Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skarvar gör Gävles skärgård spöklik

/
  • Antalet skarvar i Sverige har vuxit mycket på senare år.
  • vill få hjälp. Kjell-Ove Björk från Limö-fisk vill att något görs för att begränsa skarvens utbredning i Gävles skärgård.
  • tar över skärgården. 2005 tog skarvarna över Båkharen i Gävle skärgård, nu är de på väg att ta över Skräddarholmen också. ”Det vore en sak om de bara höll sig på den här ön, men här har de byggt på allt som går, så det förstår man ju att de nu söker sig till andra öar”, säger Birgitta Bjerkén.

Det har gått snabbt. Så sent som 2005 etablerade sig skarvarna på Båkharen i Gävle skärgård. Sedan dess har ön förvandlats till en spökö, helt övertagen av skarvarna. Skärgårdsborna vill nu att krafttag tas mot skarven.

Annons

Synen som möter oss är som en scen ur den gamla Hitchcock-thrillern ”Fåglarna”. Tusentals fåglar cirkulerar runt ön, skriker och slåss om fisken i vattnet. Träden på ön har för länge sedan gett upp. De döda stammarna är fullbelagda med bon ända upp till högsta våningen. Det luktar ruttet kött.

Det här är Båkharen, en av de nio öarna i Gävles skärgård. Skarven har tagit över ön totalt. Skarvbajset sätter sig överallt och dödar all växtlighet. I dag går ingen människa iland här.

– Förr var det här en ö dit barnfamiljer tog sig för att bada. Det är en fin sandstrand som ligger i lä med sol. Många tog båten från Bomhus och la till här, berättar Kjell-Ove Björk från Limö-fisk.

Han har under de senaste åren fått en svår konkurrent om fisken. Skarven har brett ut sig i området explosionsartat, och den mörkgrå fågeln tar småfisken. Något som gör att fiskbeståndet inte hinner växa till sig.

Även moderatpolitikern Birgitta Bjerkén är upprörd över skarven. Hon bor på Norrlandet och har sin uteplats just mot Båkharen. Lukten är värst, säger hon.

– Det vore en sak om de bara höll sig på den här ön, men här har de byggt på allt som går, så det förstår man ju att de nu söker sig till andra öar.

Skräddarholmarna är nästa boplats för skarven. Även här ser vi massor med bon, men träden lever fortfarande. Inte långt från Skräddarholmarna ligger Rödmaren. Här har Peter Björk sin sommarstuga.

– Vi som bor här har köpt våra tomter dyrt. Men det går inte att sitta ute för lukten, säger han.

Fiskarna och de boende i området vill nu att krafttag ska tas mot skarvarna. För två år sedan införde Länsstyrelsen skyddsjakt på skarv. Men antalet inrapporterade fällda skarvar har hittills varit få.

– Det går inte att minska en sådan här population med jakt. Även om man skulle skjuta 1 000 individer så blir det inte så stor verkan. Det går kanske att skrämma dem, men då flyttar de bara till en annan boplats, säger ornitolog Per Aspenberg.

Skarvkolonin på Båkharen och Skräddarholmarna hade sin maxtopp under förra året, då räknades skarvarna till 1 400 par, i år har antalet par minskat till ungefär 900. Ornitologerna räknar med fem individer i varje par, så uppskattningsvis bor enbart på dessa båda öar ungefär 4 500 skarvar. Sedan tillkommer mindre kolonier i Gävles skärgård.

En uppgift i sammanhanget är att skarvkolonin på Båkharen är fredad. Ingen jakt får ske närmare öarna än 200 meter från strandlinjen. Anledningen är dels etiska skäl, men även på grund av risken för att skarven då skulle söka sig till andra områden.

– Skarven är ett stort dilemma. Det finns inget bra sätt att göra sig av med den, säger Per Aspenberg.

Det är inte lätt att hitta någon som jublar över skarvens utbredning. Men det finns åtminstone en som har mycket att tacka för den stora skarvkolonin på Båkharen. Havsörnen. Havsörnarna har ökat ungefär 15 gånger i antal i vårt område sedan 1970-talet.

– Det har att göra med minskad miljöförstöring, och med skarven, berättar Per Aspenberg.

Vi kan inte se någon havsörn när vi puttrar i båten runt Båkharen, men Per Aspenberg berättar att han har sett ett flertal örnar sitta mitt i kolonierna och spana efter byten.

Mer läsning

Annons