Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Paddla kajak - hur svårt kan det vara?

/
  • Visar. Kajakinstruktören Jimmy Mehlstrand förklarar hur kajaken fungerar, vilka delar som finns och vad som skiljer den ena kajaken från den andra.
  • Viktigt. Jag använde självklart flytväst, blev lite smått chockad då jag insåg att jag behövde en väst som var två snäpp starkare mot när jag paddlade kanot på gymnasiet.
  • Visar. Kajakinstruktören Jimmy Mehlstrand förklarar hur kajaken fungerar, vilka delar som finns och vad som skiljer den ena kajaken från den andra.
  • Svårt. Instruktören Jimmy Mehlstrand berättade att det skulle vara svårt att kliva i kajaken. Och det var det verkligen.
  • Vingligt. Trots att kajaken jag använde är en stabil variant kändes det hela tiden vingligt, instruktören sa att det berodde på att jag var spänd i höfterna.
  • Pekar. Instruktören Jimmy Mehlstrand berättar om upplägget, första anhalt är järnvägsbron.
  • Vingligt. Trots att kajaken jag använde är en stabil variant kändes det hela tiden vingligt, instruktören sa att det berodde på att jag var spänd i höfterna.

Paddla kajak, är det svårt? Absolut, jag gick kajakkurs, vinglade mig fram på augustivattnet och lärde mig nästan hur det fungerar.

Annons

Jag är där klockan sex, om en halvtimme ska jag guppa, några millimeter från vattnet. Men först berättar den kunniga instruktören Jimmy Mehlstrand om hur kajaken fungerar och hur man paddlar rätt.

Få se nu, jag håller handen på bryggan, stiger ner med fötterna och sitter en bit ovanför min plats. Hoppar ner och spänner fast kapellet, det plastskynke som ska hålla mina ben torra. Jag trycker mig ut från bryggan och börjar paddla, försöker minnas vad kursledaren sa, rak arm när jag tar paddeltaget, ta upp paddeln när den passerat höften och så nästa. Det är vingligt och min riktning är inte vad man kan kalla rak. Kajaken dras hela tiden åt höger, Jimmy Mehlstrand förklarar att jag är för spänd. Han förklarar att jag ska slappna av i höfterna. Lättare sagt än gjort. Jag får helt enkelt fortsätta med att ta extra paddeltag med vänstern då och då.

Efter några övningar i Gavleån paddlar vi in i den nybyggda kanalen, stannar i den första dammen för att träna på att paddla baklänges. Solen lyser inte lika starkt längre, det börjar bli svalare i luften, samtidigt börjar svetten rinna nerför pannan och svida i mina ögon. Vi ska paddla baklänges, konstigt nog blir banan rakare för mig då.

Vi paddlar förbi de nybyggda husen med privata bryggor och snart kommer vi ut i inre fjärden och ska lära oss att vända på en femöring, lättare sagt än gjort, mina svängar är minst sagt yviga.

Jimmy Mehlstrand hade rätt. Balansen kommer naturligt, väl ute i inre fjärden är jag så trött att jag inte längre orkar vara spänd i höfterna. Vid det här laget orkar jag knappt lyssna eller göra de övningar vi tilldelas.

Vi ska börja paddla tillbaka in i Gavleån. Jimmy Mehlstrand har sagt att vi ska passa på att träna på att svänga, stanna och byta rikting. Jag paddlar på, lämnar de andra bakom mig, tittar på sönderrostade kranar och slås av lugnet och tystnaden. Tar några paddeltag till och glider, tittar mot sensommarsolen och njuter. Nu slappnar jag av, paddlar rakt och önskar att jag kan fortsätta i ett par timmar till.

Vid bryggan försöker jag göra som vi lärt oss, en hand på bryggkanten, en i kanoten, först upp ur hålet, sedan kliva upp på bryggan. Armarna bär mig inte, jag byter taktik och rullar mig upp på bryggan, känner mig som en strandad valross.

Dagen efter. Jag är mör.

Mer läsning

Annons