Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per tänker löpning varje vaken minut

/
  • I FAVORITSKOGEN. Nyblivne löparfantasten Per Johansson, tillbringar mycket tid i skogarna kring Hemlingby. ”Det finns alla varianter på löparslingor här”, säger han.

En impuls blev till en helt ny livsstil för löparfantasten Per Johansson. Strax efter nyår bestämde han sig för att anmäla sig till ett terränglopp för att komma igång med träningen, men det slutade med hela sjutton stycken. Nu tränar han nästan varje dag på små stigar ute i skogen i Hemlingby, och han springer gärna barfota.

Annons

”Jag gillade verkligen att springa tidigare, men tänkte nog inte så mycket mer än att det var bra träning. Nu tränar jag inte löpning längre, jag LEVER löpning, det går inte en minut utan att jag tänker på att springa”.

Per Johansson skriver ett inlägg på bloggen ”Trailrunning i Sverige” i slutet på juli. På bara ett drygt halvår har det mesta i hans liv börjat kretsa kring konsten att springa.

– Häromdagen stod jag och väntade på bussen när en tjej joggade förbi, då började jag direkt titta på hur hennes löparsteg såg ut, och hur hon satte i fötterna, säger han.

Beslutet att satsa på löpningen började mest av en slump.

– Jag har alltid tyckt att det är skönt att springa men gjorde det mer sporadiskt tidigare. Det var en ren impulsgrej när jag fick för mig att börja satsa, ingen beach 2011-tanke eller så, säger Per och ler.

Det är en varm augustidag, vi sitter i skuggan på balkongen till lägenheten i Bomhus som han delar med flickvännen Karin. Per utstrålar energi när han pratar om löpningen, samtidigt uttrycker han sig lugnt och eftertänksamt.

Strax efter nyår började han att leta efter ett lämpligt lopp som kunde fungera som en morot för hans löpträning. Han fastande för Salomon Trail Tour, sjutton stycken terränglopp runt om i Sverige, men nöjde sig inte med ett, två eller tre, utan anmälde sig till samtliga tävlingar.

– Jag har alltid varit en person som går in för saker till hundra procent och kände att nu jäklar ska jag göra det här ordentligt. Men när jag ringde för att höra om det gick att anmäla sig till alla loppen samtidigt trodde personen som jag pratade med att jag var knäpp.

Trailrunning, är samma sak som terränglöpning och innebär att man springer på små stigar i skogen. Per förklarar att de är lite som att orientera fast utan karta och kompass. Loppen är oftast en dryg mil långa och går i tuff terräng.

Arrangörerna bakom Salomon Trail Tour såg chansen att fånga upp den ovanliga löparen och föreslog att Per skulle börja blogga för Outside, vilket han gjort sedan i mars. Han är en flitig skribent och publicerar flera inlägg i veckan.

– I början undrade jag vem som skulle vilja läsa bloggen, men nu rullar det på och det blir lättare och lättare att skriva. Dessutom är det roligt att få respons från andra löpare, säger han.

Per är uppvuxen i Jordåsen, ”mitt i skogen”, enligt honom själv. När han var 15 år, skilde sig hans föräldrar och flyttlasset gick till Gävle, där han sedan gick elektrikerprogrammet på Polhemsskolan. Nu jobbar han skift som elektriker på Sandvik.

– Jag har alltid trivts bra med att jobba inom industrin. Nu tar jag hand om akuta elfel på Sandvik, vissa dagar kan det vara lite lugnare och andra är det full rulle, det är omväxlande.

Han springer ungefär fem gånger i veckan, lite beroende på schemat. De senaste två veckorna har han jobbat dubbla pass och då är det lite svårare att hinna med. Men att följa strikta träningsprogram är inget för Per, han menar att det måste vara roligt att träna, det får inte bli till ett måste.

– Träningsprogram fungerar inte för mig, jag har inte den disciplinen utan anpassar träningen efter hur mycket lust och tid jag har från dag till dag.

Per tillhör också den ständigt växande skaran med barfotalöpare i landet, och förra helgen sprang han vildmarksmilen i Gävle i ett par barfotaskor.

– Det blir en lättare känsla, ett helt annat sätt att springa eftersom barfotaskor nästan inte har någon dämpning. Människan har ju egentligen alltid sprungit mer eller mindre barfota, men man ska självklart göra det som känns bäst för en själv. Ja, det där lät kanske lite väl diplomatiskt, tillägger han med ett skratt.

Per har redan klarat av fem lopp under våren. 10 augusti bär det av till Sundsvall då tävlingarna drar igång på nytt efter sommaruppehållet. Senare i vinter väntar nästa utmaning, Hawaiimaraton.

– Där kan man också snacka om ett impulsbeslut. Jag hade svårt att sova en kväll och satte mig vid datorn och klickade runt. Plötsligt hade jag anmält mig, säger han. Jag hoppas att jag också hinner med att surfa och snorkla, fortsätter han.

Själva maratondistansen, 42 kilometer, rev han av tidigare i somras av bara farten, när han och två kompisar var nere i Bohuslän och tränade.

– Vi var ute och sprang, det var inte meningen att det skulle bli så långt men det kändes bra i kroppen och vi bara fortsatte. Jag tror att det blev 85 kilometer på tre dagar, säger Per och skakar på huvudet, nästan lite förundrat, åt sig själv och viljan att hela tiden vilja springa längre och längre.

Vad är det som driver dig?

– I början sprang jag mest på viljestyrka, det kommer man långt på. Jag tror att allt går så länge man vill och jag är väldigt envis. Men träningen får aldrig bli till ett måste, då tappar jag sugen

Vad är det bästa med att springa?

– Förutom att det är bra träning, är det skönt att komma ut i skogen och ett sätt att vara för sig själv ett tag. Dessutom har jag mer energi, är gladare och sover bättre när jag sprungit.

Tröttnar du aldrig?

– Det är sällan som det känns tungt, jag är nog en person som är glad nästan jämt. Löpning är en sport man kan hålla på med tills man blir gammal, det är något med segheten som bara blir bättre med åren. Men jag har en avdramatiserad inställning till träningen, om det inte skulle kännas bra en dag, så är det bara att låta bli.

Mer läsning

Annons