Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolan där alla blir sedda

/
  • Skoljubileum i examenstid. Magelungen har funnits i fem år i Gävle. Chefen Camilla Rekke och rektor Fred Hussein ser tillbaka.

– Bästa kvittot är när eleverna kommer tillbaka bara för att säga hej, säger rektor Fred Hussein på Magelungens grundskola som firar fem år. En resurs för de som inte klarar en vanlig skola.

Annons

I samma hus på Söder där det en gång låg ett ångväveri och en konstutbildning finns i dag en skola som gör allt för sina elever. Här tar man emot den tonåring som inte kan gå i sin vanliga skola, den som socialtjänsten placerat eller skolan dömt ut. Här arbetar lärare sida vid sida med behandlare.

Vi tittar på ett tidningsuppslag från september 2010, det första reportaget om Magelungen. Chefen Camilla Rekke och rektor Fred Hussein står framför griffeltavlan. Fem år senare sitter de och försöker summera tiden som gått, hur de från dagverksamheten också blev en skola.

– Det känns fantastiskt roligt att vi tog oss an utmaningen! säger Fred Hussein.

Camilla Rekke nickar:

– Att vi var ihärdiga och inte vek ner oss och att vi fortfarande finns kvar.

De medger att det fanns ett visst motstånd i början.

– Det tar tid innan något nytt får fäste, säger Camilla Rekke.

När kommunen förstod att Magelungen inte ville konkurrera utan vara ett komplement. En hjälp när den ”vanliga” undervisningen gått i stå, en resurs för dem som behöver byta skola, en mindre klass eller helt enkelt slutat gå till skolan.

– Här kan vi bygga helt andra relationer, säger Camilla Rekke. Ungdomarna blir sedda och bekräftade, det behöver alla. Det har man ofta inte möjlighet till på en stor skola i dag.

Magelungen, som är personalägt, finns i flera städer och inriktar sig på behandlingsarbete för barn och ungdomar och deras familjer utifrån en nära samverkan mellan pedagogik och socialt arbete. På flera platser finns en fristående skola.

– De som kommer hit är vad man beskriver som svåra ungdomar varav en del troligtvis ha hamnat på HVB-hem eller liknande, förklarar Fred Hussein.

19 elever går här just nu, alla är inte i skolan samtidigt, här finns lärare, behandlare och psykologer. På Magelungen är ledorden att aldrig släppa taget och föräldrarna integreras i en daglig kontakt, vare sig eleven vill eller inte.

Skolan är också ett alternativ till behandlingshem. Hit finns i dag fyra familjehem knutna. En del går kvar i sin vanliga skola, andra väljer Magelungen.

– Och även om vissa elever är som briserande bomber och vi måste ta i dem med silkesvantar, måste vi sätta tydliga regler, säger Camilla Rekke.

Ofta börjar det i tilltalet, många har ett normbrytande språk.

– Om en elev kallar dig ”kukhuvud” svarar du ”nej, jag heter Camilla”. Du kan få hålla på några gånger, men till slut fungerar det.

Blir det konflikter löser man det på plats. Ofta handlar det om bemötande, menar Camilla Rekke.

– Våra elever är vana med katastrof och panik och i bland polisingripanden. Hos oss kan det räcka med att personal lägger händerna på elevens axlar och säger ”nu gör vi så här”. Det fungerar tack vare ett enormt relationsbyggande från personalen, ungdomarna känner tillit. Det är egentligen inte raketforskning, säger hon.

Det handlar också om att planera, att ha framförhållning, att göra riskanalyser vid morgonens personalmöte om något speciellt står på schemat. Förutsägbarhet och struktur, där dagarna är uppbyggda på samma sätt skapar trygghet.

– Här kan en elev som går i nian inte ha hunnit längre än till årskurs fem av olika omständigheter. Nio av tio vet att man smyger in i ett klassrum om man kommer för sent. Våra elever måste träna på det och träna på att gå i skolan helt enkelt, säger Camilla Rekke.

De vittnar om tunga dagar när inget går som det ska.

– Då får man tänka på den kille som blev kallad monster i skolan och dömdes ut av alla utom av sin mamma som kom hit med honom och att han nu går på gymnasiet – och brukar dyka upp här för att säga hej och prata lite. Att eleverna kommer tillbaka är det bästa kvitto vi kan få, säger Fred Hussein.

Att man gör skillnad, för att det ger så mycket tillbaka, är belöningen. Det handlar också om förståelse bakom ett beteende.

– Man lär sig att lägga känslorna där de hör hemma, säger Camilla Rekke.. Vi har kontinuerlig handledning för att skapa gemensam förståelse och orka när det blåser hårt.

Bandet dem emellan, vänskapen och respekten, känns tydligt, men nu ska Fred Hussein sluta. Han har inte sökt sig bort utan fick ett erbjudande han inte kunde tacka nej till:

– Jag ska jobba på en rekryteringsfirma och bygga upp deras affärsområde mot skolbemanning.

Magelungen i framtiden?

– Då blir vi gymnasium, säger Fred Hussein.

– Kanske tar vi också emot de yngre barnen, förfrågningarna har tyvärr ökat där, säger Camilla Rekke.

Mer läsning

Annons