Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven-Erik bjuder alla hem till teatern

/
  • TRÅNGT. I det här rummet, som nu är artistloge, bodde hela familjen Ekdahl fram till mitten av femtiotalet. Sex personer fick trängas här. Men de hade ju stora biytor.
  • FÖRRÅD. Nere i källaren förvarade familjen Ekdahl sin mat.
  • CICERONER. Sven-Erik Ekdahl och Jonas Elverstig leder stadsvandringen på Gävle teater i kväll.
  • Hemmastadd. Sven-Erik Ekdahl hittar på teatern som i sin egen ficka, det här är hans barndomshem.

Sven-Erik Ekdahl är uppvuxen på Gävle teater. I det som i dag är en av artistlogerna hade hans familj sin bostad, och det här var också hans arbetsplats tills han fyllde 23.

Annons

Historien om hur Sven-Erik Ekdahls far fick jobbet som maskinmästare på teatern är något makaber. Den som var maskinmästare före honom mådde visst inte så bra, så han hängde sig en natt under scenen. Då blev den tjänsten ledig.

Sven-Eriks far hade varit på sjön, vilket ansågs vara en bra kvalifikation. Mycket av jobbet gick nämligen ut på att gå på smala spångar högt uppe i teaterns tak och dra i rep för att hissa och sänka ner kulisser och ridåer.

Bodde i teatern

I tjänsten ingick också en lägenhet inne i teaterbyggnaden, och så kom det sig att Sven-Erik växte upp inne på Gävle teater. I det som nu är en av artist- logerna bodde familjen Ekdahl, sex personer i ett ganska litet rum plus kök. Men de hade ju stora biytor.

Teatern var rätt kul att bo i när kompisarna kom och hälsade på, minns Sven-Erik. Det fanns ju massor av svärd, floretter, huggare, sköldar – de brukade fäktas! Men ibland kunde det bli lite farligt också. Som när en av kompisarna under en kurragömmalek på ett födelsedagskalas hemma hos honom hittades på en tunn trästång ovanför den vackra ljuskupolen i salongstaket, 13 meter ovanför golvet.

– Då sade far: ”Grabbar, ni får hålla till här nere i stället!”

Sven-Eriks första jobb bestod i att plocka kolapapper och tomma tablettaskar mellan bänkraderna. Sedan fick han hoppa in som piccolopojke på serveringen en trappa upp. Så småningom fick han också hoppa in som extra scenarbetare.

Taubes luta försvann...

Anekdoterna formligen flödar ur Sven-Erik Ekdahl när vi går runt på teatern, det finns historier om allt från när en golvslipningsmaskin självantände i serveringen och hela teatern höll på att brinna upp till när Evert Taube söp bort sin stora fina luta i en av balkongerna till vänster om scenen.

Men trots att han har växt upp med teaterlivet har han själv inte försökt sig på någon skådespelarkarriär.

Bara två gånger har han stått på scenen. Den ena gången var när teaterkatten, som fungerade som råttfälla för de stora råttorna som sprang omkring under scenen, råkade springa upp på scengolvet mitt under en pjäs. Då fick Sven-Erik jaga efter och försöka fånga den. Publiken jublade, de trodde att det var en del av föreställningen.

Den andra gången skulle han säga en enda replik i ett spex av gymnasieförbundet Verdandi, men när han såg alla människor i bänkarna blev han så nervös att han bara fick fram en viskning, och snabbt flydde av scenen.

– Jag fick mitt arvode som vi kommit överens om, men det blev nog inte riktigt som de hade tänkt sig, skrattar Sven-Erik åt historien i dag.

Stefan Westrin

Fotnot: I kväll berättar Sven-Erik Ekdahl och teaterintendenten Jonas Elverstig mer om Gävle teater, då kvällens stadsvandring hålls där.

Mer läsning

Annons