Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per-Erik ser hur de fattiga blir allt fler i Gävle

/

Han efterlyser modigare politiker som vågar verka för att fattigdomen avskaffas.

– De tror kanske att det kostar för mycket pengar, säger Per-Erik Lindberg som under de senaste tio åren jobbat som handläggare på Diakonirådet i Gävle.

Annons

Per-Erik Lindberg är övertygad om att kraftigare åtgärder mot fattigdomen sparar skattepengar och att det – även om det kostar – är värt vartenda öre.

Han efterlyser en plan mot fattigdom och social utestängning – i Gävle, resten av landet och inom EU.

Nyligen var han på en EU-konferens i Stockholm med delegater från hela Europa. Det var åttonde gången som de träffades och pratade om samma sak, om fattigdom och utslagning.

– Vi är fortfarande på samtalsstadiet, säger han.

För sju år sedan bildades Ekonomiskt kunskapscenter i Gävle, EKC. Det är ett nätverk med olika aktörer (se faktaruta). Syftet är att motverka fattigdom och social utestängning och tillsammans ta fram en handlingsplan.

Per-Erik Lindberg tycker att det är hög tid att EKC får pengar så att man kan anställa en handläggare och att kommunen anställer en samordnande bostadskonsulent.

I december ska kommunfullmäktige ta ställning till ett medborgarförslag som Per-Erik Lindberg varit med och skrivit. Förslaget är att kommunen inför en så kallad tak-över-huvudet-garanti och satsar mer på budgetrådgivning och uppsökande bostadssocialt arbete.

Det skulle bland annat motverka vräkningar och minska antalet hemlösa.

– I dag är kyrkan och diakonirådet sista utposten, säger han.

Det är hit folk vänder sig när då de hamnar i kris, när pengar från a-kassa och försäkringskassa dröjer och socialsekreterarna inte har tid samtidigt som hyran och andra räkningar ska betalas.

– Samhället skulle spara resurser om man samverkade mer och satte personen i centrum. Då skulle problemen lösas mycket snabbare, menar Per-Erik Lindberg.

Han ser tydligt hur fattigdomen ökar.

För tio år sedan kom fem-sex personer i veckan och sökte hjälp hos diakonirådet.

– I våras var det under någon vecka 40–50 personer som kom hit. I höst har det varit i snitt cirka 30 personer, säger han.

Han befarar att trycket ökar vid årsskiftet då många långtidssjukskrivna utförsäkras och tvingas leva på som lägst knappt 5 000 kronor i månaden före skatt.

Per-Erik Lindberg har svårt att se hur människor ska klara sig med så lite pengar.

– Politikerna lever långt från verkligheten, menar han.

 

 

 

Mer läsning

Annons