Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Silvana Imam är tillbaka med ett käftsmällsalbum

/

Äntligen är den svenska rapparen Silvana Imam, 29 år, tillbaka med ett nytt album. Nu är hon vassare och mer exponerad än någonsin. Hon skivdebuterade i maj 2013 med albumet "Rekviem" och nu är hon tillbaka med ytterligare ett album: "Naturkraft". Efter att hon prisbelönats med bland annat "Årets artist 2015", "Årets Homo" på QX Gaygalan 2015 och "Guldmicken" på P3 Guldgalan 2016, är hon nu klar för att ta sig an världen med ett nytt album.

Annons

"Här är jag, helt naken. Det finns inga filter och ni behöver lyssna på mig." Så beskriver flerfaldigt prisbelönta Silvana Imam om nya albumet "Naturkraft".

Silvana Imam och hennes musik har sedan genombrottet associerats till politik, ilska och hbtq. I det nysläppta albumet "Naturkraft" öppnar hon upp ännu mer, ger oss en mer utsmyckad bild av vem hon är. Här fortsätter hon kampen emot rasismen och homofobin, men nu med så många mer bilder och "one-liners" att komplettera med.

Detta är Imams andra album, och är nästan som en fjortonspårig självbiografi. I "Naturkraft" är nu ackompanjemanget avskalat och orden står i fokus.

I detta album låter Imam oss komma ännu närmare. Vi kommer djupare in i hennes liv än tidigare; helhetsbilden blir klarare och klarare för varje minut. Albumet inleds med att hennes mamma läser en text på litauiska, enbart kompad med körsång. Senare får vi även höra hennes pappa läsa en text på arabiska, tillägnad till sin dotter.

I "Naturkraft" får vi även en, enligt mig, efterlängtad collab med flickvännen Beatrice Eli. Ett tungt spår fyllt med snygg rytmik, hackig rap med två röster som funkar utmärkt tillsammans.

Dessa intima inslag som gör albumet ett extra värde. Men det är framför allt Silvana Imam själv som sätter den självbiografiska tonen på albumet. Det är motiv och teman som inte passar i singelformat, utan som hörs bäst som helhet. I en följd, spår efter spår, låter "Naturkraft" som allra bäst. Med till exempel låtar som "Hon Va" där hon rappar sin livshistoria i tredje person. Flytt till Sverige, hur hon fått slagits för bekräftelse under uppväxten och hur hon tillslut "målar regnbågsfärger över Sverige."

Hunger efter revansch, intima detaljer och en "käftsmällssjälvsäkerhet" är väldigt typiskt för Imam – men det är inte bara därför "Naturkraft" är ett väldigt bra och tidstypiskt album. Det är på grund av hur hon berättar. Återigen är låten "Hon Va" ett perfekt exempel. Låten är som en minibiografi, placerad som är en inledning till hela skivan.

Silvana Imam levererar fortfarande poetiska texter som är så väl roliga som sensuella, kryddade med en rejäl dos av storhetsvansinne – med rader som "Hela folket ber till mitt namn", "hämtar Gud och Maria, vi tar nya pressbilder."

Den här skivan skulle jag beskriva som hårdare, luftigare och mer rytmiskt än tidigare. Med innehållsrika texter som framträder ett flow med sänkt tempo. Silvana har tidigare kritiserats för hennes flow; att rappen varit för hackigt och orytmisk. Istället för att dölja det, drar hon det nu ännu längre. Rappar långsammare och i vissa låtar är det avsiktligt hackigt. Bara för att sänka tempot ytterligare och får det nästan att låta som poesiuppläsning.

Imam har blivit en ikon, en förebild. Attityden är hård, hon spottar fram ord som träffar rakt i samvetet på lyssnaren. För att sammanfatta det kort; Det finns bara en Imam.

Bäst: "Hon va", "IMAM pt.2 feat. Unge Ferrari, Babak Azarmi", "Shhh feat. Beatrice Eli"

Lyssna på hela albumet på Spotify här

BRUS är en ungdomsredaktion på Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Vi producerar text, tv, ljud och bild. Du följer oss på Facebook, Snapchat och Instagram.

Mer läsning

Annons