Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Systrarna Aslan tar ton

/
  • Nurfer och Dilem Aslan är födda och uppväxta i Gävle. De spelar och sjunger i familjetrion Nurdil. Det ska också bli namnet på deras framtida dröm – en advokatbyrå som arbetar med mänskliga rättigheter.
  • Tillsammans med Olle Djerf på slagverk uppträdde Nurdil på flyktinggalan som arrangerades av Skottes och Folkteatern.

Känslorna svallar när Nurfer och Dilem Aslan spelar och sjunger om kärlek och hemlängtan. Bakom melankolin finns ett starkt engagemang för frihet och mänskliga rättigheter. ”Hjärtat finns i Gävle, men själen i Kurdistan.”

Annons

Gävletrion Nurdil uppträdde på flyktinggalan på Skottes för några veckor sedan. Pappa Ferit och Nurfer spelar det traditionella sträng­instrumentet saz, Dilem sjunger. De har hållit på länge och kurdisk folkmusik är stående inslag på alla släktträffar. De senaste åren har de haft engagemang över hela Sverige. Bland annat när det kurdiska nyåret, Newroz, firades i Solnahallen, Skandinaviens största kurdiska högtid.

Nurfer och Dilem är födda i Gävle. Vid något enstaka tillfälle har de varit och hälsat på i den kurdiska del av Turkiet där de har sina rötter. Närmaste stad är Mardin. Förutom en moster är hela släkten samlad i Sverige, de flesta i Gävle. De följer utvecklingen i området med oro.

– Vi hade turen att få komma till ett fint land som Sverige. Men vi kunde lika gärna ha varit någon av alla dem som nu försöker ta skydd undan kriget, säger Dilem.

– Gävle är mitt hem, men det finns en längtan tillbaka som märks allra tydligast när vi spelar, säger Nurfer.

Kurderna är en av de stridande parterna i kampen mot IS. Samtidigt har de befunnit sig i en konfliktsituation med Turkiet under lång tid. Att Turkiet, på grund av flyktingkrisen, nu blivit en accepterad bundsförvant till EU är något som bekymrar systrarna. Generellt tycker de att svenskar har liten förståelse för kurdernas sak.

– När vi på skolan skulle hålla en tyst minut för offren i Paris gick jag ut, säger Dilem. Visst, det var en fruktansvärd händelse, men det finns så många andra döda som ingen har brytt sig om.

Nurfer och Dilem är uppväxta med två kulturer. De är troende muslimer, men går inte till moskén. De firar ramadan, men också jul och att ha skolavslutning i kyrkan är en självklarhet. Nurfer ber inte fem gånger om dagen, men hon är ändå trött på att alltid behöva försvara sig.

– Jag avskyr IS. Men min tro är min privatsak, att kritisera min religion är att kritisera mig, säger hon.

Det skiljer några år dem emellan, men de är tajta när de pratar, fyller i varandras meningar och tvekar inte när de uttrycker sina åsikter. En gemensam framtida yrkeskarriär har de redan skissat på. De vill läsa juridik och starta en advokatbyrå som ska arbeta med mänskliga rättigheter. En dröm baserad på ursprung, men också erfarenheter.

För Nurfer är musiken en hobby. Dilem prioriterar högre. Hon skriver egna låtar på fyra språk, har tagit privatlektioner i sång, och har planer på att göra en skiva. Kurdisk folkmusik har starka inslag av vemod och saknad. Känslorna går i gång när de uppträder som Nurdil. Det ska också advokatbyrån heta.

Mer läsning

Annons