Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista hösten i massafabriken i Norrsundet

/
  • vemod. ”Det känns vemodigt”, säger Leif Boman som ingår i den styrka som ska sköta driften under de sista månaderna.
  • nya jobb? Det återstår att se om arbetarna får cykla till nya jobb i Norrsundet när massabruket lagts ned.
  • dystert. Stämningen i fikarummet på renseriet är dyster. De som funderar över sin framtid är Svein Hansen, Patrik Axlund, Bert Ljunggren och Urban Nilsson.
  • sluteldat. På den dammiga skärmen har någon skrivit vad som väntar.

Inte sedan 1980-talet har driften i massafabriken i Norrsundet stått stilla så länge som under den här sommaren. Om drygt fyra månader stannar fabriken för alltid.
– Det känns vemodigt, säger Leif Boman som ingår i den styrka som ska sköta driften under de sista månaderna.

Annons

Han tänker göra så gott han kan för att fabriken ska gå bra in i det sista. Men han kan inte dölja att det tar emot.

Vi besöker fabriken andra dagen efter sommarens långa driftstopp.

Till skillnad från tidigare driftstarter är det bara en av de två produktionslinjerna som sätts igång. Den andra står stilla.

Det är första märkbara steget i avvecklingen av massafabriken.

Inom några dagar ska fabriken producera ungefär 400 ton massa per dygn – knappt hälften av vad som tidigare körts fram när fabriken gått för fullt.

För att klara driften behövs ungefär hälften av den tidigare personalstyrkan – cirka 150 personer.

Två grupper

Därför delas den kvarvarande personalen nu upp i två grupper – den så kallade enlinjesbemanningen som ska fortsätta köra fabriken och en omställningsgrupp med dem som ska ägna sig åt att söka nya jobb på heltid.

– Jag har sökt en kurs för att ta lastbilskort, säger Christer Lundqvist, operatör i lutblocket, som jobbat här sedan 2001.

Under inkörningsveckan är han på sitt gamla jobb men sedan lämnar han fabriken och går över till omställningsgruppen.

I slutet av december produceras den sista massabalen. Då ska systerfabriken i Skutskär ha tagit över produktionen av den massa som levereras till tidningspappersbruket i Kvarnsveden och andra interna kunder inom Stora Enso.

– Inkörningen går enligt plan, säger Leif Boman, en av dem som övervakar processen i lutblocket.

Vid 16-tiden på tisdagseftermiddagen har kokeriet och blekeriet startats. Torkmaskinerna återstår. Men fabriken måste köras försiktigt efter ett så här långt driftstopp. Det dröjer ytterligare två-tre dygn innan den går för fullt.

Tommy Möller, produktionschefen som ansvarar för avvecklingen, vill betona att alla medarbetare är mycket engagerade och gör ett bra jobb trots det rådande läget.

– Men de är inte glada. De går igenom en sorgeprocess, säger Tommy Möller, produktionschefen som ansvarar för avvecklingen.

De som stannar kvar i driften under hösten belönas med några månadslöner extra.

En av dem är Bert Ljunggren som började 1966 och sedan gick över till sågen innan han 20 år senare kom tillbaka till massabruket. Nu jobbar han i renseriet där man tar in stockarna och gör dem till flis.

Inga glada miner

Om han hade varit några månader äldre hade han haft chans att få avtalspension. ”Vem vill ha en 59-åring?”, undrar han och har svårt att se ljust på sin egen framtid på arbetsmarknaden.

Det är inga glada miner kring fikabordet.

– Jag hade hellre fortsatt jobba, säger Svein Hansen som med knapp marginal kvalat in bland avtalspensionärerna.

Han jobbar kvar till årsskiftet. Sedan slipper han pendla från hemmet i Edsbyn.

En av de fyra, Patrik Axlund, spricker upp i ett litet leende när han får frågan vad han ska göra nu. Han ska förverkliga en dröm och starta eget.

– I vecka 50 kommer kycklingarna. Jag beställde dem i onsdags, säger han.

Han tar över en bondgård i Mörtebo utanför Ockelbo. Han ska ha 28 000 höns som väntas värpa 620 ton ägg om året.

– Jag är tacksam för att företaget ställer upp med några månadslöner och lite bidrag. Annars hade det nog inte gått, säger Patrik Axlund som räknar med att flytta från Norrsundet till den nyinköpta gården.

Hur det går för hans arbetskamrater återstår att se.

– Det blir inte lättare när konjunkturen går neråt, säger Urban Nilsson med 20 år på bruket, som hoppas att kompletterande utbildning ska öka hans chanser.

Mer läsning

Annons