Hedsunda musik- och teaterförening, som bildades då ”Lurberget” blev verklighet, lyckats få ihop några hundra tusen kronor. Dels från lokala sponsorer, dels från bland andra Gavlegårdarna och Gästriklands kulturhistoriska förening.

Sommarkvällen är genomskinlig och tunn, som om den vet att november lurar bortom Lurberget, och fotografen och skäggen åker ner till älven för att ta bilder.

Här på familjen Wiklunds gård har gamla Konsum stått, och bara meter ifrån verandan där vi sitter och pratar fanns en gång i världen byns likbod. Erik har bott på Lurberget mest hela sitt liv, och Eva sedan hon gifte sig med Erik för snart 40 år sen.

– När man flyger över Lurberget ser det ut som nån kastat upp en massa byggnader i luften och låtit dem stå kvar där de råkat landa, reflekterar Eva.

När Erik, Kjell, Sören Almgren, projektledare, körmedlem och reservsolist, och föreningens marknadsansvarige och sufflör, Christer Bergström, kommer tillbaka kan samtalet fortsätta. Ryktet om Lurbergets nypremiär har till och med fått en Lurbergsanhängare i Gävle att planera att gå ner i vikt inför premiären. ”För att limpsmörgåsarna som serveras i pausen är så goda”.

Årets biljetter släpps i augusti, och nu liksom då blir det fem förställningar. 2008 tog biljetterna tog slut ”i ett vågskvalp”.

Omkring 100 personer är engagerade i föreställningen. Författaren, regissören, skådespelaren och berättaren Lennart Eriksson (Berget), som också bearbetat manuskriptet. Producent. Ljus och ljud. Kyrkan. Frivilliga. Ett 30-tal medlemmar ur Hedesunda Sångare, ett 20-tal musiker ur Sandvikens symfoniorkester, ett 10-tal solister, och ett 15-tal barn och dansare.

– Vi hade ett körinternat i Gysinge i maj, vi är ännu mer tighta nu, berättar Erik förväntansfullt.

7 augusti arrangeras 2010 års torglördag i Hedesunda. Då kommer delar av Lurbergets kör att visa upp sig i scenkläder och bjuda på sånger ur föreställningen.

Med tanke på drömmen om att få sätta upp ”Lurberget” på en större scen, frågar jag hur det kommer sig att den ännu inte visats utanför Hedesunda.

– För att vi är rädda, säger Erik. Tänk om det bara är vi och publiken som tycker att föreställningen är bra!

Kanske det är dags för Lurbergets invånare att tuffa till sig lite och gå vidare till nästa nivå, tänker jag. Åtminstone till sjöstaden Gävle och dess konserthus.

– Hela Sverige har ju rest sig ur havet, säger Eva och överlämnar åt läsaren att läsa mellan raderna.

Mer läsning

Annons