Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skördefest hos El-Marie

/
  • El-Marie Wicksell skaffade sig växthuset när hon gick i pension för nio år sedan. Hon tycker att det är jätteroligt med odlingarna, och uppskattar att hon ägnar trädgården två timmar om dagen.
  • PERSIKOTRÄD. ”Här har vi min stolthet. Det blir inga i år, men förra året hade jag 50–60 stycken”, säger El-Marie Wicksell.
  • SÖTA TOMATER. El-Marie Wicksell gillar utmaningen i att odla lite ovanliga tomatsorter, och köper fröer från odlaren Åke Truedssons tomatklubb. Den här sorten heter Lycko Bello.
  • HÄNGANDE ODLING. ”Det här såg jag på tv, att de hade tomaterna hängande i hinkar. Så det ville jag prova, och det gick ju bra”.
  • LILA MORÖTTER.                I trädgårdslandet har hon grönsaker av alla de slag; sallad, majrova, rödbetor och morötter som är lila utanpå, men ser ur precis som vanliga morötter inuti.
  • THAILÄNDSK GRÖNSAK. ”Den här har jag satt till min thailändska svägerska. Det är en grönsak som de använder i soppor”, säger El-Marie. Det är en ätlig kalebass som heter Med long.
  • NY FÖR I ÅR. El-Marie Wicksell är speciellt förtjust i tomater. Hon har flera kuvert fulla med olika fröer och provar gärna nya, lite udda sorter. Som den här bruna ryska tomaten som heter Efiop.
  • Favoritplats. ”Det här är mitt skötebarn”, säger El-Marie Wicksell, som skaffade sig växthuset när hon gick i pension för nio år sedan. Hon tycker att det är jätteroligt med odlingarna, och uppskattar att hon ägnar trädgården två timmar om dagen. Går det att åka bort på sommarsemester?  ”Nej, då måste jag anlita grannarna”, säger El-Marie.
  • VINDRUVOR. Så intensivt blå i färgen och alldeles perfekt runda att de nästan ser konstgjorda ut.
  • Doftlilja.
  • Dahlia.

Persikoträdet är hennes stolthet. Men det är grönsakerna som El-Marie Wicksell tycker allra mest om att odla.

Annons

Så här års får den hängivne trädgårdsodlaren njuta frukten av sina ansträngningar.

– Den som tror att det sköter sig själv har fel, säger hon och skrattar.

Hon är ensam i Sverige om namnet El-Marie.

– Mamma hette Elvira Maria och pappa Martin och så satte de ihop det, förklarar hon, och tar emot oss i trädgården i Hille, norr om Gävle.

Här växer sallad, majrova, morötter, rödbetor, pumpa, bönor, tomater och mer därtill. En klematis i full blom klättrar längs husväggen och terrassen är omgiven av pelargoner, dahlior och fuxior.

I växthuset har hon vindruvor, gurka och ännu mer tomater. Hon bjuder på utsökta röda plommontomater som heter Lycko Bello och alldeles perfekt runda blå vindruvor som påminner om smultron i smaken.

– Jag vet faktiskt inte vad de heter. Jag köpte en blå och en vit hos trädgårdsmästaren, men den blå blev så sur så den rev jag upp. Det här är en skånk jag tog någonstans, säger hon, och ser lite förlägen ut.

– Det bästa är när det blir skörd, att få skörda allt jobb man har lagt ned. Tomaterna är roliga, ja alla grönsaker är roliga men framför allt tomater för att det ger så mycket, säger hon.

Antal kilon är svårt att veta eftersom El-Marie är noga med att ha flera olika sorter som mognar allt eftersom. Men förra året blev det så mycket att hon torkade tomater i ugnen och kokade ned en del och la i frysen.

El-Marie Wicksell undviker gärna de vanligaste sorterna, och som medlem i Åke Truedssons tomatklubb hade hon i vintras möjlighet att välja bland 500 sorter.

Hon visar en brun tomat, och berättar att det var barnbarnet som kom med kärnorna. Hon hade köpt så goda tomater på Bondenära i Örebro så hon spottade ut några kärnor som hon sparade och bad mormor att så kärnorna. Sagt och gjort.

– Jag vet ju inte vad de heter, men goda är de, så sådana blir det nästa år också, säger El-Marie, som numera har en imponerande egen samling tomatfrön som upptar ett antal kuvert.

Hon brukar dessutom alltid ha en bit kaffefilter i fickan eller väskan, ifall hon skulle hitta några fina fröer.

Hemligheten bakom odlingarna är mycket tid, omsorg och helt och hållet naturligt gödsel i form nässelvatten. El-Marie uppskattar att hon pysslar i trädgården ett par timmar varje dag. Växthuset skaffade hon för nio år sedan, när hon pensionerades från jobbet som förskollärare.

– Det är jätteroligt. Folk undrar varför jag inte hade växthus tidigare. Men jag hade inte tid. Det ska öppnas, vädras och vattnas. Det är nästan som att ha hund eller barn, säger hon.

Höstens projekt är att gräva ur och rensa hallonbuskarna och lägga barkmull på jorden för att hindra kirskålens framfart.

Annars är hösten tiden då El-Marie tar en paus från trädgården och reser iväg tillsammans med yngsta dottern, utan att behöva ägna en tanke åt vem som ska vattna eller vädra växthuset.

– Efter första frosten brukar jag tänka att nu är det god natt i trädgården. Men det har också sin tjusning, säger hon.

Mer läsning

Annons