Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rurik lever utan färger

/
  • FÄRGBLIND. När Rurik Löfmark var i fem-, sexårsåldern konstaterade hans pappa som var läkare att Rurik var färgblind. Ända fram till helt nyligen har Rurik, som också är läkare, levt utan problem från sin färgblindhet. Men med it-samhällets genombrott och massiva användning av grafik och färg har Rurik fått problem.
  • BLÅTT = ANFRÄTT. Det närmaste pelargonens röda färg Rurik Löfmark, som är färgblind, kan komma är grått. Och det närmaste den framtagna potatisen Blue Congo han kommer är affärsdisken. Men av helt andra skäl.

Inte ens när Rurik Löfmark är på sjön och himlen är blå, havet blått och skärgårdens blommor välkomnar vid landstigning tänker han på färger. För Rurik Löfmark är, i likhet med 400 000 andra svenskar, färgblind.

Annons

Rurik har defekt röd-grönt färgseende, vilket är den vanligaste färgblindheten och gör att han ser endast vissa nyanser av grönt och rött. Något han egentligen inte funderat särskilt mycket över - förrän nu. I kraft av dagens grafiska och färgrika samhällsinformation i staplar, "tårtbitar" och kartor har Ruriks syndefekt utvecklats till ett hinder.

- Som färgblind förstår man inte informationsflödets alla budskap, säger Rurik.

I ett försök att åstadkomma en förändring beträffande just samhällsinformation har Rurik Löfmark kontaktat riksdagens socialutskott, EU-politiker och Svenska Dagbladets redaktionsgrafiker. Hittills utan positivt resultat.

Rurik anser att färgblindhet är en rättvise- och demokratifråga som bör behandlas på samma sätt som exempelvis dyslexi eller minoritetsspråken samiska, tornedalssvenska och jiddisch.

- Dyslektiker har rätt till lättlästa böcker, och jiddischtalande, tornedalssvenskar och samer har rätt till egen samhällsinformation. Jag menar inte att färgblinda ska ha en sådan service. Det skulle räcka att i grafisk information ta hänsyn till färgblindhet genom att använda mönster istället för färger, eller att få en hänvisning till begriplig information.

Det var en stadsplan över Norrlandet som fick Rurik att reagera. Planen avsåg ett område där familjen har sitt sommarställe och innehöll ett 20-tal olika färger.

- Jag kan urskilja konturer på färgade områden, men kunde ändå inte förstå planen, berättar Rurik som ser gult, blått och ibland även grönt.

Konturer har även en annan användarbarhet för färgblinda än i kartor och diagram. Ty former och konturer underlättar också val av exempelvis frukt - så länge dessa har karaktäristiska former, så som bananer och päron.

Men är färgerna fler än tre i exempelvis en fruktskål eller ett diagram får han problem.

- Då måste jag tänka efter, vilket tar för lång tid.

Rurik delar sin färgblindhet med ett flertal släktingar. Exempelvis med morfar som var skräddare åt ryske tzsaren i S:t Petersburg. Han hade dock inte några besvär av sin syndefekt eftersom han endast använde tråd som var uniformsblå.

På köksbordet står en blå termos som Rurik serverar oss kaffe ur.

- Jag har köpt den; jag tyckte faktiskt den blå färgen var fin.

Att Rurik kommenterar färger hör annars inte till vardagen, inte heller förekommer färger i hans drömmar eller minne.

- Jag vare sig drömmer eller minns i färg.

Att färger retar aptiten. Att vi tycker att färger är vackra, fula, stimulerande, att färger ger valmöjligheter. Att färger triggar i gång associationer och upplevelser, är inte det som Rurik i första hand tänker på.

- Trots att jag ser vissa färger tycker jag inte att färger är särskilt intressanta.

Inte heller förstår han färgers symbolvärde, att exempelvis rött varnar.

- Jag stannar vid rött ljus för att jag vet att det är rött när ljuset högst upp lyser.

Så, vad i tillvaron njuter Rurik av? "Färgas" hans liv och tillvaro av andra sinnesupplevelser? Blir andra sinnen - som vid blindhet - starkare, mer distinkta och känsliga?

Rurik berättar att han uppskattar rymd, ljud och rörelse. Som när havet är öppet och klart. Som när vinden skapar egna ljud. Som när en eld brinner.

- Ljus och rörelse har olika dimensioner. Jag kan inte se det röda i en eld, men jag kan se de blå lågornas rörelser. Fast jag undrar om jag inte tycker bäst om tystnaden, säger Rurik.

Och vad tycker han apropå rörelse om exempelvis dans?

- Jag tycker att dansgruppen Bounce är fantastisk.

Dofter, har inte Rurik nämnt, vilket han förklarar med att han en gång i tiden var rökare och har sina starkaste doftminnen från barndomen.

- Luktsinnet är bland det viktigaste vi har, tänk på det nyfödda barnet som luktar sig till bröstmjölken.

Som den läkare och evidensskolade person Rurik är reagerar han när jag frågar om han haft några problem med blod i sin läkargärning.

- Jag kan skilja på venöst och arteriellt blod, vilket är viktigast, säger Rurik, som annars uppfattar blod som "mörkt".

- Man kan ju undra om färgblindhet någonsin haft en funktion, reflekterar Rurik och berättar att färgblindhet beskrevs första gången av en engelsman för drygt 200 år sedan och kallades sedan Dalton´s disease.

Om Rurik tycker det är synd att han inte kan använda, uppleva och njuta av färger?

- Det har jag ingen aning om. Det är i alla fall inte något jag saknar, är hans enkla svar och han drar sig till minnes en gammal tv vars färger upphört att fungera.

- Jag satt och tittade på tv och några goda vänner tittade in. Jag frågade om de också ville titta, och fick till svar "men den är ju svartvit!"

Mer läsning

Annons