Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu lägger han ner yxan

/
  • HETT JOBB. ”Jag har stått vid samma maskin sedan 1967 och tillverkat närmare en och en halv miljon yxor”, säger Jan-Olov Prim som på torsdag i nästa vecka går i pension efter 50 år i yxfabriken i Storvik
  • Noggrann. ”Jag brukar ta ut stången och värma om, då är det mindre risk för att materialet spricker”, säger Jan-Olov Prim som brukar göra 85–90 yxor om dagen.

I drygt 50 år har Jan-Olov Prim, 65, jobbat i yxfabriken i Storvik.

– Jag har stått vid samma maskin sedan 1967 och tillverkat närmare en och en halv miljon yxor, säger han.

Annons

Två dagar före julafton går Jan-Olov Prim hem från jobbet för sista gången.

– Arbetskamraterna, svarar han när jag frågar vad han kommer att sakna.

Yxpressens envisa dunkande lämnar han gärna, ett dunkande som följt honom under hela yrkeslivet. Oväsendet har gett honom hörselskador och tinnitus.

– I början hade man inga hörselskydd alls. Nu piper det i öronen hela tiden, säger han.

Det blir svårt att fylla luckan när trotjänaren går hem, konstaterar Julia Kalthoff, yxfabrikens unga vd. Han har lovat hoppa in och hjälpa till om det krånglar.

Jan-Olov Prim hade inte fyllt 15 år när han började som springpojke i augusti 1963.

Några år tidigare hade familjen flyttat till Storvik och pappan börjat i yxfabriken. De bodde några hundra meter bort, i huset där Jan-Olov och hustrun Lilian bor i dag.

Ett av uppdragen som springsjas var att hämta löningen till arbetarna varje fredag.

Han tog sjascykeln och åkte till banken med en brun läderportfölj på pakethållaren. Sedlar och mynt plockades i bruna papperspåsar och sedan åkte han tillbaka på den skumpiga vägen.

Efter något år fick han byta till andra uppgifter, blev hantlangare i smedjan och sedan yxsmed.

– Man fick börja med enklare, raka yxor, berättar han.

Sedan länge är han specialiserad på så kallade Turyxor med beteckningarna ”055” och ”070”. Det är små jakt- och fiskeyxor med svängd överkant.

Det gäller att vara snabb och noggrann och bokstavligen smida medan järnet är varmt.

– Jag brukar ta ut stången och värma om, då är det mindre risk för att materialet spricker, säger Jan-Olov Prim som brukar göra 85–90 yxor om dagen.

Varför har du varit kvar så länge?

– Närheten till jobbet. Om jag går över åkern är jag hemma på en minut, säger han och tillägger att kamratskapen och friheten också betyder mycket.

Men lönen, 23 000 kronor, hade gärna fått vara högre, konstaterar han.

Som pensionär får han mer tid för sitt stora fritidsintresse, motorcyklarna. Där hemma har han tre stycken – Kawasaki 250, Honda 450 och en BMW 1100.

– Jag är med i mc-klubben i Storvik. Varje torsdagskväll under säsongen träffas vi vid Lappens vägkrog och åker olika turer.

Mer läsning

Annons