Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidningarna blev kvar på lastkajen

/

– Vi slet som djur för att få ihop en tidning. Den blev bra, men den kom aldrig ut. Den blev kvar på lastkajen. Jag kommer ihåg att jag blev så besviken över att vårt jobb hade varit helt bortkastat.

Annons

Christina Löfving, journalist på Arbetarbladet, berättar om snödramatikens första dygn:

– På söndagmorgonen insåg jag att snöovädret var något över det ovanliga. Jag delade lägenhet med en kollega, Jessica Schale, på Norra Kungsgatan. Från fönstret såg vi att en hästtransport fastnat vid GDG. Då började vi undra hur de hade det på jobbet, så vi pulsade dit och fick börja jobba direkt.

Jessica gjorde ett reportage om hästen och snökaosets följder, själv svarade Christina i telefon, som gick glödhet, samt redigerade. Det blev en slitsam kväll för en liten nattredaktion, som efter den försenade tryckningen skulle gå hem mitt i natten.

– Vi fick börja med att skotta oss ut genom entrédörren. Det var läskigt att komma ut i snöyran, men vi gick i samlad tropp för att inte komma ifrån varandra. Jag minns att fotografen Lars Nyqvist hade mobil med sig och tog en bunt tidningar med sig hem till grannarna på Sätra.

Resten av veckan arbetade Christina Löfving som reporter.

– Det var riktigt roligt att ringa till SMHI och få höra att det ALDRIG snöat så mycket i bebodda trakter i Sverige på över 100 år, skrattar Christina vid minnet.

– I slutet av veckan var jag så slutkörd att jag knappt kunde stå på benen. Då fick jag följa med en räddningshelikopter på spaningsuppdrag. Det var en märklig känsla att komma utanför avspärrningarna och upptäcka att det fanns en värld utanför vår belägrade stad. Vilken frihetskänsla!

Mer läsning

Annons