Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pappersfabriken drar sin sista suck

/
  • Inhyrda företag. Jättestora maskiner har fraktats till Norrsundet för att effektivisera rivningarna.
  • Plågsamt. Pappers ordförande Örjan Larsson vill helst inte se på när fabriken rivs ner. Minnena av hur arbetarna lade ner sin själ i att laga och fixa så att allt skulle fungera, känns bittert nu när allt krossas.
  • Inhyrda företag. Jättestora maskiner har fraktats till Norrsundet för att effektivisera rivningarna.
  • Går fort. Fabriksområdet förändras snabbt, ena dagen står cisterner och byggnader på plats, nästa är de borta.
  • Går fort. Fabriksområdet förändras snabbt, ena dagen står cisterner och byggnader på plats, nästa är de borta.
  • Minnet av ett jobb. I bakgrunden finns fortfarande något fabriksliknande kvar…
  • Här är det stopp. Örjan Larsson får stå utanför och beskåda det som sker bakom skranket. Allt för att eliminera olycksriskerna.
  • Närheten. Strax bakom detta så glittrar faktiskt havet.
  • Rymdraketer? Enorma pjäser ligger och väntar på bortforsling.
  • Framtiden. Pelletsfabriken invigs i oktober, och den blir landets största med 160 000 ton per år. Örjan Larsson informeras av Ulf Olsson och Ove Ögren.
  • Kasserat. Likt stora hopknölade servetter som någon torkat sig om munnen med, hopas plåthögarna.
  • Bortkastat. Örjan Larsson var licenssvetsare innan han blev fackordförande. Här och där kan han i skrothögarna visa på arbeten han gjort förr.
  • Effektivt. Arbetena pågår runt hela det forna fabriksområdet.
  • Alla vill prata. När Örjan Larsson visar sig på området så vill alla ha något ord med honom. Här är det Johnny Eriksson och Tomas Ersson som passar på.
  • Naken och utlämnad. Cisternerna kläs av sitt plåthölje innan de rivs ner.
  • Information. Bo Stenberg talar om att snart ska kokerihuset rivas.
  • Allt ska bort. Jörgen Hillgren monterar bort allt som inte ska finnas kvar i lokalen.

Förundrade tar vi oss fram genom fabriksområdet, jag och Pappers ordförande, Örjan Larsson. Det smäller, dunsar, kvider och gnisslar från alla plåtar, rör och järn som metodiskt slits ner eller klipps sönder av gigantiska maskiner som fraktats hit för att utplåna fabriken.
– Det som nu krossas och vräks bort, det är sådant som vi arbetare lagt ner hela vår själ i för att ta hand om, laga och fixa. Jag klarar knappt av att gå här, förklarar Örjan Larsson.

Annons

Den 30 april 1925 producerades den första balen i Norrsundet. Den 11 november 2008 avslutade Stora Enso industriepoken, då den sista balen lämnade bandet.

Sedan har allt gått fort. Just nu är det entreprenörer från hela landet som befinner sig i Norrsundet för att riva och plocka ner, skrota och sortera delarna som en gång innebar en trygg försörjning för dem som jobbade här, tillika ett stolt företag med erkänt förstklassiga produkter.

Örjan Larsson, den sista ordföranden i Pappers avdelning 146, har haft en mardrömstid sedan nedläggningen tillkännagavs. Han berättar att han bara varit på själva fabriksområdet en enda gång sedan rivningarna påbörjades. Hans kontor finns utanför grindarna.

Trots vemodet genomför han rundvandringen, och de Pappersmedlemmar som finns kvar på området, och som nu jobbar med rivningarna, passar på att ställa frågor till Örjan när de ser honom.

– Det är försäkringsfrågor, avtal, studier, pensioner och annat som medlemmarna vill prata om, säger Örjan. Många kommer att tillhöra Metall när arbetena ändras och Pappers försvinner.

Han stannar och tittar på en jättemaskin som till öronbedövande dån äter sig fram genom en cistern med måttet av ett höghus.

– Titta, den jobbar som en krokodil. Hugger tag, snurrar plåten runt flera gånger tills det släpper, säger Örjan.

Även om det är upprörande och ledsamt att se all förstörelse, så är det ju trots allt för nyetableringarna som det rivs, intalar han sig. Trots att mycket sorteras, så är det alldeles för mycket som bara kastas och förstörs. Rivningarna skulle ta alltför lång tid om man skulle ta tillvara mera, tror han.

Nu river man första delen i pappsalen, tegelbyggnaden vid massalinje fyra ska rivas, hela renseriet är urrivet och ligger i ett berg av skrot, hela kokeridelen ska bort, liksom sodahuset med mesaugnarna, kausticeringen ska bort, liksom mycket annat.

De höga cisternerna kläs av sina kulörta plåtkostymer och lämnas nakna, bara och rostiga. Det ser nästan ut som om de skäms i sin avkläddhet, ensamma och utlämnade.

– Nej, titta på de fina rostfria profilrören, de behöver väl inte mosas ihop, tycker Örjan vid anblicken av en container som fylls med de forna blanka stoltheterna.

David Wiklund, Tomas Ersson och Johnny Eriksson kommer gående. Alla tre jobbar på EuroMaint, och de håller nu på med att riva ställverket inne på massalinje 5. Alla kablar ska tas bort invändigt, det yttre görs av maskiner.

Johnny Eriksson menar att om han börjar tänka efter vad han håller på med, så känns det drygt, men intalar sig då att han faktiskt förbereder för nya jobb som ska komma, då känns det bättre.

Plötsligt dras det fram höga stängsel, nu får ingen komma in på vägen utanför kokeriet.

– Hela kokerihuset ska rivas nu, ni får gå en annan väg, meddelar en man.

Örjan måste dock titta, och hukande kan han kika in och se när allt rasar som ett korthus framför honom.

– Vi går, säger han.

Nu visar han på massalinje 5, och berättar att det här var hans hem under 1988-2000 då han lämnade jobbet som licenssvetsare till att bli fackordförande. Alla hans bästa vänner fanns här innanför grindarna, men nu är de flesta redan borta. Från Pappersstyrelsen så finns det bara Örjan ensam kvar. Det blir han året ut.

– Jag försöker reda ut alla frågor, ta hand om räkningar och lösa en massa inför slutet. Samtidigt så går jag en högre personalutbildning i Uppsala varannan fredag, och diplomeras 2010, tillägger han.

Renseriet är vår sista anhalt. Här är det helt urrivet och vitmålat inför den nya pelletsfabrikens etablering.

Här finns projektgeneralerna Ulf Olsson och Ove Ögren, och de berättar att här ska 8-10 personer få jobb. I oktober ska allt vara klart, och därmed blir detta Sveriges största pelletsfabrik med 160 000 ton per år. Samtidigt som paketen lämnar banden, så är de försedda med adresslapp till beställaren, en helt ny avancerad teknik.

– Det är här som det nya Norrsundet börjar. Trots att allt känns tungt för det mesta just nu, så måste vi ändå tro på en framtid. För klockan, den kan ingen dra tillbaka, konstaterar Örjan Larsson.

 

 

 

 

Mer läsning

Annons