Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Små barn behöver små grupper”

/

Små barn behöver små grupper, inte bara gott om personal. Det menar psykologiprofessorn Anders Broberg, som ställer sig frågande till förskolor där små barn tas omhand av tio eller ännu fler olika pedagoger.

– I en sådan miljö kommer barnet med all säkerhet inte att utveckla anknytning till någon i personalen.

del 2

Annons

Barngrupperna på förskolan

Barn upp till tre års ålder mår bäst av att ha nära, känslomässiga relationer till tre–sex personer. För dem är det viktigt med åtminstone en eller ett par vuxna på förskolan som de står särskilt nära, som de kan ty sig till när de slagit sig, är småkrassliga eller trötta.

Det menar Anders Broberg, professor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet.

– Ju fler vuxna ett barn ska försöka skaffa sig en relation till, desto mer uttunnad blir relationen.

Han är därför skeptisk till förskolor som Lindbacka, som vi berättade om i måndagens tidning. Även om en viss pedagog har ett visst extra ansvar för en mindre grupp barn, så har barnen under sin vecka på förskolan kontakt med minst åtta, ibland upp till 16, olika pedagoger.

– Den tid som varje pedagog har med barnet riskerar därmed att bli alltför liten, och regelbundenheten alltför dålig. För att anknytning ska uppstå mellan ett barn och en vuxen krävs två saker, dels tillräcklig kontinuitet i kontakten och dels att den vuxne är tillräckligt lyhörd för barnets signaler, säger Anders Broberg.

Begreppet anknytning används främst om den nära kontakten mellan barn och de närmaste vårdnadshavarna, ofta föräldrarna. Vid trygg anknytning fungerar föräldern som en ”säker hamn” att återvända till när barnet stressas, och en ”trygg bas” när barnet utforskar omgivningen.

– Ju mindre barnen är desto mer är de i behov av vikarierande anknytningspersoner de timmar de är borta från sina föräldrar. Behovet beror också på hur familjesituationen ser ut. Ju bättre försedda de är med välfungerande anknytningspersoner i hemmet, desto bättre klarar de sig utan den sortens anknytningspersoner på förskolan.

Vad kan hända med ett barn som är i behov av anknytningspersoner på förskolan men som är omgiven av för många vuxna för att det ska uppstå en anknytningsrelation?

– Det går inte att säga exakt vilken effekt det ger på ett visst barn, men det finns en risk att vissa barn slutar hoppas på att vuxenvärlden ser deras behov, att någon man är riktigt trygg med finns där när man behöver det.

Men kan inte kompetent förskolepersonal ge tröst och trygghet även om ingen egentlig anknytning uppstått?

– Ja, det är ju en glidande skala. Men för barn med bristande trygghet hemma är kontaktbehovet ofta extra stort och dessa barn kan uppfatta det som ett svek om vuxenkontakterna blir alltför varierande. Och generellt, ju yngre barnet är desto större behov av kontakt med få vuxna, oavsett hur bra barnet har det hemma.

Mer läsning

Annons