Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På spaning efter vårens nyanlända - en raritet i sikte

/
  • Det finns tubkikare som kostar uppemot 30 000 kronor. Martin Alexandersson säger att en handkikare för 2000 kronor fungerar också bra.

Martin Alexandersson har siktat en ormvråk, hört en steglits och sett en liten havs­örn slå sig ner på isen bland storskrak, knipa, kaja och några skarvar. Men det är en helt annan fågel som får pulsarna att slå lite extra just nu bland Gävles fågelskådare. En prutgås har setts vid Vårvik.

Annons

Esbjörn Nordlund berättar att han fick ett tips och tog bilen ut till Vårvik och upptäckte prutgåsen som tog ett varv kring Orarna på sin väg från Holland eller Danmark till häckningsplatserna i Sibirien. En exklusiv och tillfällig gäst på våra breddgrader.

Prutgåsen flyger snett över Sverige upp mot sitt sommarviste och vårflytten går inte förbi ostkusten. Det är större chans med höstflyttens pålandsvind att den ska komma inom synhåll. De funderar om prutgåsen i Vårvik möjligen har kommit vilse.

Vi står på Alderholmens yttersta spets. Martin Alexandersson, till vardags data- och medielärare på Polhemsskolan, har satt upp sin dyrbara tubkikare på stativ och runt halsen har han en handkikare.

Vår bästa tid är nu, skulle fågelskådarna kunna säga. Gävle Fågelklubb har 350 medlemmar varav runt ett hundra är aktiva. Övriga är allmänt naturintresserade, deltar i någon exkursion under året och är fågelbordsvänner. Klubben lägger ut vintermat på tre ställen runt om i Gävle, vid Villa Rettig längst ut på Brynäs, bakom Näringen vid Testeboån och i skogen på Norrlandet. Välkomna tillskott för övervintrande mesar, hackspettar, domherrar och nötväckor.

Esbjörn Nordlund har spanat efter fåglar i trettio år. Martin Alexandersson har haft ett fördjupat intresse sedan 2003. Förutom ren nöjesskådning sysslar han så fort tillfälle ges även med ringmärkning, inventering och fotografering.

– I botten finns ett naturintresse kombinerat med foto. Jag gillar särskilt att ta bilder på djur i rörelse och det är ju alltid bra att veta vad det är man plåtar. Jag tar bilder för eget bruk, men gör också bildspel som visas för klubbar här­ifrån upp till Sundsvall. En del har också publicerats i fågeltidningar.

Att lyssna och identifiera sång och lockläten är lika viktigt som att se. Ingen av dem kan förstå hur människor joggar eller promenerar i skogen med hörlurar i öronen.

– Att lyssna är ju nästan hela upplevelsen, säger Martin Alexandersson. Jag brukar till och med veva ner rutan när jag kör bil och kommer till en 50-sträcka.

Årspusslet med väder och vind tycker han är roligt och nu följer han prognoserna flera gånger varje dag.

Våren är lite tidigare än vanligt, men kommer det en köldknäpp stannar fåglarnas flyttverksamhet upp. Han har ännu inte sett sädesärlan och väntar även på sånglärkan som är det verkliga vårtecknet jämte tranan och tofsvipan.

Nu är vi i inledningen av en intensiv period som sträcker sig ända fram till midsommar. Då har bland annat de talrikaste arterna, lövsångare och bofinkar, återvänt från sydligare breddgrader. Det handlar om kanske 10 miljoner par vardera i Sverige.

– I april och maj kommer det en ny art till Gästrikland nästan varje dag. Och när tornseglaren dyker upp vet man att det blir en sommar, säger Martin Alexandersson som betecknar tiden mellan midsommar och 10 juli som en döperiod.

– Då blir man nästan deppig, säger Esbjörn Nordlund med en suck. Man får tänka på hur glad man blev när lövsångaren kom och började sjunga.

Mer läsning

Annons