Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skorstenen lockade in oss i mejeriet

/

Det var först när svart rök pustade ut ur toppen som vi riktigt lade märke till den. Även om den alltid har funnits där, den där höga, tegelfärgade skorstenen på söder. Nyfikenheten tog oss därefter in i mejeriets produktionslokaler.

Annons

Det var först när svart rök pustade ut ur toppen som vi riktigt lade märke till den. Även om den alltid har funnits där, den där höga, tegelfärgade skorstenen på söder. Nyfikenheten tog oss därefter in i mejeriets produktionslokaler.

Den som kör Södra Kungsgatan söderut kan inte missa denna jätteskorsten som stolt sträcker upp sig, strax innan Ericssonfabriken. Skorstenen tillhör Gefleortens Mejeriförening och när den pustar ut svart rök, då är något fel. Det berättar produktionschef Hans Wickström.

– Det var ett tekniskt fel på pannan i helgen, Vi tog hit en tekniker och nu är felet åtgärdat.

Det kändes ju i och för sig tryggt att höra, men röken gjorde oss nyfikna på vad de egentligen gör där inne på mejeriet och vi bad att få titta in i produktionen.

Inne i produktionen är det helautomatiserat. Mjölkkartong efter mjölkkartong fylls, stängs ihop och packas på det löpande bandet. Det luktar lite sött, som varm mjölk blandat med klor. På stengolvet är det plaskigt och en vitaktig vätska letar sig ner mot avloppen.

– Skumrengöringsmedel för att hålla golvet rent och dammfritt, förklarar Hans Wickström.

De anställda använder spolslangar för att se till att det alltid är rent och bakteriefritt här. Hygienkraven är hårda. För att överhuvudtaget komma in i produktionsdelen måste vi ta av oss alla smycken och sätta på oss skoskydd, hårskydd och vita rockar.

I produktionen finns fem stora förpackningsmaskiner, de anställda har gett dem namn efter alfabetet.

Vid A-maskinen träffar vi förpackningsoperatörerna Claes Rosén och Adam Hedberg. Claes har arbetat här sedan i januari i år.

– I början var det rätt hektiskt, säger han.

Claes Rosén berättar att ofta blir det nattskiftet för honom, från tio på kvällen till sex på morgonen.

– Billigare än att gå ut på krogen, säger han.

Adam Hedberg tar missfärgade filkartonger från bandet, maskinen har markerat att just den här filen inte håller kvalitetskraven, och häller ut dem i en stor metallcistern. Den av mejeriet ratade filen säljs i stället till djurhållare som fodermjölk.

Innan 1950-talet låg mejeriet vid ån, ungefär där stadsbiblioteket ligger i dag. Lokalerna på söder byggdes 1951 och placerades med dåtidens mått utanför stan. Med åren har centrala Gävle vuxit och byggts förbi och i dag ligger mejeriet väldigt centralt. I dag har Gefleortens mejeri 75 årsanställda och 100 mjölkleverantörer. Mjölken levereras under kvällar och nätter med hjälp av stora tankbilar. I de stora, bruna cisternerna som står bredvid skorstenen finns det råmjölk. Det rör sig om enorma mängder. Årligen produceras 30 000 ton mejeriprodukter här.

Skorstenen, anledningen till att vi gjorde ett besök på mejeriet, är en typisk "mejeriskorsten", berättar Hans Wickström. Det vill säga att den är rund, ungefär 25 meter hög och i tegel. Liknande skorstenar kan ses som landmärken för mejerier runt om i landet.

Här eldas för att få ånga till produktionen. Främst använder sig mejeriet av fjärrvärme, men när riktigt höga temperaturer behövs, då eldas här med olja. Och går produktionen som den ska, ja då ska det inte synas någon rök alls.

Mer läsning

Annons