Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Gunhild Carling gjorde det igen i konserthuset

/

Konserthusets scen badar i ett intensivt azurblått sken då kvällens absoluta huvudperson Gunhild Carling glider in på scenen iklädd en glittrande stass.

Annons

Ouverturen som inleder är skriven av henne liksom många andra nummer denna tradjazzkväll av allra bästa märke. På klingande ädelskånska introduceras Harlem Hot Shots som är ett bensprattlande dansgäng för kvällen iklädda tidstypiska 20-talskläder som verkligen lever upp till epitetet glamorösa. I bakgrunden vilar det klassiska bandstandet även de i skrudar och outfits som på gammal ekenslang helt klart kan kallas alla tajders snajdiga.

Det vilar något av burleska vibbar över den påkostade showen så det förvånar inte då en luftakrobatisk kvinna vid namn Maria Zeniou plötsligt svingar sig i ridåerna eller en trollkarl som heter Jakob Schenström förtrollar publiken med några tricks.

Gunhild poängterar att nu vankas det romantik, en strålkastare blir till en fullmåne i lejonets tecken, som det ju är denna kväll. Denna multiinstrumentalist spelar sedan harpa i gamla "Blue Moon" av Rodgers så allt blir liksom upplyst. I låten "Shakin the Bangkok" spelas det hot trumpet med sordin och allt.

Trevligt blir det då kulturskolans elever spelar Louis Armstrong-toner anförda av Gunhild Carling i Stålmannen-dräkt. Det blir en märklig men gullig kontrast mellan de blyga eleverna och allt det proffsigt glittriga på scenen.

Den starka gospelsången "Just a closer walk with thee" spelas av tre tromboner och sedan bara fortsätter de musikaliska galenskaperna med titlar som "Marrakesh" och "Bag pipe Blues",förstås på säckpipa. Allt är planerad, arrangerad, högst musikalisk kärlek till ett svunnet decennium och publiken rycks med, ibland till en annan värld och det är inte illa.

Mer läsning

Annons