Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sexdömd får praktisera som präst

/

För fyra år sedan dömdes en man som varit ungdomsledare i en Gävleförsamling för sexuellt ofredande mot konfirmander. Han fick fortsätta sin utbildning till präst och har nyligen även varit ute och praktiserat.
– Min erfarenhet är att unga människor mognar och utvecklas, säger biskopen Ragnar Persenius som inte vill kommentera det enskilda fallet.

Annons

Under tiden som ungdomsledare hade mannen sms:at till konfirmander, minderåriga flickor, och frågat om deras underkläder, hur många de haft sex med, vilka sexställningar de gillade och närgånget kommenterat deras utseende.

Flickor upplevde det som kränkande. Mannens förtroendeställning sågs av tingsrätten som en försvårande omständighet, men man nöjde sig ändå med bötesstraff.

Enligt uppgift ska det på senare tid ha varit aktuellt att mannen skulle praktisera som präst i Gästrikland.

– Jag har inte deltagit i någon sådan diskussion. Frågan har aldrig ställts till mig, säger Ulf Jensius, kyrkoherde i Sandvikens pastorat inom Svenska kyrkan.

Christina Eriksson, kyrkoherde i Gävle pastorat, känner inte till fallet som uppmärksammades i lokala media långt innan hon kom till Gävle.

– Om det är någon som jobbat här som blivit dömd för något han har gjort eller inte klarat av att hålla sig på sin kant, så är det direkt olämpligt att försöka placera den personen här som praktikant, säger hon.

Klart är att mannen i höstas var prästpraktikant i en församling i södra delarna av Uppsala stift. "Han gav ett trevligt intryck", säger kyrkoherden i den aktuella församlingen som inte fick veta något om mannens bakgrund innan han placerades där.

Det är ledningen för stiftet som bestämmer var prästkandidaterna får praktisera.

Vi ställde frågan till biskopen Ragnar Persenius:

Är det lämpligt att en person som dömts för sexuellt ofredande då han verkat som ungdomsledare inom Svenska kyrkan sedan får fullfölja sin prästutbildning och under tiden praktisera i församling?

Vi fick inte prata med biskopen. Han skickade i stället svar via e-post.

– Att genomgå en antagningsprocess för att bli präst är utlämnande och känslomässigt genomgripande och kräver att kandidatens integritet respekteras. Vi tillämpar personsekretess vid lämplighetsprövning och redovisar enbart till den person det gäller varför han eller hon antas eller inte antas för prästvigning, skriver Persenius som inte vill kommentera det enskilda fallet.

Han tillägger att "åtskilligt sker" med en kandidat under åren fram till prästvigning, under praktik, tjänstgöring, samtal, personlighetstester med mera.

– Vi har en gedigen lämplighetsprövning. Grundläggande förutsättningar för prästens uppdrag måste finnas. Min erfarenhet är också att särskilt unga människor mognar och utvecklas, skriver Ragnar Persenius.

Han framhåller att "nolltolerans råder mot sexuellt ofredande och olika former av sexuella övergrepp".

Nyligen fick biskopen tillfälle att pröva "nolltoleransen".

I slutet av förra året dömdes en präst i stiftet till fängelse för våldtäkt. Han hade haft en sexuell relation med en konfirmand som inte fyllt 15 år. Prästen hävdade att relationen var frivillig och ömsesidig.

För någon vecka sedan beslutade domkapitlet att prästen inte längre är behörig som präst.

"Med tanke på det ansvar som en präst har finns inget annat möjligt slut efter det som hänt", sa Ragnar Persenius i ett pressmeddelande.

Vi ville veta var gränsen går apropå fallet med mannen som dömdes för sexuellt ofredande. Vad menas med "nolltolerans"?

Vi fick inget mer preciserat svar.

Mer läsning