Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänk om forskningen avslöjar mig som ouppmärksam

Jag sätter mig vid datorskärmen, och pulsen stiger. Tänk om jag blir avslöjad. Tänk om jag inte kan fokusera min uppmärksamhet, och för evigt blir stämplad som reportern med bristande fokus.

Annons

Testet börjar och bilderna blinkar på skärmen framför mig.

Det gäller att se om något i bilden ändras. Då ska man stoppa bilden med en tangenttryckning och skriva vad som ändrades.

Bilden visar ett bord belamrat med olika saker. Första gången ser jag inte ens vad det är som försvinner, bara att det är något svart kvadratliknande föremål – illavarslande. Nästa gång är det en häftapparat och sedan är det frukter som byter plats. Det känns bättre.

Men sedan följer flera bildserier utan att jag märker någon förändring. Då kommer oron. Vad har jag missat? Å nej, ska jag verkligen behöva skylta med det här resultatet? frågar jag mig själv.

– Nej, säger forskaren. Du får inget resultat nu.

– Va? Inget resultat?

– Nej, det är det som är skillnaden mellan forskning på tv och i verkligheten, säger han obekymrat.

Snopet, tycker jag, men samtidigt skönt. Annars hade jag nog blivit tvungen att skylla på att jag är småbarnsförälder och sällan får sova en hel natt.

Mer läsning

Annons