Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skogen som tämjdes till trädgård

/
  • Petra och Helena Carlsson bjuder in besökarna till sin spännande trädgård som av tidningen Land valts ut till en av de finaste i landet. En trädgård som lever nära den vilda naturen.
  • Blad av akleja, Aquilegia vulgaris.
  • Skir blekblå berglin, Linum perenne, blommar i en låg vid kruka.
  • Det är många som gillar gurkörtens, Borago officinalis, blommor som förutom att de är fina även går att äta och är vackra att strö exempelvis i en sallad.
  • Trädgård är mor och dotter, Helena och Petras Carlssons, stora gemensamma intresse. De sporrar varandra att jobba vidare de dagar det känns tung och jobbigt.
  • Kompassen i Petras blåvita hörna har de gjutit själv av färgad betong. Den skulle egentligen varit uppe på en höjd men sedan insåg de att den ju syntes mycket bättre på en lägre plats.
  • Sköna krolliljor, Lilium martagon, återfinns på flera ställen i trädgården, både i Petras och Helenas del.
  • Nävan
  • Granstubben vittnar om de förflutna. Men annars är det svårt att tro att det som idag är en stor och ganska uppvuxen trädgård bara för sju år sedan var tät skog. Petra och Helena Carlsson har förvandlat den totalt.
  • Brunklematisen, Clematis fusca, är en av Helen Carlssons senaste favoriter i trädgården.
  • En skön liten fetblading, taklöken Sempervivum tectorum, växer på en stubbe.
  • Det gamla kasserade badkaret har blivit blombad i den del av trädgården som kallas relaxen.
  • Myskmadran, Galium odoratum, är en väldoftande marktäckare.
  • Här möts skogen, trädgården och konsten. Helenas Carlssons skulpturer finns lite varstans. Denna – Lat och lycklig – vilar vid mosskullen.
  • Återanvändning är ett återkommande tema. Här har en gammal rostig vedspis blivit ett kryddland. Ett av Helena och Petra Carlssons senaste experiment. De är inte rädda för att testa och funkar det inte är det bara att göra om.
  • Så mycket tid för vila har det inte blivit men även arbete kan ge glädje. Det kan mor och dotter Carlsson intyga.

För 10 år sedan fanns det bara skog och sumpmark kring de nybyggda husen i Valbo.

Nu har mor och dotter Carlsson förvandlat tomten till en 5 000 kvadratmeter stor trädgård. Med skulpturer, broar, dammar och massor av rosor och klematis.

Och på söndag kan alla som vill besöka den.

Annons

En portal med klättrande rosenböna markerar ingången till Helena och Petra Carlsson trädgård i Västbyggeby i Valbo. Den första av många öppningar och ingångar i den stora trädgården som är indelad i flera delar, flera olika rum med olika teman.

– Vi vill att man inte ska kunna se allt på en gång. Man måste gå runt och in i de olika rummen, berättar Helena.

Via mosskullen kommer man till exempel in i klippträdgården och vidare till den japanska avdelningen. Där finns också en rododendron- och azaleadal, en relaxhörna med badkar och en stenbelagd utsiktspunkt som är döpt efter Petras döttrar och kallas flickorna Storms kulle.

– Det var så jobbigt att klippa gräset på kullen att vi har bubbat upp en massa sten från skogen och sedan gjutit, berättar Helena.

– Det blev väldigt bra för nu har vi en plats som man kan se trädgården lite från ovan, konstaterar Petra.

De tycker om att använda det material som finns till hands. Förutom sten har sly från skogen blivit till staket och grindar, döda trädgrenar till portaler och klätterstöd för klematis, humle och andra ringlande växter.

Även annat återanvänds. En gammal rostig järnspis har blivit kryddland och mosaikplattor som lossnat från ett bord har fått leva vidare i egenhändigt gjutna betongstenar under fästmanssoffan.

Skogen är också nära närvarande. Det finns ingen klar gräns för var den anlagda trädgården slutar och den vilda naturen tar vid. Ett medvetet val.

Och faktum är att det för bara tio år sedan inte fanns något annat här än just skog och sumpmark.

Då skaffade sig Helena och hennes man tomten och byggde först ett hus och sedan ett till dit dottern Petra flyttade in.

– Jag trivdes egentligen inte alls särskilt bra i början. Skogen var så tätt inpå. Det var instängt, mörkt, blött och myggigt, berättar Helena.

Men på bara sex-sju år har mor och dotter, med viss hjälp av männen i familjen, förvandlat skogen till en fantasifull, överraskande och konstnärlig trädgård.

– När folk ska städa i sina trädgårdar har vi genast varit där och norpat. Vi är så tacksamma när vi får buskar och annat som hunnit växa till sig lite, säger Petra.

Ändå är det näst intill omöjligt att förstå hur man på bara några år kan anlägga en så stor trädgård.

– ALL fritid går åt, vi har inga som helst fritidsbekymmer, säger Petra och skrattar.

– Men det är så skönt att gå ut i trädgården när man kommer hem från jobbet. När jag rensar ogräs rensar jag även hjärnan.

De sköter trädgården gemensamt men har delat upp den i var sin del. De flyter delvis ihop men man kan ändå se skillnader. Petras del är mer ljuv och traditionell, i blå-lila-rosa färgskala. Hennes absoluta favoritväxt är violrutan.

– Allt är fint med den. Bladen, knopparna, blommorna, fröställningarna. Ja, allt!

Mamma Helenas är mer experimentell och hon varvar olika stilar. I vissa planteringar blandas blommorna med grönsaker som mangold, majs och nakenfröpumpa. Och precis vid skogsbrynet har hon innanför en rödbladig avenbokshäck anlagt en renässansträdgård med grusgångar och tydliga kvarter med planteringar, i stället för buxbom har hon använt oxbär. Överallt finns också hennes egna skulpturer.

Men älsklingsplatsen är den så kallade woodland-delen. Ett litet skogsparti med stenar, bark och lite ovanliga träd. Här finns bland annat ett katsura-träd med vackert blodröda bladstjälkar och en japansk gyllenlönn. Och en av Helenas favoriter – den blå bergvallmon.

– Det tog fem år innan jag lyckades få till ett par plantor från frö, men det var det värt, konstaterar hon.

Överallt återkommer också två andra favoriter – klematis och rosor. Fast några rosor skulle det egentligen inte vara i den här trädgården, det hade Helena bestämt.

– Jag tyckte det var så jobbigt med taggarna och att ständigt bli riven.

Men så fick hon höra att det fanns en tagglös variant som hette Hurdal och när väl den gjort entré följdes den snabbt av fler, även med taggar. Nu finns det ett 60-tal rosor i trädgården och vart man än går möts man av fantastiska dofter.

Och på söndag kan faktiskt alla som vill gå och dofta på rosorna och uppleva allt det andra i familjerna Carlssons trädgård. Den har blivit utvald att vara med i tidningen Lands evenemang "Öppen trädgård". Och Petra och Helena ser fram emot att få besök.

De planerar också för fullt för nästa projekt. En jättestor damm med fiskar i, en bro och en ö.

– Det är så stort att vi inte ens vet om det blir av, säger Petra nästan viskande.

Mer läsning

Annons