Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sträck på er Gävlebor – slottet är en pärla

/
  • SLOTTSARKITEKTEN PÅ BESÖK. Gävle slott är en orörd 1700-talspärla som Gävleborna kan vara stolta över, tycker slottsarkitekt Jan-Erik Ellfolk. ”Om det inte hade brunnit 1727 så hade det säkert blivit radikalt ombyggt på 1800-talet, som andra Vasaslott”, säger han. Yttertrappans trappräcke smiddes 1754.
  • ORNAMENT I GRÖNT OCH GULD. Detalj av slottsgrinden, ritad av Carl Johan Cronstedt 1761.
  • ROKOKO. Sandstensspisen med överstycke i typisk rokoko. Spisen fanns tidigare i en annan del av slottet men murades upp i Stora salongen vid restaureringen 1919. Ovanför hänger ett porträtt av Gustav III, en gåva från kungen själv i samband med riksdagen i Gävle 1792.
  • HISTORISKA AVTRYCK. ”Den här putsen har suttit här sedan 1500-talet”. Slottsarkitekt Jan-Erik Ellfolk myser när han visar de mer än 400-åriga avtrycken av trä och näver i valvet under Gävle slott.
  • GLAS OCH SMIDE. Ljuslyktan i entrén är än så länge enda ljuskällan och ska kompletteras med annan belysning för att framhäva rummets skönhet.
  • GAMLA SLOTTSKÖKET. Här stod tidigare en stor järnspis från Skoglund &  Olssons gjuteri i Gävle. Köket ligger innanför entrén.
  • 1920-TALSKLASSICISM. Ektrappan upp till vindsvåningen är en favorit hos  Jan-Erik Ellfolk. Trappan byggdes 1928 när landshövdingen flyttade upp.
  • HÄLSNING FRÅN 1500-TALET. Den som slog på putsen i källaren under slottet ristade in årtalet  ”1587” medan bruket ännu var vått.
  • HÖRNSTEN. En och annan sten tittar fram nere vid golvet på första våningen. Jordfasta stenar utnyttjades vid grunden.
  • SIRLIGT 1700-TAL.  ”Slottsgrinden är en av de finaste som finns från den här tiden”, säger slottsarkitekt Jan-Erik Ellfolk. Grinden var en present till landshövdingen från Gävleborgs brukspatroner.
  • SLOTTSARKITEKTEN PÅ BESÖK. Gävle slott är en orörd 1700-talspärla som Gävleborna kan vara stolta över, tycker slottsarkitekt Jan-Erik Ellfolk. ”Om det inte hade brunnit 1727 så hade det säkert blivit radikalt ombyggt på 1800-talet, som andra Vasaslott”, säger han. Yttertrappans trappräcke smiddes 1754.

Vem behöver tinnar och torn? Gävleborna har all anledning att vara stolta över sitt strama rokokoslott.

– Gävle slott och området runt omkring är en riktig tidsbubbla med en av landets finaste 1700-talsmiljöer, säger slottsarkitekt Jan-Erik Ellfolk.

Annons

Jan-Erik Ellfolk har varit slottsarkitekt vid Gävle slott sedan i höstas.
– Jag är insatt i slottets kulturhistoria och historia och min roll är att vara rådgivare åt förvaltaren, Statens fastighetsverk. Som rådgivare ger jag förslag på möjliga åtgärder till exempel vid ombyggnation, förklarar han.
Den här tisdagen har Jan-Erik rest från Stockholm till Gävle bland annat för att titta till renoveringen av representationsvåningens gästtoalett; också det ett uppdrag för en slottsarkitekt. Neutralt och enkelt är ledorden; vitt kakel och porslin av tidlös modell.
– Det får inte blir för mycket ”nu”...
Samtidigt måste ju slottet fungera för vår tids människor. Vattentoalett har väl funnits på slottet i nästan 100 år, men slottspersonalen fick huttra i dasslängan som låg längs Hamiltongatan en bra bit in på 1900-talet.

Omkring 1920 togs kakelugnarna ned och ersattes av vattenburen värme (något som antagligen inte gjorts i dag, då kakelugnar åter värderas högt, både för utseendets och värmens skull).
Det var också på 1920-talet som landshövdingen fick sin privata sfär i vindsvåningen.
– Tidigare bodde landshövdingarna i hela slottet. De togs ur adeln, kom med sitt pick och pack och möblerade upp hela slottet. När landshövdingarna under 1920-talet började hämtas ur de bredare folklagren tog staten över ansvaret för möbleringen.

Redan på 1800-talet flyttade administrationen in i mellanvåningen, där länsstyrelsen har kvar sin sessionssal, och landshövdingen fick maka sig uppåt i byggnaden. Tills för ett par år sedan hade landstinget kontor på våning två, men för närvarande står både första och andra våningen tomma i väntan på att Statens fastighetsverk ska hitta lämpliga hyresgäster.
– Lokalerna är väldigt fina och det gäller att hitta en hyresgäst som kan fungera i byggnaden. Bäst vore det att få hit en verksamhet som ger allmänheten anledning och möjlighet att komma hit, säger Jan-Erik Ellfolk.

Han framhåller typiska 1700-talsdetaljer; rummens svängda hörn och breda taklister, panelerna, kakelugnsnischerna och dörrarnas rokokoöverstycken. Däremot suckar han lätt över väggarnas glasfiberväv av den sort som de flesta av Sveriges kontor kläddes in i från 1980-talet och framåt och som effektivt tätar mot läckande kulturhistoria.
– Det var väl en underhållsfråga och ett sätt att lösa problemet med sprickor i putsen.
Att 1700-talsdörrar och snickerier på den här våningen dessutom bär spår av färg som lagts på med roller är knappast heller något som gläder en slottsarkitekt.
– En dödssynd, konstaterar han luttrat, om än leende.

Ett och annat misstag kan Jan- Erik Ellfolk ändå stå ut med så länge helheten är bra. Renoveringarna av rummen i representationsvåningen under 1990-talet blev väldigt lyckade, tycker han, likaså fasadrenoveringen, då slottet fick tillbaka färgsättningen från 1700-talet.

– I stort sett är Gävle slott välhållet, även om det alltid finns småsaker som man kan ändra på.
Sirlig rokoko i all ära men inget i Gävle slott gör Jan-Erik Ellfolk gladare än källarvalven under byggnaden, murade på 1500-talet och gömda för allmänheten bakom en svart rombmönstrad källardörr i grunden.
Jan-Erik öppnar dörren, trevar sig fram till lysknappen och går före i in det mellersta valvet som sträcker sig under slottet i syd-nordlig riktning. Han pekar uppåt i valvet där kalkputs täcker ytan.
– De här valven murades med Gävlesandsten. Träformen för murverket tätades med näver och här syns avtryck av både trä och näver. Det bevisar att putsen här har suttit ända sedan 1500-talet, berättar Jan-Erik entusiastiskt.

Johan III lät bygga Gävle slott. Arkitekten hette Willem Boy och byggnaden stod klar 1597.
– Det var en tid när staden var på väg uppåt. Gävle var Sveriges andra hamnstad och kungen, som var intresserad att skaffa sig kontroll över staden, ville kunna vistas här, berättar Jan-Erik .
Slottet innefattade en tre våningar hög slottskyrka. Det var rikt utrustat med torn, spiror och flöjlar och motsvarade säkert mångas bild av hur ett riktigt slott bör se ut. Men Jan-Erik anser att det kanske var tur i oturen att slottet förstördes i en brand 1727.
– Det ursprungliga slottet var väldigt svårt att underhålla. Taket var komplicerat med många ställen där det kunde uppstå läckor och inte direkt gjort för Norrlandsklimat, säger slottsarkitekten.

14 år efter slottsbranden bestämde kungen att ett nytt skulle byggas ovanpå den gamla källarvåningen och kring de murar som stod kvar. Uppdraget gick till Carl Hårleman, en riktig stjärna bland 1700-talets arkitekter och expert på slottsrestaureringar. Hårleman tog sin an Norrlands enda Vasaslott och skapade en skimrande 1700-talspärla ur askan efter 1500-talsslottet.
260 år senare ligger skimret ännu kvar och Jan-Erik Ellfolk tycker att Gävleborna gott kan sträcka på sig, för i hans ögon är Gävle slott ett av landets finaste i sitt slag.

Landshövdingar har kommit och gått och varje tid har väl på något sätt gjort avtryck i byggnaden, men 1700-talet bör ändå slå an grundtonen, anser slottsarkitekten. Det gör det också genom till exempel den svängda yttertrappan i sten som med sitt räcke i tidstypiskt smide tar emot med öppna armar.
Också entrén med sin paradtrappa upp till första våningen talar om vilket århundrade som omger besökaren.

Just när det gäller entrén har Jan-Erik Ellfolk fått ta emot en del önskemål, eftersom rummet anses vara för mörkt för att vara riktigt välkomnande. En matta på det bara kalkstensgolvet och bättre belysning är förslag som framförts, men Jan-Erik Ellfolk tror mer på att dra ifrån än att lägga till.
Bort med lite onödig bråte som samlats innanför dörren, bättre belysning och eventuellt ljusare färgsättning på innerdörrarna räcker till att börja med, tycker han.
– Vi ska se över belysningen. Rummet är så vackert i sig, så det är dumt att man inte ser det.

Mer läsning

Annons