Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt att få hjälp efter adhd-diagnos

/

Linköping har kraftsamlat för att hjälpa vuxna med adhd.
Landsting, socialtjänst, arbetsförmedling och kommun samarbetar i arbetslag och kommunen erbjuder särskilda coacher.
– Det har slagit väl ut, säger Åsa Swenson, Linköpings samordningsförbund.

Annons

I dag finns det inget forum i Gästrikland där sjukvården, socialtjänsten, arbetsförmedlingen och försäkringskassan samarbetar kring människor med adhd. De drabbade riskerar inte bara att bollas runt inom psykiatrin i väntan på utredning utan också att hamna mellan stolarna efteråt.

– Jag tycker att det inte finns riktigt bra fungerande kanaler mellan oss och landstinget, säger Claes Hallberg på arbetsförmedlingen.

Däremot finns ett samarbete mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassan. En gemensam förstudie har gjorts, som visat att behovet av insatser är stort för ungdomar med psykiska problem eller neuropsykiatriska funktionshinder, till exempel adhd.

Nu har en ansökan gjorts till Europeiska socialfonden om ett fortsatt projekt för att skapa sysselsättning för ungdomarna.

Men Linköping har kommit betydligt längre än så. Där drivs inom ramen för Linköpings samordningsförbund ett treårigt projekt för människor i åldern 18–30 år.

Ett antal utvalda representanter för arbetsförmedlingen, socialtjänsten, försäkringskassan och kommunens arbetsmarknadsenhet har fått lära sig att göra snabbtester för att undersöka neuropsykiatriska funktionshinder. Nu har de rätt att själva skriva remisser till landstingets neuropsykiatriska utredningsenhet.

Själva utredningen har också gjorts om och tar i dag bara en vecka i anspråk. Personalen tar fasta på både styrkor och svagheter hos patienten.

Sedan möts de olika representanterna för att göra en plan för patienten med målet att hon eller han ska kunna fungera bra i vardagen och i arbete eller studier. Kommunen bidrar också med en coach. Lidandet för individen minskar, liksom kostnaderna för samhället.

Landstinget äger 25 procent av samordningsförbundet, kommunen 25 procent och staten resten.

Linköpings samordningsförbund står för 90 procent av kostnaderna för projektet.

Personal från landstingets neuropsykiatriska utredningsenhet i Gävle har besökt enheten i Linköping och vill gärna ha en liknande lösning här.

– Det är en intressant tankegång som man borde fånga upp, säger landstingsrådet Tommy Berger (S).

Mer läsning

Annons